Herr talman! Det finns advokater i Sverige som
jobbar på ett väldigt engagerat sätt i de här frågorna,
men det finns också de som tar det med en klacks-
park. Tyvärr har jag varit i kontakt med den sist-
nämnda gruppen, men även med den förstnämnda.
Avvisningsbeslut är ofta inte motiverade och de-
finitivt inte grundligt genomgångna. Därför anser vi
att man måste kunna söka fristad. Som vi var inne på
tidigare handlar det om samma sak som vid en hus-
rannsakan. Har man kontakt med människor som äger
eller ansvarar för kyrkorummet inser man att det är
klart att de släpper in polisen om en brottsling söker
en fristad där.
Men nu handlar det inte om brottslingar. Jag me-
nar att en flykting inte är en brottsling. En flykting
eller ett barn som har råkat snatta i en affär är inte en
brottsling. Det har ofta varit fallet att brottet har varit
så grovt att flyktingar har blivit utvisade på grund av
det.
Och hur skall man hinna överklaga till JO när man
redan har forslats med plan till Italien och har place-
rats på en färja till Montenegro för att föras in bakvä-
gen? Det är helt fel sätt att agera. Man får inte göra på
det viset. Poliser i Italien mutas för att de skall släppa
in den utvisade människan. Utvisningen görs dess-
utom på felaktiga grunder. Mannen som togs från
Vikbolandets kyrka t.ex. var gift med en handikappad
svenska.
Vad är det för grunder? Jag håller med om att vi
har en inhuman flyktingpolitik. Riksdagen stiftar
lagarna, och vi har stiftat mycket dåliga lagar. Därtill
kommer också att verkställigheten och tillämpningen
är under all kritik. Därför måste det finnas möjlighet
att söka fristad.
Jag har hört att t.ex. Norge har kyrkofrid. Jag vet
också att Nederländerna, Tyskland m.fl. länder har
undersökts. Jag har samma protokoll.