Fru talman! De nedskärningar som nu sker inom
det militära försvaret är ett första steg mot en mindre
försvarsram, mer anpassad till den breddade hotbil-
den och det sårbara civila samhällets behov av resur-
ser.
Vi har dock förslag till förändringar inom ramen
redan i dag, även om vi har ställt oss bakom den ram
som i dag finns. Det första området är Kustbevak-
ningen som vi föreslår får en förstärkning med 25
miljoner kr. Vi föreslår att pengarna tas ur materie-
lanslaget. De uppgifter som Kustbevakningen genom-
för har inte minst på det förebyggande området också
en mycket stor betydelse för Sveriges säkerhet i ett
bredare perspektiv.
Kustbevakningen har fått alltmer uppgifter och
bredare verksamhetsområde - uppgifter som man
hittills klarat suveränt på ett rationellt och effektivt
sätt. Men man behöver mer resurser framgent för att
klara uppgifterna på grund av bl.a. EU-medlemskapet
och utvecklingen i länderna kring Östersjön.
På grund av dess breda roll och mångfasetterade
uppgifter präglas Kustbevakningen av och har ut-
vecklat ett brett samarbete med olika myndigheter i
Sverige men också alltmer internationellt. Detta är
nödvändigt för att få en helhetssyn och för att resur-
ser, kunskaper och kapacitet ska användas på ett
rationellt sätt.
Genom skarp verksamhet dagligen och genom re-
gelbundna kontakter med internationella myndigheter
har man byggt upp ett nätverk som smidigt, handläg-
gare till handläggare, ger information och underlag
för arbetet.
Sveriges havsgräns utgör yttergränsen inom
Schengen. Vi i Vänsterpartiet är ju, som ni vet, inte
positiva till Schengenavtalet. Men avtalet ställer
mycket höga krav på åtgärder för att leva upp till de
åtaganden som vi har gjort när vi nu har skrivit under
avtalet.
Kustbevakningen har ansvar för och befogenheter
att i enlighet med avtalet utföra personkontroll till
sjöss. Samtliga resande ska underkastas in- respektive
utresekontroll. Det går naturligtvis inte att kliva om-
bord på alla båtar och göra en fysisk kontroll. I stället
gör man hundratusentals dataslagningar kombinerat
med fysisk kontroll vid behov. Det är då besättnings-
listorna som används som underlag. Som alla förstår
är detta arbete mycket personalkrävande.
Kustbevakningen har också nyligen fått i uppgift
att samordna de civila behoven av sjöövervakning
och av sjöinformation till alla berörda myndigheter.
Syftet är att information som finns i olika system kan
göras tillgänglig för myndigheter som behöver den
och gör att man inte får en dubblering av system som
är kostnadskrävande.
För att kunna bevaka vår långa kust behöver
Kustbevakningen fler båtar och flygplan som är väl
anpassade till behoven. Detta är väldigt viktigt. Det är
i första hand två nya ur serien KBV-201 för patrulle-
ring på västkusten och Norrlandskusten. Dessutom
erfordras en modifiering av ett stort antal fartyg samt
ett tredje flygplan utöver de två som resurserna från
regeringen ger möjlighet till år 2004. Det behövs
naturligtvis också fler besättningsmän för att kunna
utnyttja båtar och flygplan på ett rationellt sätt.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag när det
gäller resurser för oljebekämpning är bra och ett nöd-
vändigt tillskott. Det är också tillfredsställande, tyck-
er vi, att Kustbevakningen har fått 50 miljoner kronor
för 2004 för övervakning till sjöss och ökad satelli-
tövervakning. Men Kustbevakningen behöver också
mer resurser i närtid.
De behov som jag har räknat upp omfattar ungefär
70 miljoner kronor på årsbasis, och det är en ganska
stor summa. Därför har vi inte föreslagit att Kustbe-
vakningen ska få detta ett år, utan att man gör en
successiv upptrappning av budgeten med 25 miljoner
för 2002. Även här vill vi att resurserna tas av materi-
elanslaget. Sedan bör regeringen komma tillbaka med
förslag om hur man ska klara detta under åren 2003
och 2004. Utskottets majoritet tycker också att Kust-
bevakningen behöver mer resurser men inte för 2002.
Detta är alltså de förslag som regeringen kommit
med och som är bifallna av utskottet. Men vi delar
inte utskottets syn utan anser att Kustbevakningen
behöver mer resurser redan i dag.
Fru talman! Helikopterverksamheten är också
viktig ur många aspekter, inte minst som stöd för
samhället i fred.
Regeringen skrev i propositionen Det nya försva-
ret angående helikopterverksamheten: "Räddnings-
funktionen enligt avtalet mellan Sjöfartsverket och
Försvarsmakten bör enligt regeringens mening upp-
rätthållas inom ramen för den nya organisationen."
Man förespeglade alltså att verksamheten skulle fort-
sätta med den ordning som var. Det tyckte vi var
utmärkt.
Försvarsutskottet uttryckte i samband med detta
att utskottet förutsatte - och det hade man sagt redan
1997 - att medverkan i räddningstjänst även i framti-
den skulle vara en viktig uppgift för Försvarsmaktens
helikoptrar och att samhällets möjlighet att utnyttja de
militära helikopterresurserna i fred inte borde försäm-
ras. Man påpekade också att Sjöfartsverket sedan juni
1998 hade ett avtal med Försvarsmakten om helikopt-
rar i beredskap på fem orter i landet. Och det var detta
som vi fattade beslut om den 30 mars 2000.
Sedan blev det tyvärr en kraftig personalreduce-
ring med upp till 20 %. Detta innebar i sin tur att
Försvarsmaktens avtal med Sjöfartsverket måste
förändras, så att man inte nu längre kan bemanna de
fem platser som förutsattes i avtalet med Sjöfartsver-
ket utan på sikt endast fyra. De närmaste åren kom-
mer man att minska antalet platser till tre.
I budgetpropositionen säger regeringen: "De två
helikopterbataljonerna och helikopterskvadronen
genomför ett omfattande stöd till samhället inom
ramen för avtalet med Sjöfartsverket om helikoptrar
för beredskap för räddningstjänst och avtalet med
Västerbottens läns landsting om sjuktransporter."
Vidare skriver man att detta stöd till samhället med
helikopterresurser bör begränsas.
Vi delar inte den synen. Dels anser vi att de förut-
sättningar som fanns när beslutet fattades har ändrats.
Dels tycker vi dessutom att det är oerhört betydelse-
fullt med helikopterstöd till det civila samhället. Vi
anser därför att man bör utveckla helikopterverksam-
heten successivt. Vi tycker att det är oerhört viktigt
att man har denna verksamhet. Dessutom är den be-
tydelsefull för att det gynnar helikopterkompetensen
och håller organisation och personal i god trim när
man gör den här servicen till samhället.
När man inte kan ställa upp för samhället i fred är
det också så att människor i allmänhet tycker att det
är konstigt att man föreslår begränsningar i stället för
att utveckla verksamheten på ett konstruktivt sätt. Vi
har förståelse för att det är brist på navigatörer och
tekniker och att det är ett problem. Därför har vi inte
föreslagit mer pengar. Vi föreslår i stället att man ska
göra en utredning så att man kan få fram hur de fem
räddningsbaserna fortsättningsvis ska kunna beman-
nas. Vi vill också se hur man ska kunna ställa upp
verksamheten med ambulanshelikoptrar.
Utskottet avslog det här förslaget till utredning,
men jag tror att det hade varit viktigt att man ställt sig
bakom det för att ytterligare trycka på i fråga om
betydelsen av att öka stödet till samhället.
Fru talman! En annan fråga som rör helikopter-
verksamheten är behovet av ny hangar på Säve. Se-
dan flera år finns det planer på en ny hangar. Den
gamla är i uruselt skick och fungerar inte längre.
Personalen har en dålig arbetsmiljö. Dessutom får
helikoptrarna ofta stå ute i väder och vind. Det är inte
bra. Den här nya helikopterhangaren var avsedd att
sambrukas med polisen och verksamheten med heli-
kopterambulans. När fler sambrukar är ju det till
fromma för skattebetalarna.
Nu diskuterar i stället Försvarsmakten reparation
av den gamla hangaren. Detta är ingen långsiktig
lösning. Om det blir reparation innebär det att också
andra byggnader måste rustas upp för att få en fullgod
funktion. En ny hangar skulle kosta 70-80 miljoner
kronor. Sambruket innebär att hyreskostnaden kan
delas mellan tre. Det här är väldigt fördelaktigt. Det
blir också bättre arbetsmiljö för Försvarsmaktens
personal, och det är inte oväsentligt för att hålla kvar
personalen hos Försvarsmakten.
Då säger utskottet att det är den rådande ekono-
miska situationen som gör att Försvarsmakten före-
slår reparation i stället för nyinvestering. Det är för att
undvika den här kortsiktiga lösningen som vi föreslår
att man ger ett investeringsstöd. Vi anser att det här
kan ske genom att man omfördelar inom förbands-
verksamheten.
Fru talman! Vänsterpartiets krav på uttalande om
minröjningsverksamhet genom utbildning av minröja-
re, genom prioriteringar av den internationella verk-
samheten och genom utveckling och inköp av min-
röjningsmaterial har bemötts relativ positivt av ut-
skottet. Det är vi mycket glada för. Vi har sett en
utveckling, och intresset för minröjningsverksamhe-
ten har ökat. Det är vi väldigt glada för.
Regeringen har i det senaste regleringsbrevet till
Försvarsmakten ålagt denna att fortsätta utvecklingen
inom området. Vi tycker att frågan är av stor betydel-
se. Vi kommer nogsamt att följa utvecklingen, och vi
återkommer vid behov. Därför har vi bara ett särskilt
yttrande i den här frågan.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till Väns-
terpartiets reservationer 3 och 6.