Fru talman! Jag tycker att det här påminner om krigsfabriksavtalet med Saudiarabien, där regeringsföreträdare har sagt att det är bättre att ha ett sådant avtal därför att då kan vi påverka Saudiarabien. Nej, någonstans finns en skammens gräns. Någonstans finns en gräns för vad man kan acceptera.
Det är samma sak med Marocko som ockuperar Västsahara sedan 1975. Man ska inte ens gå in i förhandlingar med en ockupationsmakt om ett nytt avtal. Det är samma sak med Madagaskar och med Guinea Bissau. Har det varit militärkupper i länderna ska man över huvud taget inte inleda förhandlingar med dem. Finns det inte socioekonomiska analyser, som i fallet Gabon och i fallet Mauritius, ska man inte heller inleda några förhandlingar, därför att det finns ingen analys som man kan basera de diskussionerna på.
Det är här som jag tycker att ni i Folkpartiet och hela regeringen är så flacka. Ni säger
en
sak - det låter jättebra, och där är jag helt överens - men i praktiken händer någonting helt annat.
Låt mig bara få knyta an till det som Lars Tysklind sade om seminariet som arrangerades för några veckor sedan, där det hävdades av vissa att det kanske är bättre att EU har ett avtal än att Kina eller något annat land har det. Jag ställde frågan till dem som förde fram detta om de inte hade önskat att EU i stället sade här: Vi tar de här pengarna och hjälper er att utveckla ett hållbart fiske i ert land, så att ni kan fiska upp er fisk och förädla den på plats till er befolkning och kanske exportera ett överskott. De svarade: Självklart vill vi det, men problemet är att det aldrig är någon som säger det.
Det är det som jag vill att den svenska regeringen ska säga. Kan det vara så svårt att tänka lite utanför boxen?