Fru talman! En liten summering av detta med den svenska ståndpunkten när det gäller tredjelandsavtalen, då främst med afrikanska länder och oceanländer, är att den svenska regeringen vill vara med och påverka dem så långt som möjligt utifrån de krav vi har. Sedan är det inte så att processen inte går vidare utan Sverige om vi bara säger nej och inte ens vill vara med och inleda förhandlingar. Det har inget att göra med att vara naiv, utan det är fråga om att i EU fungerar det på det sättet att det inte krävs total majoritet för att det här ska gå igenom. Ska Sverige påverka måste man vara med vid förhandlingsbordet.
Ja, det är tragiskt att vi inte har lyckats få fram fler förvaltningsplaner, men det är inget argument för att vi inte ska jobba vidare med frågan. Förhoppningsvis kan en mer formaliserad regionalisering göra det lättare att komma fram och komma överens, för jag tror, precis som Jan-Olof Larsson, att regionalisering och förvaltningsplaner för samtliga bestånd måste gå hand i hand. Annars kommer det inte att fungera.
Det är lätt att se att Östersjön är ett sådant område, och det finns säkert områden kring Skagerrak, Kattegatt och delar av Nordsjön som också kommer att vara sådana naturliga områden. Därför är det så oerhört viktigt att vi nu lägger kraft i arbetet med att få till en reformering som öppnar upp för detta.