Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att
yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 4.
Innan jag går in på mitt på förhand förberedda an-
förande ska jag säga några ord om helikopterverk-
samheten eftersom både Åke Carnerö och Berit
Jóhannesson nämnde det. Jag hade tänkt ta upp frå-
gan under FöU2. Jag vill till protokollet få infört att
också Folkpartiet anser att det är väldigt viktigt att
det, när framtidens budgetar görs, ges möjligheter för
fortsatt helikopterverksamhet på Västkusten, att Säve
får en speciell behandling och att Säve får i de utred-
ningar som görs om framtida möjligheter till civil och
militär helikopterverksamhet en behandling som är
positiv för både det civila samhället och militär verk-
samhet på Västkusten.
I budgetpropositionen för år 2002 föreslår rege-
ringen att anslagen förbandsverksamhet och bered-
skap å ena sidan och fredsfrämjande truppinsatser å
den andra slås samman till ett enda anslag. Regering-
en anför som skäl att en sammanslagning av anslagen
skapar en större flexibilitet i planeringen och använd-
ningen av resurser när avvägningar ska göras mellan
internationella insatser och övrig verksamhet. Flexi-
biliteten skulle uppstå, menar regeringen, bl.a. därför
att man inte skulle behöva höra riksdagen vid behov
av eventuella överföringar av resurser till internatio-
nella insatser, vilket ju är nödvändigt så länge inter-
nationella insatser utgör ett eget anslag.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna avvisar försla-
get om ett samlat anslag för inhemsk förbandsverk-
samhet och beredskap och internationella fredsfräm-
jande truppinsatser. En sammanslagning av de två
anslagen riskerar att i för stor utsträckning sudda ut
gränserna mellan dessa båda viktiga verksamheter.
Folkpartiet menar att det är viktigt att det tydligt går
att utläsa vad de internationella truppinsatserna kos-
tar. Ett skäl är det rent demokratiska. Riksdagen lik-
som svenska medborgare ska enkelt kunna utläsa vad
en så pass prioriterad, omfattande och än så länge
speciell uppgift som de internationella insatserna är
verkligen kostar.
Ett annat skäl till att avvisa en sammanslagning av
anslagen är att de då utsuddade gränserna mellan de
olika verksamheterna bidrar till att skyla över rege-
ringens ovilja att backa upp svenska internationella
truppinsatser med tillräckliga resurser. Anslaget för
internationella insatser ska, vilket länge förespråkats
av Folkpartiet liberalerna, vara av den storleksord-
ning som krävs normalt. Att nästan varje år tvingas
till nya finansieringsbeslut visar på att anslaget feldi-
mensionerats från början. Mer naturligt och praktiskt
vore det med en finansiering med en viss marginal.
Fru talman! Det finns inga vare sig praktiska eller
formella problem med att anslaget vissa år inte fullt
ut skulle utnyttjas. Det sätt varpå finansieringen av
internationella insatser i dag hanteras - med ständiga
underskott som måste kompletteras - riskerar att
underminera regeringens och Sveriges trovärdighet
avseende vilja och förmåga att aktivt bidra till inter-
nationella fredsfrämjande operationer.
För det tredje avvisar Folkpartiet liberalerna en
sammanslagning av anslagen av verksamhetsmässiga
skäl. Att behålla fredsfrämjande truppinsatser som ett
separat anslag, och därtill mer realistiskt finansierat,
skulle ge Försvarsmakten en stadigare och för plane-
ringen mer långsiktig grund att stå på.
Fru talman! Ett fjärde skäl till att säga nej till en
sammanslagning av anslagen är att den ökade flexi-
bilitet som regeringen vill uppnå kan erhållas ändå.
Inför internationella truppinsatser har det, även om
lagen inte är tvingande, varit praxis att höra riksda-
gen. Till detta kommer att utökade insatser sker först
efter hörande av Utrikesnämnden. Vid dessa tillfällen
kan även finansieringen tas upp, och ett förhandsbe-
sked om riksdagens ställningstagande fås. Formellt
riksdagsbeslut kan sedan fattas i samband med
tilläggsbudget.
Till sist: Vid sidan om internationell verksamhet
är i framtiden också civil och militär samverkan en
viktig fråga som måste prägla de framtida totalför-
svarsbudgetarna, liksom möjlighet att verka för fri-
villigorganisationer, civilförsvaret, hemvärnet och
andra organisationer.
För min egen del har jag också motionerat om en
verksamhet som man kan se när man besöker våra
militära plattformar runtomkring och som jag tycker
borde ses som positiv för de ungdomar som nu nästan
alla väljer att frivilligt göra sin militärtjänst. Det gäl-
ler soldathemsverksamheten, som egentligen inte
tillhör försvaret direkt men som får stöd och som
borde få ett utökat stöd runtomkring på de militära
plattformarna i landet. Det är oftast det enda fri-
tidsalternativ som våra värnpliktiga har att besöka
under sin värnpliktstid.