Fru talman! Först vill jag tacka Birgit Friggebo för
det arbete hon har lagt ned som ordförande i KU och
som en stimulerande debattör i den här kammaren.
Om regeringens budgetarbete i allmänhet och den
framgångsrika saneringen av statens finanser kan
mycket positivt sägas. Jag skall inte ge mig in i en
allmän ekonomisk debatt och dra in arbetslösheten
här, men jag kan bara erinra om våren 1994, när sta-
tens ekonomi befann sig i fritt fall och finansministern
hette Anne Wibble och var folkpartist.
KU:s betänkande behandlar budgetpropositionens
utgiftsområde 1 Rikets styrelse och Riksdagens för-
valtningskontors årsredovisning. Det budgetavsnitt vi
nu diskuterar kännetecknas av stramhet, och anslags-
posterna är väl avvägda. Utskottet riktar dock kritik
mot att myndigheten Regeringskansliet inte korrekt
beräknar sitt utgiftsbehov utan att underskottet får
täckas av anslagssparande från Utrikesförvaltningen.
Jag vill redan nu yrka avslag på de fyra reserva-
tionerna, och jag skall något kommentera de särskilda
yrkanden som fogats till betänkandet. Moderaterna
och folkpartiledamöterna förklarar att eftersom re-
spektive partiers budgetförslag inte antas i dess helhet
fullföljer de inte sina anslagsyrkanden, som i detta fall
innebär nedskärningar.
Att ett oppositionsparti skulle få hela sitt budget-
förslag antaget ligger så långt från möjligheternas
gräns som tänkas kan, särskilt i det stabila politiska
läge som för närvarande råder i vårt land. Birgit Frig-
gebo sade att Folkpartiet skulle ta hela det ekonomis-
ka ansvaret för den statliga verksamheten. Jag anser
kanske att det för närvarande sköts bäst i oppositions-
form.
Både Birgit Friggebo och Birger Hagård har ar-
gumenterat för sina nedskärningar. Med särskild kraft
har Birgit Friggebo nu talat om presstödet, som hon
vill avskaffa på sikt. Men vare sig hon eller Birger
Hagård reserverar sig mot regeringens förslag. Det
tycker jag ger ett väldigt egendomligt och halvhjärtat
intryck. Jag misstänker att taktiken inför valet är att
inte stöta sig med några s.k. särintressen utan ligga
väldigt lågt. Vad som står i särskilda yrkanden refere-
ras väldigt sällan i pressen.
Folkpartiet vill minska stödet som föreslås till de
politiska partierna med 30 miljoner. Det nämns i det
särskilda yttrandet. Jag vill erinra om att det är en
gammal trätofråga. De 30 miljonerna lades till i före-
gående års budget. Det innebar att man då återställde
anslaget till den ursprungliga nivån.
Vi hävdade då och vi hävdar nu att de politiska
partierna har fått ett ytterligare val att handskas med,
och det är valet till EU-parlamentet. Nästa års riks-
dagsval har för första gången i historien inslag av
personval. Ingen kan naturligtvis förutsäga hur
mycket pengar som kandidaterna sponsras med eller
tar ur egen ficka.
Birgit Friggebo har här en poäng när hon efterly-
ser etiska regler för hur man redovisar varifrån man
har fått medel till sin valkampanj. Där stöder jag
henne. Men partierna själva behöver naturligtvis ock-
så stöd för valarbetet, för det vanliga informationsar-
betet och för mötesverksamheten.
Dessutom behöver partierna ta sig en ordentlig
funderare på hur man skall nå ut till och attrahera nya
medlemmar. Engagerade och upplysta medborgare
gagnar både vår demokrati och vårt land. De gängse
politiska partierna har en stor uppgift när det gäller att
motarbeta populistiska strömningar med odemokra-
tiska inslag som lätt kan attrahera vilsna själar. Stödet
till de politiska partierna har ett gott ändamål.
En bred utskottsmajoritet står bakom
presstödsanslaget. Eftersom det inte utnyttjas fullt ut
till följd av att många stödberättigade tidningars upp-
lagor minskar skall ett tillfälligt driftstöd införas
1997-1998 inom ramen för ett oförändrat anslag.
Utskottet gör alltså inte någon beställning på nya
pengar, vilket Birgit Friggebo antydde i sitt anföran-
de.
Vi menar att presstödet är en nödvändig del i en
mediepolitik som syftar till att upprätthålla mångfald i
svensk press. Lokala och regionala dagstidningar -
och gärna uppstickare i branschen för att hindra mo-
nopoltendenser - är av utomordentlig betydelse för en
fri och allsidig bevakning i hela landet. Många av
dessa tidningar får presstöd.
Landets kommuner har ålagts alltfler uppgifter av
vikt för den enskilde medborgaren, såsom omsorg och
vård av barn och gamla och undervisning, bara för att
nämna några områden. Lokalpressen fyller en viktig
funktion för att bevaka att kommunpolitikerna sköter
sina uppgifter och att invånarna får komma till tals.
Det måste finnas forum för kritik och debatt även
ute i landet och även i glesbygd i angelägna frågor
nära medborgarna. Alla åsikter och debatter behöver
inte skötas av de två dagstidningarna i Stockholm.
Åsiktsfriheten och demokratin ökar om fler röster
hörs i pressen. Det kan ingen bestrida.
Ett antal motionärer har påtalat vad de upplever
som brister i presstödet. Det gäller om tidningar som
hamnar under kvalifikationsgränsen för stöd skall
räddas, om lösnummer och gratisutdelning skall kun-
na räknas in i kvalifikationsupplagan, hur driftstödet
skall kunna ändras och hur man skall kunna lösa pro-
blemet med att endagarstidningar skall kunna ingå i
samdistributionen enligt lika-pris-principen. Utskottet
anser att dessa frågor bör prövas i ett lämpligt framti-
da sammanhang. I klartext betyder det i en framtida
pressutredning som kan komma att tillsättas efter
valet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan.