Fru talman! En stor del av Sveriges ekonomiska
historia är en historia om mineral- och gruvbrytning
och utvinning av de metaller som har gjorts ur vår
berggrund. I min egen hembygd Bergslagen bröt
järnet och silvret mark. I Västerbotten och Norrbotten
har det varit likadant. Det är mineral- och gruvintres-
sena och intresset av att utvinna de rikedomar som
funnits i det svenska berget som har gjort att vi har
den industristruktur och den samhällsstruktur som vi
har i stora delar av Sverige.
Gruv- och mineralhanteringen är fortfarande en
viktig näring i stora delar av Sverige. Därför gör det
mig lite bekymrad när jag läser Miljöpartiets reserva-
tion där det står: "Enligt utskottets mening utgör
emellertid inte prospektering och mineralhantering
något angeläget allmänt intresse."
Det innebär ju i sin förlängning att Zinkgruvan
med alla de hundra som jobbar där, att Garpenbergs
gruva med alla som jobbar där, att alla de tusentals
människor som jobbar direkt i mineral- och gruvin-
dustrin i Västerbotten och Norrbotten inte skulle vara
något angeläget allmänt intresse. Det innebär vidare
att de tusentals som jobbar i SSAB:s anläggning i
Luleå eller i Rönnskärsverken i Skellefteå inte skulle
vara av något angeläget allmänt intresse för Sverige.
Jag måste säga att jag blir bekymrad över detta.
Skall dessa delar av Sverige fortsätta att leva är det
viktigt med en fortsatt mineralhantering. Från mode-
raterna kan vi aldrig ställa upp på att mineralhante-
ring inte skulle vara av ett angeläget allmänt intresse i
stora delar av vårt land.
Fru talman! De problem som motionen och mo-
tionärerna tar upp måste alltså tas på allvar. Resultatet
av den nya minerallagen från 1991 var en kraftigt
utökad prospekteringsverksamhet som i sin förläng-
ning garanterar Norrlands- och Bergslagsgruvornas
överlevnad.
Resultatet blev också en kraftig prospekterings-
verksamhet i delar av landet där vi aldrig någonsin
tidigare har haft en mineral- och gruvtradition. Det är
fråga om en prospektering i bygder som ser helt an-
norlunda ut än de norrländska malmfälten. Därför
måste vi ta denna frustration, den ilska och den vrede
som många smålänningar och skåningar känner på
allvar. Vi måste se över minerallagen så att vi kan
hantera den här typen av nya konflikter i vissa bygder
mellan ett mer småskaligt ägande i kulturlandskap
och intressena av mineralhantering.
Därför är det bra att regeringen har tillsatt en ut-
redning som skall se över minerallagen. Det är bra
med de förtydliganden som vi har fått i utskottet, att
utredningen också skall se över äganderättens inne-
håll för markägarna och se över avvägningen mellan
markägares intressen och mineralnäringens intressen.
En utgångspunkt måste då vara att markägarens
ställning stärks. Detta är viktigt också för gruv- och
mineralindustrin. Skall vi fortsätta att ha en stark och
betydande gruv- och mineralindustri bygger det yt-
terst på markägares och det omgivande samhällets
acceptans av verksamheten.
Därför är det positivt med denna utredning och
denna översyn. Jag välkomnar de förslag som skall
redovisas senast nästa år.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan.
I detta anförande instämde Anders G Högmark
(m).