Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt att be-
gära ordet i denna debatt. Jag har i och för sig en
motion i betänkandet som nu avslås. För egen del
kommer jag att rösta på reservationen, som innebär att
verksamheten inte skall förändras i enlighet med pro-
positionens förslag.
Men jag kunde, fru talman, ändå inte låta bli att
begära ordet. Jag tycker faktiskt att de inlägg som
Monica Öhman har gjort är en provokation mot den
personal som arbetar med bilregistret.
Först säger Monica Öhman att de 260 som berörs i
detta ärende naturligtvis kommer att erbjudas jobb på
de tre orterna. Hur många tror Monica Öhman kom-
mer att ta den möjligheten? Det handlar om att flytta
över hela landet för dessa människor.
I nästa andetag säger Monica Öhman att man nu
har skapat 25 kvinnojobb i Visby och 35 kvinnojobb i
Arjeplog. Det innebär att Monica Öhman redan nu
säger att jobben inte är till för den personal som nu
finns i bilregistret utan för de människor som finns på
plats. Det är där man skall skapa dessa jobb.
Redan i debatten har det funnits en väldig motsä-
gelse.
Monica Öhman sade också att det handlar om att
ge kvinnorna chansen att börja om med ett nytt jobb
och att de är välkomna till Arjeplog. Förstår inte
Monica Öhman att det faktiskt är ett hån? Det är en
provokation och en cynism utöver det vi vanligtvis
hör från denna talarstol.
I den motion jag själv har skrivit utvecklar jag
också argumentationen beträffande varför omlägg-
ningen inte skall ske i enlighet med förslaget. Vi har
nu också hört från de partier som har gjort särskilda
yttranden att man egentligen inte vill bifalla förslaget,
men man fullföljer inte med att avslå det. Det tycker
jag i och för sig är litet märkligt i sammanhanget.
Jag skall inte ta upp mer tid med att gå in på sak-
frågan. Anledningen till att jag begärde ordet, fru
talman, är att jag tycker att Monica Öhman gick långt
över anständighetens gräns när hon talade om den
personal som berörs.