Fru talman! Vi är några enskilda vänsterpartister
som har lämnat in en motion om minerallagen, N243.
Med motionen och detta inlägg vill vi på intet sätt
förlänga dagens debatt utan snarare starta en ny och,
som vi ser det, nödvändig diskussion om vårt behov
av mineraler.
Först vill vi säga att vi är mycket nöjda med att
regering och riksdag är lyhörda för många medborga-
res reaktioner framför allt i Österlen och Småland
mot gruvföretagens sätt att undersöka och prospekte-
ra. En översyn pågår av minerallagen, bl.a. med avse-
ende på skyddet för värdefulla natur- och kulturmil-
jöer. Vi hälsar detta med tillfredsställelse.
Trots det är vi inte riktigt nöjda, samtidigt som vi
inser att det vi har tagit upp i vår motion är ett så
kraftigt brott mot en djupt rotad inställning att det lär
ta tid att ändra attityderna. Vad menar vi då med det?
Jo, hela vår lagstiftning - liksom för övrigt lagar-
na i andra länder med gruvdrift - genomsyras av en
rakt igenom positiv inställning till gruvdrift och ut-
vinning av gas och olja. Visserligen finns det också
miljöregler och andra smärre inskränkningar men
mineralfyndigheter ses som ett samhällsintresse och
går därför före många andras.
Vi vill ifrågasätta denna traditionellt grundade po-
sitiva syn på gruvbrytning som någonting mer eller
mindre automatiskt gott. Oavsett vilket mineral vi
talar om är det fråga om ändliga resurser. Skall vi då
fortsätta med en politik som ger ständigt nya och
djupa sår i naturen?
Senast i går redovisades i Svenska Dagbladet en
kartläggning gjord av Världsnaturfonden. Det gällde
miljöolyckan i Spanien häromåret då en reservoar för
miljöfarligt avfall från en zinkgruva ägd av svenska
Boliden brast och fem miljoner kubikmeter förgiftat
vatten vällde ut i den närbelägna nationalparken.
Nu redovisar Världsnaturfonden att det enbart i
Europa finns flera tusen sådana giftupplag. Flera av
dessa har redan orsakat mindre eller större miljöska-
dor. Självklart har Sverige som en stor gruvnation sin
del i dessa upplag med gruvavfall. Den geoveten-
skapliga forskning som utskottet nu lyfter fram med
anledning av en annan motion från Vänsterpartiet är
därför av största vikt.
Men som sagt: Skall vårt behov av mineraler och
fossila bränslen till varje pris tillfredsställas? Finns
det inte anledning att fundera över alternativ och
andra sätt att se på frågan än gängse sätt?
För något år sedan fanns det över 300 000 ton
guld lagrat i centralbankernas kassavalv. Trots det
bröt man enbart i Australien ca 300 nya färska guld-
ton.
I Västafrika jämnas hela berg med marken för att
få fram bauxit till vårt snabbt ökande behov av alu-
minium till bl.a. öl- och läskburkar. Samtidigt vet vi
att det mesta av det som bryts och som orsakar djupa
sår i naturen bara kommer till användning en gång,
för att sedan hamna på soptippen. Återvinningen är
totalt sett miserabel - tekniskt möjlig men inte lön-
sam helt enkelt.
Listan kan göras längre men vi hänvisar till vår
motion för ytterligare argument. Vi vill med detta
rikta uppmärksamheten på att vårt behov av guld och
andra mineraler måste vägas om inte på guldvåg så
dock på ett helt annat sätt än tidigare. För att åstad-
komma en ekonomisk utveckling som kan vara en del
av en ekologiskt hållbar utveckling måste vi våga
vända bevisbördan vid mineralutvinning.
Vi anser, kort och gott, att trycket på producenter-
na och på oss konsumenter att återanvända och åter-
vinna måste öka. Metaller och andra mineraler måste
hanteras i produktionen på ett sådant sätt att det blir
möjligt att samla in dem för att sedan gå tillbaka i ett
fungerande kretslopp. Dessutom kan vi göra stora
energivinster om vi kan öka andelen återvunna mine-
raler i produktionen.
Om marknadskrafterna ges sådana villkor att nya
och relativt billiga dagbrott och gruvor hela tiden kan
fylla på med jungfrulig råvara fungerar inte en ekolo-
giskt balanserad ekonomi. Vi måste höja priset på
råvaran - på naturen, på de ändliga resurserna.
Eftersom gruvhanteringen i högsta grad är inter-
nationell är det dessutom angeläget att Sverige tar
upp frågan och med kraft driver den i EU och i övriga
internationella sammanhang.
Vi måste bli mer varsamma med den enda jord vi
har, liksom vi borde bli mer ömsinta i fråga om hur vi
hanterar våra systrar och bröder. Kom ihåg att allt
som glimmar inte är guld! Och även det som är guld,
vad nyttar det om det blir till 300 000 ton som lagras i
mörka bankvalv?
I regeringens proposition i december skriver man:
"För att underlätta och effektivisera verksamheten
för företagen och för att förenkla myndigheternas
tillståndsgivning föreslås ändringar i minerallagen - -
-."
Vi är övertygade om att efter den nu inledda över-
synen kommer motiveringen att låta annorlunda,
liksom förslagen till förändringar. Vi vill driva på en
fortsatt debatt som för vidare i den riktningen.