Fru talman! Även jag tackar för svaret.
Just i dag har vi fått ett väldigt bra, kanske över-
tydligt, exempel på att mediemarknaden inte är riktigt
som andra marknader: Svenska Dagbladet har medde-
lat att man kraftigt skall skära ned, därför att ägarna
uppfattar att lönsamheten inte är tillräckligt god. Jag
tror att var och en förstår vad detta skulle betyda för
den politiska debatten. Även om jag inte tillhör dem
som vaknar och längtar efter Svenska Dagbladets
synpunkter skulle jag ändå sakna dem. De är en
självklar del av den mångfald som skall finnas i den
politiska debatten.
Jag tycker att Svenska Dagbladets bekymmer ger
en ganska bra beskrivning av det här. Trots att man
har starka ägarintressen bakom sig, trots att man har
en god upplagesituation - man ökar i upplaga - tving-
as man ändå fatta de här besluten. Vad jag förstår
beror det på att annonsintäkterna minskar.
Så här ser det ut. Det är många som har svag lön-
samhet, i alla fall enligt ägarnas uppfattning. Det finns
en del som har det ännu besvärligare; det vet vi. I mitt
eget län försvann en pressröst vid årsskiftet. Det är
naturligtvis många som har det besvärligare än
Svenska Dagbladet.
Men - och det är det som jag tycker är en poäng i
sammanhanget - det finns också de som klarar sig
väldigt bra på mediemarknaden. Jag tror inte att det
bara är patos för mångfalden, pressfriheten och den
demokratiska debatten som gör att det finns så oerhört
starka kapitalintressen i medievärlden. Det beror
naturligtvis på att den som verkligen lyckas kan tjäna
oerhört mycket pengar. Har man blivit tillräckligt stor
och tillräckligt lönsam finns det nästan inga gränser
för hur stark och stor man kan bli. Just på det här
området har storskaligheten enorma fördelar.
Därför har jag med stort intresse följt statsrådets
debatt. Jag tycker att den har varit nödvändig, viktig
och riktig. Man kan inte värna mångfalden bara ge-
nom att stödja de små och svaga. Man måste också
fundera på hur vi skall se på dem som har blivit oer-
hört stora och dominerande. Hur skall vi förhålla oss
till dem? Då handlar det inte bara om Bonnier och det
faktum att det finns giganter på det nationella planet.
Regionalt har vi litet grand samma situation. Samti-
digt som det i vårt län finns en risk att mångfalden
kommer att minska finns det bevisligen de som går
väldigt bra, som växer och expanderar.
Jag tror inte att man kan förbjuda eller hindra de
framgångsrika. Tyvärr tror jag att det är oerhört svårt
att göra det. Trots allt är säkert den absolut viktigaste
vägen att stödja mångfalden att understödja dem som
har det svårt och besvärligt och som inte klarar sig
helt av egen kraft. Men i ett ansträngt statsfinansiellt
läge måste man fråga sig om det ändå inte är möjligt
för branschen, för mediemarknaden som sådan, att i
större utsträckning själv bära de kostnader som krävs
för att värna mångfalden.
Jag vet att reklamskatten har granskats och be-
funnits vara ett ganska trubbigt instrument för att
beskatta de vinster som trots allt är möjliga och finns
på mediemarknaden. Men även om nu den tekniska
lösningen inte har varit så bra vore det ändå intressant
att höra statsrådets syn på möjligheterna att låta de
riktigt stora, framgångsrika och lönsamma vara med
och bidra till att värna den mångfald som faktiskt är
hotad - nationellt, men också regionalt.