Herr talman! Jag hade inte anmält mig på
talarlistan, men när Ulrica Messing åberopade att
jag hade varit närvarande vid ett sammanträde
tyckte jag att det vore oartigt att inte svara på detta.
Jag kände en stark sympati för hela Ulrica Messings
anförande. Våra uppfattningar överensstämmer
mycket väl. Men vi har ändå inom majoriteten
respektive inom minoriteten litet olika syn på när
man kan vara beredd att satsa pengar.
Jag uppmärksammade i Ulrica Messings anförande
att hon var rädd om pengarna. Det är egentligen
det som det handlar om. Jag och vi inom Centern
tycker att de pengar som satsas när det är absolut
nödvändigt är väl använda. SJ har dock vid olika
tillfällen krävt bidrag inte bara för
sovvagnstrafiken. Trafikutskottets ledamöter
gjorde vid ett tillfälle ett besök i Halland och kunde
då läsa i tidningen att SJ krävde bidrag för
Västkustbanan. Så får det inte vara.
Mycket av resonemanget kommer igen när vi så
småningom skall diskutera frågan om
konkurrensen, något som vi är positiva till.
Ulrica Messings beskrivning av det sammanträde
som hon hänvisade till var helt riktig. Jag står
fortfarande kvar vid min uppfattning. Jag erkänner
att jag skulle känna mig som en svikare om det
skulle komma en dag när sovvagnstrafiken läggs
ned. Det är min bestämda uppfattning att den inte
skall läggas ned. Det besked som skall ges till SJ
efter dagens sammanträde är naturligtvis att
sovvagnstrafiken skall vara kvar.
Lars Björkman har redovisat att vi har den
uppfattningen, och vi trycker också på hos
regeringen om att detta skall klaras. Näringslivet,
SJ och regeringen skall tillsammans kunna lösa den
uppgiften. Om det visar sig vara nödvändigt
kommer man kanske i sista hand och begär pengar
för detta, men vi får inte anslå några medel i förväg
för detta ändamål.
Jag kan ha förståelse för att det kan skilja litet
grand i uppfattning mellan opposition och
majoritet, men vi är helt överens om att
sovvagnstrafiken är nödvändig och att den skall
vara kvar.