Fru talman! Djur är inte människor. Djur är djur, men djur har också rättigheter, tycker vi i Vänsterpartiet. Djur exploateras av oss människor. Vi äter dem, har dem som sällskapsdjur och kommersialiserar dem genom livsmedelsindustrin. Djur vanvårdas och far illa. De transporteras till slakterier under många gånger vidriga förhållanden.
Sverige har gått i spetsen för att förbättra djurens villkor. Vi har en stark djurskyddslagstiftning, och vi är först bland alla länder med att ha en särskild myndighet som ska värna just djurskyddet, Djurskyddsmyndigheten - eller snarare hade, för nu lägger alliansregeringen ned Djurskyddsmyndigheten. Om drygt två månader finns den inte längre.
Tyvärr är Djurskyddsmyndigheten endast ett exempel på de nedläggningar och försämringar, för både djur och människor, som alliansen snabbt åstadkommit. Förutom Djurskyddsmyndigheten lägger regeringen ned Arbetslivsinstitutet, Miljövårdsberedningen och Hållbarhetsrådet. Man gör det lättare att skjuta varg, och föreslagna förbättringar för minkar genomförs inte. För alliansen är det pengarna som räknas. Näringen går först.
Det är trist att Djurskyddsmyndigheten läggs ned, för den behövs. Skälet till att myndigheten kom till var att djurskyddet ofta kolliderade med näringsintressena när Jordbruksverket skulle sköta tillsynen. Djurskyddet fick stryka på foten, och djuren reducerades ofta till produktionsenheter. Dessutom finns stora problem med hur djurskyddslagen efterlevs, och myndigheten har haft den viktiga uppgiften att se till att lagen efterföljs. Ingen vet hur det går när Jordbruksverket åter ska ta hand om djurskyddet och tillsynen, och några nya pengar har vi heller inte sett till. Kanske alliansen kan förklara varför det inte behövs några pengar till djurskyddet.
Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland i fråga om djurskyddet säger allianspartierna i utskottets ställningstagande vad gäller djurpolitik. Det tycker Vänsterpartiet också. Vi tycker att Sverige, som hittills haft världens bästa djurskydd, ska ha det också i fortsättningen. Vi har utvecklat världens bästa djurskydd samtidigt som vi utvecklat ett konkurrenskraftigt jordbruk och en framgångsrik forskning. De går att kombinera. Vi vill, som sagt, fortsätta att vara ett föregångsland vad gäller djurskydd. Tyvärr signalerar det som regeringen gjort hittills det motsatta.
Samtidigt som regeringen lägger ned Djurskyddsmyndigheten säger man sig arbeta för att så småningom få hit en EU-institution för djurskydd och forskning. Det är inget fel med det, men varför då försämra verksamheten på hemmaplan, och varför alltid vänta på EU? Den svenska djurhållningen har varit unik i Europa, för att inte säga i världen, och det har också blivit ett försäljningsargument. Konsumenter är alltmer kritiska till hur djuren föds upp. Man vill veta att djuren fötts upp och levt i en miljö som så långt det är möjligt liknar deras naturliga miljö.
Som konsumenter vill vi dessutom veta att fodret är av bra kvalitet och att djuren inte transporteras till slakterier under vidriga förhållanden och under många timmar. Många svenska bönder har anpassat sig och anammat dessa krav, och som vi hörde Helén Pettersson säga har det skapats ett mervärde för svenska varor. Vi vill ha kvar detta för djurens skull, för vår egen skull som konsumenter och för vår trovärdighets skull inom EU. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.
Fru talman! Det finns bilder man aldrig vill minnas, bilder från Sydostasien, bilder som etsar sig fast, rörliga bilder, bilder av hur katter och hundar föds upp i trånga burar under fullständigt vidriga förhållanden och hur de sedan avlivas på de mest horribla och smärtsamma sätt.
Nej, jag har inte sett det i verkligheten, men jag har sett bilderna, och det räcker. Det räcker för att jag ska tycka att Sverige, i likhet med bland annat Danmark, Belgien och Frankrike, ska införa förbud mot import av hund- och kattskinn. I EU förbereds ett förslag om att införa förbud mot import av hund- och kattskinn till EU; vänsterpartisten Eva-Britt Svensson är rapportör där. Men när det gäller EU vet vi att det tar tid. Varför vill alliansen aldrig gå före med positiva regler? Varför skulle inte vi kunna när Danmark, Belgien och Frankrike kan? Det är klart att vi kan, och det är klart att vi ska. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.
Samma skäl, bland annat, som finns till ett förbud mot import av katt- och hundskinn finns för att införa ett system för märkning av skinnprodukter som finns att köpa på marknaden i Sverige. I dag finns ingen skyldighet för handlare och producenter att tala om vad det är för skinn som används i en viss vara av äkta skinn. En kvalificerad gissning är att många producenter inte ens är intresserade av att vi får veta vad mössan, handskarna och väskan är gjorda av, ifall de är gjorda av katt- eller hundskinn. Många svenska konsumenter skulle givetvis i sådana fall låta bli att köpa den där mössan, de där handskarna eller den där väskan.
Vi vill ju ha valfrihet. Alliansen talar ofta om valfrihet. Som konsumenter vill vi naturligtvis ha valfrihet att veta att vi inte går omkring med hund- eller kattskinn i våra mössor och kläder. Så vill vi ha det. Vi vill veta vad det är för skinn vi köper, och det bör således snarast införas ett regelverk om märkning av skinn så att vi vet vad vi köper om vi köper något i skinn. Jag yrkar därför bifall till reservation 10.
Jag står givetvis bakom även våra övriga reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 2 och 10.