Fru talman! Minerallagen är en skamfläck i
svensk lagstiftning. Den är skriven som om det fanns
massor av ledig mark kvar att muta in och nästan
obegränsade naturresurser att exploatera. Det är en
lag som ger internationella företag rätten att för snab-
ba pengars skull sätta sig över enskilda markägare,
kommun och stat. 7,5 % av Sveriges yta är föremål
för undersökningstillstånd. Minst 20 000 markägare
är hotade. Många kommuner påverkas. Statens infly-
tande är begränsat. Tidigare regler om del av vinsten
är borttagna. Minerallagen bygger på att exploate-
ringen skall underlättas. Staten driver en aktiv inter-
nationell marknadsföring för detta.
Fru talman! Berättigad oro och ilska sprider sig
hos många av de människor vars marker, tomter och
omgivning hotas av mineralletande företag som får
söka mineral ända in på husknuten. Företagens rätt att
inmuta och leta efter mineral lägger en död hand på
hela bygder. Många känner sig djupt kränkta och
upplever att demokratin har eroderat med hjälp av
minerallagen.
När den nya minerallagen antogs av riksdagen var
de få som insåg dess konsekvenser. Det visar den
debatt som blossat upp under de senaste åren. Miljö-
partiet motsatte sig den lagstiftning som blev följden
av riksdagsbeslutet under mandatperioden 1988-
1991.
Fru talman! Minerallagen innehåller något för-
enklat en process i tre led, undersökningstillstånd
med påföljande undersökningsarbete, bearbetnings-
koncession och markanvisningsförrättning.
Man får undersöka på de flesta ställen oavsett
vem som är markägare. Ett stort antal naturreservat
och andra värdefulla natur- och kulturmiljöer har
kommit att omfattas av undersökningstillstånd. Om
bergmästaren medger det får man leta vid vägar,
järnvägar, kyrkor, skolor och boningshus. Man kan
t.o.m. få leta på kyrkogårdar. Undersökningstillstån-
det söks hos bergmästaren. Bergmästaren får avgöra
utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att
yttra sig. Någon laglig rätt att stoppa prospekteringen
har varken markägare eller kommun.
Inom två månader från det att tillståndet är givet
meddelas beslutet i en kungörelse i ortstidningen.
Fastighetsägaren ges en kopia. Det går att överklaga,
men få gör det och endast en liten del av överklagan-
dena bifalls. Minst två veckor innan undersöknings-
arbetet påbörjas skall bergmästaren och fastighetsäga-
ren underrättas. Markägaren får ersättning bara för
själva intrånget. Om någon annan gjort inmutningen
får han inte själv göra undersökningar på sin egen
mark.
Tillståndet gäller i tre år. Tiden kan förlängas med
tre år och sedan med ytterligare högst fyra år. Det
innebär att man inom sex år måste påbörja undersök-
ningarna och efter tio år skaffa sig koncession för att
öppna en gruva, i annat fall upphör tillståndet. Under
tiden som undersökningen pågår kan den som har
tillståndet få uppföra byggnader och bygga vägar till
och inom området. Markägaren kan inte hindra detta.
Tillstånd enligt minerallagen ges av bergmästaren.
Antalet ansökningar har ökat starkt de senaste åren
liksom antalet tillstånd. Främst är det utländska pro-
spektörer som har tillkommit. Det har också tillkom-
mit nya mineraler, främst diamanter. År 1998 utfär-
dades 313 nya tillstånd mot 83 år 1993. År 1993
förlängdes 66 tillstånd mot 101 år 1998.
Fru talman! Många enskilda markägare, framför
allt i södra Sverige, har kommit att beröras av under-
sökningstillstånd. Från dessa håll har uttryckts farhå-
gor för att gruvverksamhet skall förändra förutsätt-
ningarna för boende och arbete i bygden. Miljöas-
pekterna både på kort och lång sikt måste tas på all-
var.
År 1998 ändrades minerallagen. Regeringen gjor-
de detta med motiveringen att den svenska gruvdrif-
ten hade blivit så betydande att lagen som antogs
1991 måste moderniseras. Undersökningstiden, dvs.
den tid som gruvföretaget har på sig att prospektera
området, förlängdes från 10 till 15 år. Även vissa
andra försämringar för markägaren infördes.
Fru talman! Sverige har den mest liberala mine-
rallagstiftningen i hela världen. Det är för att Sverige
vill att utländska investerare skall välja att prospekte-
ra i Sverige. Jag tycker inte att detta är bra.
Det är viktigt att vi skyddar värdefulla natur- och
kulturmiljöer för framtiden. Det är också viktigt att
inte kränka markägare så som sker i dag. Bland de
som hotas finns t.ex. Mariavalls kloster utanför To-
melilla. Så här redovisar syster Benedikte: Ett stort
dagbrott här vore en katastrof för oss och för hela
Österlen.
Jag vet inte hur det har gått, men exemplet visar
hur heltokigt det kan bli. Det är likadant i Tingsryd
och Urshult där Terra Mining har mutat in nästan
9 000 hektar. Runt 600 markägare berörs. Området
vid Urshult är gammal kulturbygd klassad som områ-
de av riksintresse. Det är omgärdat av en mängd re-
striktioner som begränsar fastighetsägarnas intressen
men inte mineralletarnas. I Östanbäck utanför Skel-
lefteå har nyligen undersökningstillstånd beviljats
över en stor del av byn.
Fru talman! Miljöpartiet har tre huvudkrav på för-
ändringar i minerallagen. De är i huvudsak desamma
som vi motionerade om redan 1989, men de har blivit
allt aktuellare i takt med att mineralsökandet sprider
sig och tar sig alltmer skrämmande uttryck. Vi före-
slår en vetorätt mot undersökningstillstånd för mark-
ägare, kommun och stat var för sig. Det skall alltså
vara tillräckligt att en part säger nej för att undersök-
ning inte skall ske.
En del av den uppkomna vinsten vid exploatering
skall hamna hos staten, kommunen och/eller mark-
ägaren.
Försiktighetsprincipen skall gälla. Om det finns
hot mot grundvattnet, den biologiska mångfalden
eller liknande skall tillstånd inte ges.
Fru talman! Jag yrkar att utredningen får tilläggs-
direktiv enligt ovan angivna riktlinjer.