Herr talman! Kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och
tingsfrid. Birger Jarl stiftade enligt traditionen dessa
s.k. fridslagar. De bekräftades genom Alnö stadga år
1280.
Nämnas bör att i Sverige hade vi på medeltiden
asylkyrkor. Sedan dess har lagarna i många avseenden
förfallit. När det gäller hemfriden och kvinnofriden
har vi i Sverige sedan länge kända problem. Lagen
räcker inte alltid till för att skydda den utsatta. Tings-
friden är det som fungerar bäst. Man har bunkrar, t.ex.
i Rådhuset, så att ingen skall kunna störa ordningen
när någon skall förhöras. Det fungerar.
På senare år har det visat sig att inte heller kyrko-
friden har tillräckligt lagskydd. Polisen kan tränga in i
kyrkor och hämta ut människor som inte har gjort sig
skyldiga till annat än att ha flytt från en för dem out-
härdlig verklighet i det egna landet. När de hotas av
Polisen har de tagit sin tillflykt till kyrkan, som sedan
gammalt i Europa betraktas som okränkbart, heligt
rum. Men okränkbarheten gäller ej i Sverige. Nej, i
Sverige har man tagit sig in i Alsike kloster och häm-
tat flyktingar, likaså i en frikyrka i Malung och, allde-
les nyligen, i en kyrka på Vikbolandet. Mönstret upp-
repar sig.
På Birger Jarls tid var det de styrandes uppgift att
skydda dem som tog sin tillflykt till kyrkan. De som
förgrep sig på dem som tog sin tillflykt till kyrkans
skydd skulle straffas. I dag tillåter lagen statens repre-
sentanter att gå in i kyrkor och med våld föra ut dem
som sökt kyrkans skydd. På senare år har många
flyktingar tagit sin tillflykt till kyrkan, men de riskerar
att Polisen med tvång skall föra ut dem därifrån.
Många av de gamla lagarna behöver återupprättas -
givetvis i modern form, men med samma syfte.
Vid tidigare behandlingar av ärendet i kammaren
har man uttalat att något behov av att anordna en
fristad för personer som är misstänkta för brott eller
som eftersöks av annan anledning inte förelåg.
Hur kan det komma sig att flyktingar likställs med
brottslingar? Det är diskriminerande - en ärekränk-
ning - att likställa flyktingar med brottslingar. I be-
tänkandet talas om frizoner. Justitieministern kan inte
tänka sig att införa frizoner där polisingripanden över
huvud taget inte får ske.
Vad söker flyktingen? En fristad. Att få leva i fred
och i frid. Är det för mycket begärt? De har flytt till
detta lyckorike på jorden för att slippa tortyr, såväl
fysisk som psykisk. Men vad möter de?
Det är ett fattigdomsbevis att Sveriges regering så
inhumant och känslokallt behandlar dem som märkts
av flera års krig och sökt sig en fristad i vårt land.
Verkställigheten av avvisningsbesluten är under all
kritik. Vi känner till fallet Sincari väl. Så sent som i
helgen har jag haft med ett annat fall att göra, där
Polisen bryter mot lagen för att kunna avvisa en 25-
åring som varit i Sverige i fyra år, och som har en
svensk sambo sedan tre år tillbaka.
Trots att en avvisning skall ske direkt till ett land,
och inte via ett annat land har denne man, Esad Ban-
da, avvisats via Italien för att förmodligen utan svensk
poliseskort sättas på en färja till det forna Jugoslavien.
Detta bryter mot de instruktioner som utställdes av
Förbundsrepubliken Jugoslaviens Transport och
Kommunikationsdepartement den 16 november 1994.
Enligt dessa instruktioner räcker inte ett giltigt pass.
Det behövs ett certifikat från Förbundsrepubliken
eller konsulatet för att bevisa passets autenticitet.
När polisen i Uppsala försökte avvisa två personer
direkt till Belgrad utan ett sådant certifikat blev es-
kortpersonalen tvingade att lösa returbiljetter till Sve-
rige för de avvisade. Ett annat fall är Karlstadspoli-
sens verställighetsförsök av en man som den 7 febru-
ari 1995 skulle föras in i det forna Jugoslavien via
Bulgarien. Denne man blev misshandlad av Förbunds-
republikens gränspolis, och måste föras tillbaka till
Sverige. Vem tjänar på detta? Inte flyktingarna och
inte svenska staten.
Det är mycket möjligt att Esad Banda blir bemött
på samma sätt om gränspolisen upptäcker att Esad
varit asylsökande, och att han i strid med instruktio-
nerna för inresa i Förbundsrepubliken tar sig in i lan-
det. Detta förfarande, med de svenska myndigheternas
goda minne, gränsar till organiserad människosmugg-
ling och är varken etiskt eller moraliskt försvarbart -
även om det inte skulle vara i strid med svensk lag-
stiftning.
Herr talman! I tidigare betänkanden kan man
återfinna att remissinstanser som Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund, SST, och ärkebisko-
pen tillstyrker Miljöpartiets yrkande. Judiska försam-
lingarnas i Sverige Centralråd är positivt till en änd-
ring i rättegångsbalken för ett omedelbart förstärkt
skydd mot processuella tvångsåtgärder i kyrka eller
annan lokal för religionsutövning.
RÅ, Rikspolisstyrelsen och den juridiska fakultet-
styrelsen vid Uppsala universitet avstyrker motions-
förslagen. Det var ganska väntat. Men vem tar det
samlade ansvaret i dag när man, ibland med våld,
rycker flyktingar ut ur kyrkan för avvisning? Är det
Justitiedepartementet? Kriminalvården? Rikspolissty-
relsen?
Det är något som har gått snett i Sverige. Runt om
i landet går skaror ut för att protestera mot den flyk-
tingpolitik som råder i vårt land i dag. Men de styran-
de slår dövörat till. Det är allvarligt. Låt oss införa
lagar som hindrar en ovärdig och inhuman flykting-
politik. Börja med lagen om kyrkofrid.
Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag bi-
fall till reservationen.