Fru talman! I alla de motioner som har väckts med
anledning av mineralfrågornas hantering är ett ge-
nomgående tema att markägarintressena skall skyd-
das. Det är i huvudsak det som har varit intressant för
motionärerna. Dessutom tillkommer från Miljöparti-
ets sida en inställning att man över huvud taget inte
skall acceptera mineralhantering, prospektering och
gruvhantering.
Nu kan man fråga sig om en så liten volym som
det är fråga om skall ge så stort eko när det i detta fall
är fråga om 0,1 % av de mineral som finns inom
landets gränser. Övriga 99,9 % är ju faktiskt mark-
ägarmineral som markägarna själva förfogar och
disponerar över.
Sedan kan man också se att det är en ganska stor
skillnad mellan norra och södra Sverige. Det har
bekräftats när utskottet har diskuterat detta. Men det
har också bekräftats av en undersökning som två
teknologer vid KTH har gjort i den uppsats som de
har skrivit. De konstaterar att det är ganska påtagligt
att man i norra Sverige är mycket positiv till pro-
spekteringsverksamhet och gruvhantering. Men nu
när det har begynt en större aktivitet i södra Sverige
kan man se en mer negativ inställning där. Och det är
framför allt bland fritidsboende som man ser detta
ifrågasättande.
Jag tycker att det är viktigt att man ser till vad nä-
ringen bidrar med. En försiktig beräkning visar att
55 000 jobb skapas inom mineral- och gruvnäringen i
Sverige. Det är ett oerhört betydelsefullt tillskott när
vi annars har stora problem att skapa de jobb som vi
behöver ha för att vi skall kunna upprätthålla en rim-
lig välfärd. Näringen omsätter ca 15 miljarder kronor.
Och, som jag har sagt tidigare, aktiviteten är förmod-
ligen störst i norra Sverige. Av 16 gruvor har vi 12 i
norra Sverige, i Norrbotten och i Västerbotten.
En tanke bakom den nuvarande minerallagstift-
ningen är ju att vi skall kunna utvinna mineral ur
berggrunden för att öka sysselsättningen och stärka
industrin. Därför har det också varit intressant att
stimulera utländska investeringar i denna verksamhet.
Och det har ju tagit fart ordentligt sedan 1993-1994.
Och det tycker jag att man skall se positivt på.
Det som man kan ha en negativ inställning till är
naturligtvis de prospekteringsföretag som har burit
sig illa åt mot boende och markägare, de som inte har
tagit vederbörlig hänsyn till att de rör sig i miljöer där
människor bor och där de kanske har gjort mer våld
på naturen än vad som har varit nödvändigt. Och det
är ingenting som vi på något sätt försvarar. Men i
fråga om detta har man ju tagit ett gemensamt tag
från branschens sida för att skapa reda i denna fråga.
Och jag tror att det är bättre att branschen själv be-
stämmer sig för att uppträda schyst än att det skall
skrivas regler och författningar för att man skall
komma till rätta med detta problem.
Alla de frågor som nu är under diskussion kom-
mer ju faktiskt att beröras i den utredning som rege-
ringen har tillsatt. Man har utsett en särskild utred-
ningsman, som jag tror är en kvinna. Man har ännu
inte, såvitt jag vet, utsett sekretariatet. Men arbetet
skall ju komma i gång, och det skall vara klart till maj
år 2000.
Fru talman! Jag vill särskilt vända mig till Miljö-
partiet som i sin reservation har uttryckt ett önskemål
om att man över huvud taget inte vill jobba med dessa
frågor. Jag tycker att det är desto mer beklagligt då
Ingegerd Saarinen kommer från en kommun i Sverige
där gruvnäringen har betytt så oerhört mycket. 2 000
personer har jobb i Skellefteå kommun i gruv- och
metallindustrin. Och Handelskammaren har gjort en
undersökning av hur många som berörs av näringen i
Skelleftebygden, och man räknar med att ungefär
20 000 personer är direkt eller indirekt beroende av
att denna verksamhet kan vara i gång. Då tycker jag
att det är viktigt att vi satsar även i fortsättningen på
denna verksamhet.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
Miljöpartiets reservation.