Herr talman! Jag har också läst det som Göran
Magnusson läste upp. Därför sade jag att det skall
vara en kyrkofrid i modern tappning.
I samma betänkande har jag också läst - jag har
begärt att få det via Riksdagens utredningstjänst - att
Statens invandrarverk förespråkar en utredning för
precisering och reglering av begreppet kyrkofrid. Jag
undrar: Har denna utredning över huvud taget blivit
tillsatt? Har man försökt att göra detta? Det handlar ju
naturligtvis om att anpassa sig till dagsläget, och det
sade jag också i anförandet.
Detta att man skall kunna söka skydd i ett kyrko-
rum eller i ett tempel under dessa former är ett sätt att
få respit. Man skall kunna undersöka och överklaga,
när man inte har haft en chans att använda sig av alla
metoder för att klara sig mot den svenska rättsappara-
ten. Är man invandrare, är man flykting - då har man
språket mot sig. Man kan inte tala svenska, och det är
svårt att få den hjälp man behöver på kort tid.
Jag känner allt för många som har ställt upp för
flyktingar som verkligen kan bevisa att det som sker
är regelvidrigt.
Göran Magnusson var inne på att det handlar om
tillämpning. Mycket riktigt: Det handlar om tolkning,
tillämpning och verkställighet. Det var därför jag
frågade: Vem är det egentligen som ansvarar för att
det sker på ett ansvarsfullt och värdigt sätt? Vem är
det som ansvarar för det?
Jag var på Kronobergshäktet nyligen. Kriminal-
vården klagar över att man måste sätta asylsökande i
häkte i tio månader och ibland upp till ett år. De
asylsökande är inga brottslingar. Det är människor
som söker skydd.
Det handlar om inlevelseförmåga. Jag måste få
använda mina känslor. Jag tror att det är tillåtet även
här. Jag anser att det är ett förtryck. De kommer från
ett förtryck till ett nytt förtryck och sätts i häkte i tio
månader. Är det värdigt en demokrati som Sverige?