Fru talman! Först ett tack till statsrådet för talet, och inte minst den viktiga biten om att det är framför allt arbete som gör att vi kommer att kunna ha bra pensioner i framtiden. Börjar vi slira på det är det bara, som någon sa, med tomma tunnor eller tomma lador - då kommer vi inte att kunna upprätthålla bra pensioner.
Vi har ändå utmaningar, precis som statsrådet sa. Det är till exempel hur ni tänker när det gäller premiepensionen.
Tänker ni som vissa pensionärsorganisationer - att man ska försöka skrota modellen och föra tillbaka den till inkomstpensioner? Det är första frågan.
Andra frågan är: Hur tänker ni göra med Pensionsåldersutredningen? Jag hör att ni säger att vi ska förbättra arbetsmiljön för vissa grupper. Jag håller med om det. Det är viktigt för att fler ska orka jobba till 65 och helst ännu längre. Men det är inget motsatsförhållande mellan det och att sätta igång åtgärder redan nu för att de som orkar ska bidra några år till av sitt yrkesliv och på det viset tillföra fler arbetade timmar.
När det gäller de fattigaste pensionärerna håller jag med om att vi måste sätta in åtgärder och hjälpa dem på olika sätt. Men om vi tittar tillbaka på Alliansens tid och åtta år vid makten ser vi att det framför allt var garantipensionärerna och de som hade den lägsta pensionen som fick den största höjningen. De fick en hel inte månadslön utan månadspension till under den perioden. Till och med den gruppen fick en höjning av sin realpension - men också 340 kronors höjning av bostadstillägget. Det förslag från er som nu ligger på bordet är inte en höjning av själva bostadstillägget, utan det är en höjning av bidragsdelen från 93 till 95 procent.