Herr talman! Jag hade egentligen en följdfråga till
Britt-Marie Danestig-Olofssons fråga till skolminis-
tern.
I dokumenten skollag, skolförordning och läroplan
står det klart och tydligt att vi skall ha en likvärdig
skola. Jag och Vänstern har, som bekant, alltid hävdat
att det också finns ett nationellt ansvar för detta -
annars vore det inte en lag.
Då är min fråga till skolministern: Hur kan vi,
trots problemen med arbetslöshet, segregation, eko-
nomi och annat, vässa funktionerna och hävda det
nationella ansvaret när det gäller en likvärdig skola
för barn, för pojkar och flickor, invandrarbarn och
barn med olika handikapp?
Jag har varit ute i olika skolor och har mött pro-
blem när man har delat klasser rakt av och det sedan
inte funnits några pengar kvar till särskilda insatser.
Jag har mött problem när man har övergått från en
huvudman till en annan och man inte fått med sig sina
hjälpmedel därför att aktuell huvudman inte ansett sig
ha råd.
Funderar skolministern och regeringen i de här
banorna, på hur man skulle kunna komma till rätta
med detta problem, som jag tycker att regeringen har
ett stort politiskt ansvar för?