Fru talman! Den svenska regeringen och den svenska riksdagen är helt eniga om de krav som ska ställas på dessa avtal, och jag kan nog se att mycket av utgångspunkten är den lista Kew Nordqvist läste upp. Den var väldigt komplett.
När det till exempel gäller Madagaskar var diskussionen att man skulle inleda förhandlingar. Det blir alltid den där balansgången: Ska man vara med i förhandlingarna och påverka vad som händer, eller ska man säga nej från början? Det är hela tiden det spel som är. Under den resans gång har man naturligtvis successivt läst av om man faktiskt kan godkänna detta i slutändan.
Jag tog upp exemplet Senegal, där man på det seminarium som åtminstone Kew Nordqvist och jag var med på vittnade om att man upplevde en negativ utveckling när EU hade lämnat. Det var säkert inte alls så det var tänkt. Det finns andra exempel där det också sedermera har visat sig att det trots allt ger så stora fördelar att alternativet hade varit sämre.
Jag och Folkpartiet säger alltså att vi ska hålla hårt på dessa krav, men vi ska inte vara rädda för att vara med och förhandla och påverka beslutsprocessen.