Herr talman! Det vore frestande att göra några
kommentarer till Eva Goës anförande, men jag må
nog säga att det mest barmhärtiga kanske är om utsa-
gorna av Göran Magnusson, som företräder utskottet,
får vara sista ordet, åtminstone i denna debatt. Det
vore en kuslig tanke om vårt konstitutionella system
och vår rättsordning skulle fungera på det sätt som,
litet hux flux, antyds av Eva Goës hugskott. Jag tyck-
er att Göran Magnusson mycket klart har markerat
vilken uppfattning ett riksdagsutskott och riksdagen
rimligen kan ha i de här frågorna.
Det som jag egentligen skall ta upp har Göran
Magnusson också varit inne litet grand på, nämligen
att det i denna kammare är brukligt att motioner av-
slås i parti och minut varje vecka. Men det inträffar
litet då och då att en och annan motion vinner gillande
och faktiskt kan få ett enigt utskotts och rimligtvis då
också kammarens uppslutning.
I detta betänkande finns det ett sådant exempel.
Det kan finnas anledning att litet grand notera detta.
Det finns bl.a. en moderat motion med Jerry Marting-
er som första namn. I den motionen tas ersättningen
vid frihetsinskränkningar upp. Med all rätt har motio-
nären, och även andra socialdemokratiska motionärer,
reagerat mot dagens förhållande som innebär att per-
soner som erhållit ersättning för att de suttit häktade
och sedan släppts i brist på bevis inte är återbetal-
ningsskyldiga om de senare, då nya uppgifter kommer
fram, döms för ett brott. Det är uppenbart att den
tingens ordning som i dag gäller inte är förankrad i
det allmänna rättsmedvetandet. Jag är, herr talman,
alldeles övertygad om att de flesta människor reagerar
mycket kraftigt mot detta. Det är egentligen litet
märkligt att vi inte tidigare har kunnat få en annan
tingens ordning.
Lagen reglerar givetvis en rätt till ersättning för
dem som har blivit berövade friheten. Det är ganska
rimligt om man har blivit berövad friheten och om
processen slutar med en friande dom. Denna ersätt-
ning kan jämkas utifrån vissa utgångspunkter. Men
grunden att misstanke ändå kvarstår om brott trots att
vederbörande har blivit friad är inte tillräcklig grund
för att jämka skadestånd. Det kan väl vara rimligt.
Men just detta att man inte har reglerat att återbetal-
ningsskyldighet skall föreligga om det kommer fram
nya omständigheter som gör att vederbörande döms
menar jag definitivt är mot det allmänna rättsmedve-
tandet.
Det är därför glädjande att utskottet nu tar itu med
detta. Lagreglerna har varit föremål för översyn. Det
finns en utredning från 1993, SOU93:55, där en del
frågeställningar kring detta tas upp men inte just åter-
betalningsskyldigheten. Nu bereds frågan i regerings-
kansliet, i Justitiedepartementet. Utskottet gör nu ett
tillkännagivande till regeringen om att denna fråga
skall lösas på ett sådant sätt att det finns en möjlighet
för det allmänna att återkräva ersättningen om perso-
nen i fråga vid senare tillfälle befinns skyldig. Det är
utskottets uppfattning, och det är glädjande att dessa
motionskrav har vunnit ett enigt utskotts gillande. Vad
vi nu kan se fram emot är givetvis att man i rege-
ringskansliet snarast kommer till riksdagen med för-
slag av denna innebörd.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.