Fru talman! Då är det åter dags att diskutera fiskeripolitik. Det handlar av naturliga skäl om EU:s gemensamma fiskeripolitik, fiskepartnerskapsavtal, ålförvaltning och en del annat. Men jag ska också hålla mig till de tre saker som har tagits upp tidigare.
Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Som jag antydde i början kan man säkert se denna debatt som en upprepning av tidigare debatter. Men det kan inte undvikas att när vi diskuterar fiskeripolitik måste vi ta vår utgångspunkt i EU:s gemensamma fiskeripolitik. Som har nämnts en eller två gånger är vi helt överens om att fiskeripolitiken inte har varit helt lyckad. Vi kan till och med sträcka oss till att säga att den är helt misslyckad.
Utvecklingen och tiden rullar på, och vi närmar oss det datum när den reformerade fiskeripolitiken ska vara sjösatt, nämligen den 1 januari 2013.
Fru talman! Sverige har genom ett konsekvent och aktivt agerande inom EU skaffat sig en position där Sverige har möjlighet att vara en aktiv aktör i processen. Från Folkpartiets sida anser vi att det är en stor styrka att vi i allt väsentligt är politiskt eniga i frågorna i Sverige. Det gäller främst när vi ser på målen i de stora dragen i fråga om reformeringen av EU:s fiskeripolitik. Vi är helt överens om att det krävs en radikal reformering.
Jag kan bekräfta den bild som Jan-Olof Larsson gav om det interparlamentariska mötet i Bryssel. Skillnaden var inte så stor mellan oss. Man hade nog inte kunnat identifiera några skillnader mellan nationerna.
Fru talman! Det är väl ändå bra att vi trots allt har en diskussion. Vi kan ändå konstatera att inom det område som är kopplat till EU:s fiskeripolitik och fiskepartnerskapsavtal i betänkandet finns det inte mindre än nio reservationer - trots att jag tycker att vi är eniga. Reservationerna tar upp ekologisk hållbarhet som en grundförutsättning, utkastförbud, utformning av stöd, förvaltningsplaner, regionalisering och EU:s partnerskapsavtal.
Utan att det på något vis får uppfattas som att jag raljerar har jag ändå lite svårt att se vad som skiljer det som står i reservationerna från den politik som redan drivs från svensk sida. Ni får väl protestera om ni tycker att jag har fel i min analys.
Hur som helst har inte vi från Folkpartiet svårt att stödja den svenska ståndpunkten när regeringen vill stärka förslaget genom att säkerställa att långsiktiga miljömässiga villkor är en förutsättning för ekonomisk och social hållbarhet. Detta har uttalats tydligt många gånger. I grunden finns ingen målkonflikt. Vi är helt eniga om att de miljömässiga villkoren är grunden för den sociala och ekonomiska hållbarheten.
Jag har inte heller svårt att stödja att Sverige hävdar ett utkastförbud. Det ska ske en skärpning i fråga om ett generellt utkastförbud och utifrån det gör man en lista av undantag i stället för att ta upp art för art.
När det gäller en europeisk havs- och fiskerifond är Sverige tydligt med att stödja åtgärder i fråga om ett fiske som följer ekosystemansatsen. Det handlar om selektiva redskap. Det kan också handla om kunskap om havet, havsplanering och havsmiljöskydd. Det positiva med den fonden är att det inte är fråga om Europeiska fiskerifonden utan om en europeisk havs- och fiskerifond. Det är avgörande. Här har Sverige naturligtvis en viktig roll att se till att det inte kommer in sådana stöd som är kapacitetshöjande. Det har vi haft alldeles för mycket av. Det är vad vi kallar negativa subventioner i sammanhanget.
Om det är något som Sverige har drivit så är det behovet av långsiktiga förvaltningsplaner ihop med regionaliseringen. Det är svårt att få förvaltningsplaner att se likadana ut över hela Europa. Naturligtvis är det viktigt med regionaliseringen så att de blir anpassade till vissa geografiska områden. I detta finns det som har tagits upp, nämligen flerartsplaner. Det finns även fiskeområden runt Sverige, speciellt Skagerrak och Kattegatt, där det råder blandfiske. Där är det svårt att ha en förvaltningsplan art för art utan där krävs flerartsplaner.
Jag nämnde just frågan om regionalisering. Det gäller att gå ifrån detaljreglering på rådsnivå och anpassa till lokala förhållanden. En oerhört viktig faktor i regionalisering är att man kan involvera näringen och övriga intressenter i processen. All erfarenhet visar att delaktighet ger ansvarstagande, och ansvarstagande ger bättre efterlevnad av regelverket. Tidigare i dag diskuterades biologisk mångfald och skyddade områden, och just i Kosterhavets nationalpark har det varit en fruktbar process när det gäller delaktighet från fiskerinäringen. Fiskerinäringen har tagit ett stort ansvar för hur fisket har utformats på ett hållbart sätt.
Sedan var det frågan om fiskeavtal med tredjeland. Jens Holm sade tidigare att det egentligen inte finns någon här som vill ha de avtalen. Men nu har vi dem, och vi har att hantera dem. Då är det viktigt att ställa krav. Jag vill framhålla den lista från Miljöpartiet som Kew Nordqvist redogjorde för. Jag lyssnade noggrant och kunde inte höra någon punkt på listan som inte kändes relevant. Kew Nordqvist sade sedan att man kommer till ett skarpt läge och måste fatta beslut. Vad är då alternativet? Kew Nordqvist hänvisade till ett seminarium, och där framkom att frågan inte är alldeles svart och vit. I vissa länder där det inte längre finns EU-avtal har det blivit etter värre. EU-avtalen har i det närmaste varit ett skydd för att det inte ska bli värre.
Det är naturligtvis ingen ursäkt för att vi har dåliga avtal, men det visar ändå att EU så länge denna typ av avtal finns kan spela en väldigt viktig roll och att Sverige måste vara med och hävda dessa krav. Sedan kan man alltid diskutera om man ska inleda avtal och när man ska ha klarlagt, men det viktiga är att man har alla papper på bordet när man kommer till det slutliga, skarpa förslaget att anta ett avtal.
Fru talman! Det finns också en specifik punkt om ålförvaltning. Det har diskuterats en del kring detta, och jag tycker att denna punkt är väldigt målande på det sättet att den visar komplexiteten i detta med förvaltning. Det går alltid att diskutera om det är kraftverken eller fiskarna som gör mest skada, men huvudpoängen är ändå att ålen håller på att utrotas. Det är oerhört allvarligt. Sedan kan man prata om vem som ska göra vad. Man måste minska fisket, naturligtvis, men man måste även jobba med alla andra faktorer som går. Kraftindustrin har också en stor roll i detta.
Det finns obligatoriska återhämtningsplaner i alla europeiska länder. Vi har alltså inte samma plan över hela Europa, men det finns planer över hela Europa. Det är ett krav från EU:s sida, och det kan man väl se som ett sätt att regionalisera och anpassa till lokala förhållanden. Det är väldigt kraftiga restriktioner på ålfiske i dag, och från och med 2012 är ålfiske på västkusten helt förbjudet och avskaffat. Det är alltså inte tu tal om att fisket har tagit sin del av detta.
Det handlar sedan om kontrollåtgärder och utsättning av ål samt att vi ska minska dödligheten för ål i våra vattendrag. För att uppnå det sistnämnda är arbetet med att skapa fungerande vandringsvägar förbi vattenkraftsanläggningarna naturligtvis väldigt centralt. Det är en förutsättning för att lyckas med detta. Miljö- och jordbruksutskottets uppföljning visade med all önskvärd tydlighet att det krävs åtgärder och att detta är ett område vi på något vis måste komma i land med att ordna och få omprövningar av vattendomar och annat.
Nu finns det ett uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten att ha en dialog med kraftindustrin för att få en samsyn kring dessa frågor. Det är naturligtvis bra om man kan få en samsyn, för det var nog lite till mans så att vi på den utfrågning vi hade inte tyckte att kraftindustrin var så väldigt entusiastisk inför att ändra något över huvud taget. Det finns ändå en princip vi vårdar, och det är att förorenaren betalar. Det går att applicera även på detta område.
Jag kan tycka att kanske ännu viktigare är den utredning om vattenverksamheter som Miljödepartementet tillsatte i början av april, alltså för ungefär tre veckor sedan. Utredningen ska analysera systemet för omprövningen av vattenverksamheter och föreslå de ändringar som behövs för att åstadkomma ett effektivt system för omprövning av vattenverksamheter så att det lever upp till miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i fråga om vattenkvalitet och påverkan på djur- och växtliv. Det var en lång mening, men den säger ändå att det är hur miljöbalkens regler ska kunna införas i systemet och att vi lever upp till EU:s vattendirektiv som är det centrala.
Uppdraget ska redovisas den 30 juni 2013, och det ska naturligtvis belysa också vattenkraftsproduktionen. Det är nämligen den andra vågskålen, att vi har produktion av förnybar energi. Det är alltså en väldigt komplex fråga, men hur som helst tror jag att detta är en väldigt viktig utredning så att vi nu kommer till skott med att visa hur detta ska gå till i verkligheten.
Fru talman! Jag har överskridit talartiden lite, men jag vill än en gång framföra att jag anser att vi här i den svenska riksdagen i grunden har en stor samsyn i dessa frågor om att EU:s gemensamma fiskeripolitik måste reformeras radikalt. Låt oss nu utnyttja favören att vi i Sverige är så eniga om detta, så att vi faktiskt kan göra skillnad när vi jobbar vidare ned mot Bryssel och så. Skillnaden mellan oss ska inte göra att vi blockerar frågor och tappar kraft i vår argumentation.
(Applåder)