Fru talman! Tack, Barbro Westerholm, för att du fortsätter att lyfta fram väldigt intressanta frågor. Det är mycket riktigt som du säger, och Pensionsåldersutredningen pekade också tydligt på åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden i Sverige och de konsekvenser den får för möjligheten att arbeta längre och att också få ett bra avslut på sitt arbetsliv, där man känner att ens kunskap och kompetens tas till vara.
Vi vet till exempel att ganska många år innan man går i pension tenderar löneutvecklingen att avstanna för äldre arbetskraft på svensk arbetsmarknad - detta säger jag apropå hur arbetsgivare många gånger värderar dem som är äldre. Detta är verkligen sådant som jag tror att vi måste ta itu med och också belysa tydligt. Det är helt orimligt - vi befinner oss i ett Sverige där varje hand kommer att behövas på arbetsmarknaden. Bara välfärdssektorn kommer fram till 2020 att behöva anställa 420 000 nya arbetstagare. Då säger det sig självt att man också måste orka ta vara på den arbetskraft man har och på den kompetens som finns. Kanske måste man som arbetsgivare också våga tänka kreativt på hur man kan hitta lösningar som kan bidra dels till att äldre arbetskraft med sin kompetens kan bidra till att slussa in nya i verksamheten, dels till att de kanske kan få andra och mer spännande arbetsuppgifter i slutet av livet och verkligen låta sin kompetens blomma ut.
Detta tror jag är något vi måste tala mycket mer om i Sverige och sätta mer fokus på, för det är verkligen så att äldre diskrimineras.
När det gäller frågan om att det blir dyrare att anställa personer över 65 handlar det egentligen om en grundsyn på att arbetsinkomster ska beskattas på samma sätt och att man ska betala skatt på den lön som man tjänar. Principen är ungefär densamma som när det gäller att pensionärer inte ska behöva betala mer skatt än de som är i arbetslivet och är löntagare.