Herr talman! "Pensionärerna i uppror - mot SD", kunde vi nyligen läsa i en artikel i Aftonbladet. Fyra organisationer som företräder nästan en miljon äldre ifrågasatte i skarpa ordalag hur partiet kunde överväga att fälla regeringens budget, en budget med förslag om ett första steg till en sänkning av skatten för de sämst ställda pensionärerna, den så kallade pensionärsskatten, samt förslag om att höja bostadstillägget till pensionärer.
Men pensionärernas uppror mot SD - och den borgerliga Alliansen, får man väl också säga - klingade ohört. Trots att SD i valrörelsen lovade bättre villkor för pensionärerna har nu regeringens budget, med just bättre villkor för pensionärer, fallit. Det är verkligen beklämmande, men inte särskilt förvånande.
Vi hörde nyligen Linus Bylund från Sverigedemokraterna i sitt anförande berätta en saga om Gunvor och Sven. Det känns som att man inte är riktigt förankrad i verkligheten när man tror att man har två budgetar att arbeta med. Det är inte på det sättet. Sverigedemokraterna har röstat för Alliansens budget. Där finns inga åtgärder som gör någonting bättre för pensionärerna. Sedan kan man väl inte ur tomtens säck dra fram en annan politik att driva samtidigt. Det fungerar inte. Så tyvärr, alla pensionärer i Sverige, det blir ingen förbättring, och det är det Alliansen och Sverigedemokraterna som har sett till.
Jag beklagar alla de mer än 200 000 pensionärer som är under EU:s fattigdomsgräns på 10 800 kronor i månaden, och av dem är 140 000 kvinnor. Jag beklagar att de inte får en julklapp som de såväl hade behövt med några hundralappar mer varje månad.
Vi ville göra förbättringar för att börja återta den skatteklyfta som den tidigare regeringens alla fem jobbskatteavdrag har skapat. Men det fanns ingen vilja hos vare sig sverigedemokrater eller Alliansen, och det visste vi sedan tidigare. Man får vara klar över och säga vad det hela handlar om på riktigt och inte köra med dubbla budskap.
I övrigt vet vi att kvinnor i genomsnitt har lägre pensioner än män. Rätten att arbeta heltid liksom barnomsorg under obekväm arbetstid är frågor som är viktiga och som vi måste driva för att kvinnors pensioner ska öka.
Den enskilt största faktorn för en god och jämställd pension finns i nästa betänkande. Jag menar då föräldraförsäkringen. När vi har ett pensionssystem som räknar en livsinkomst, det vill säga 40 års jobb, straffar det sig förstås att jobba deltid. Det gör man kanske för att det inte finns heltid att få eller för att arbetspassen är sådana att ingen orkar jobba på ett schema på heltid. Det är viktigt att ändra på.
En individualiserad föräldraförsäkring skulle stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i slutänden ge en bättre pension. Ett första steg mot det finns i regeringens budgetproposition. Det var en tredje pappamånad, men det blir förstås ingenting av med det. Det kommer inte att bli ett mer jämställt Sverige på grund av att vi får en helt annan politik.
Fru talman! Viktigast för att få en bra pension är förstås att ha ett jobb över huvud taget och en tillsvidareanställning i 40 år med det här systemet med en bra lön och en individualiserad föräldraförsäkring. Vänsterpartiet var det parti som pekade på att den stora pensionsuppgörelsen skulle leda till att särskilt kvinnor skulle få pensioner som det inte går att leva på.
Vi fick tyvärr rätt i den farhågan. Vi ser att allt fler utslitna kvinnor inom till exempel vård och omsorg döms till ett liv i fattigdom därför att de inte orkar jobba fram till pensionsåldern. Som jag redovisade tidigare är de så sjuka, dåliga och slitna att de ofta tar ut pension i förtid och betalar det slitsamma livet med att få en ännu sämre pension.
Pensionärer är den grupp som tillsammans med arbetslösa och sjuka förlorat mest på den borgerliga regeringens politik och betalar högre skatt på inkomst än löntagare. Sverige är det enda landet i världen som har högre skatt på äldre.
Fru talman! Jag vill till sist kort nämna en motion från allmänna motionstiden som rör pensionssystemet som vi i Vänsterpartiet menar måste bli stabilt och förutsägbart också för den enskilda människan och inte bara för systemet i sig. Därför menar vi att den automatiska balanseringen, den så kallade bromsen, bör avskaffas. Pensionerna bör följa löntagarnas löneutveckling i stället för börsutvecklingen, och avgiften till premiepensionssystemet bör tillföras inkomstpensionssystemet.
Det borde vara en självklarhet att de som har byggt upp vår välfärd ska ha rätt till en ekonomiskt tryggad ålderdom. Vissa nödvändiga förändringar måste göras för att åtgärda de problem vi ser i dagens system. Jag tycker inte att bara Pensionsgruppen är det forum som ska göra det. Vi bör därför tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att skapa ett stabilt pensionssystem.
Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3 och 5.