Fru talman! Det stämmer att det finns en relativt stor samsyn vad gäller EU:s fiskeavtal med utvecklingsländer. Det finns en relativt stor samsyn, åtminstone på papperet.
Regeringen brukar säga att om man ska teckna ett sådant avtal ska fiske ske endast på ett överskott. Det måste göras socioekonomiska analyser både före och efter tecknandet av ett avtal, avtalet ska komma länderna till godo och man ska respektera mänskliga rättigheter. Men det är bara på papperet.
Regeringen ville bifalla ett avtal med Madagaskar eller åtminstone inleda förhandlingar, trots att det var militärkupp där 2009, med Guinea Bissau, där det var militärkupp 2010, och med Marocko, som ockuperar landet Västsahara. Man ville ha ett nytt fiskeavtal med Gabon, där man inte ens hade tagit fram en socioekonomisk analys. Samma sak var det med Mauritius, där regeringen också ville ha ett nytt fiskeavtal. Där fanns det inte heller någon socioekonomisk analys, trots att det är ett av grundkriterierna för regeringen.
Regeringen säger
en
sak, men nere i Bryssel försöker man göra någonting helt annat. Det är därför vi tycker att det är så viktigt att lyfta fram vikten av de här avtalen i den här församlingen och att kräva överläggningar med regeringen i miljö- och jordbruksutskottet.
Jag hade önskat att även Folkpartiet kunde vara lite mer drivande just för att regeringen verkligen ska leva upp till det man säger, så att det händer något i praktiken.
Jag tycker att regeringen ibland kan påverka bättre i Bryssel genom att säga nej och föreslå något helt annat, till exempel att man ska ha lokala fiskeprojekt för ett hållbart fiske i utvecklingsländer, och att pengarna ska gå dit i stället för till fiskeavtalen. Det borde regeringen föra fram i stället.