Herr talman! Systemskiftet rullar på över
nationen -- så också när det gäller sjukvården. I
socialutskottets betänkande nr 7, som vi nu
behandlar, upptas ett hundratal motionsyrkanden.
En del av dessa har det passat majoriteten att
skicka vidare till Hälso- och sjukvårdsutredningen.
Beträffande andra motionsyrkanden, som bättre
passar systemskiftesstrategin, går man däremot
direkt på beslut.
Det är en strategi som hotar att slå sönder en väl
fungerande hälso- och sjukvård. Att införa ett
marknadssystem på ett område där marknaden inte
fungerar och där människor inte har möjlighet att
granska och bedöma pris och kvalitet leder enbart
till ökade kostnader och större klyftor i samhället.
Den borgerliga politiken på detta viktiga område
tar avstånd från de människor som behöver vården
och omsorgen och lierar sig i stället med
särintressen.
Svenska folket kommer att få betala ett högt pris
för systemskiftespolitiken. Sjukvårdskostnaderna
kommer att stiga, och det kommer de att göra på
ett okontrollerat sätt. Det blir svårt -- ja, ibland
omöjligt -- för sjukvårdshuvudmännen att leva upp
till sitt planeringsansvar. Och hur går det med
rätten till en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen?
Den socialdemokratiska hälso- och
sjukvårdpolitiken syftar till att främja alla
människors hälsa och till att skapa goda
förutsättningar för vårdens resultat. Syftet är att
forma en rättvis och lika vård för alla, med hög
kvalitet och med utrymme för vårdpersonalen att
använda sin kompetens och sitt engagemang. Men
detta är inget för en borgerlig sjukvårdspolitik. I
det borgerliga Sjukvårdssverige är det marknaden
som gäller.
För oss socialdemokrater är det viktigt att
sjukvården kan ta reda på hur behoven ser ut och
fördela resurserna därefter. Resultaten skall följas
upp och bedömas i relation till kostnaderna.
Rättviseaspekten skall ha en central plats i en sådan
utvärdering.
Den demokratiska dimensionen och målsättningen
att fördela vården rättvist kan aldrig överlämnas åt
marknaden. Det är en välkänd socialdemokratisk
ståndpunkt, väl förankrad i den svenska folksjälen.
Vi har dessutom under senare år sett flera exempel
på vad traditionellt marknadstänkande betyder i
vårdsammanhang.
Människor som söker vård har rätt att ställa krav
på att samhället tillhandahåller bra och rätt vård.
Sjukdom och ohälsa kan drabba vem som helst --
gammal som ung, rik som fattig. Det är behoven
som skall vara avgörande, inte plånboken.
Svensk hälso- och sjukvård står sig gott vid en
internationell jämförelse när det gäller ekonomi
och kvalitet. Vi har en kostnadseffektiv vård,
särskilt om vi beaktar att Sverige har världens
äldsta befolkning. Vi har anledning att vara stolta
över det resultat som socialdemokratin har
åstadkommit. En målmedveten politik för
utveckling och rättvisa i hälso- och sjukvården har
gett oss detta -- men för hur lång tid?
Hur länge gäller alltså de framsteg som en
socialdemokratisk politik har åstadkommit? Det
finns en risk att sjukvården blir både dyrare och
sämre med det borgerliga systemskiftet.
Klasskillnaderna ökar nu. Även om det ännu inte
till fullo går att mäta finns det skäl att noga
analysera vad det i borgerligt styrda kommuner och
landsting genomförda systemskiftet innebär för
tillgängligheten och rättvisan i den svenska
hälsooch sjukvården.
Herr talman! Vi måste också studera
avgiftsutvecklingen. Vi måste studera på vilket sätt
den påverkar människors möjligheter att välja och
att över huvud taget nyttja vården.
Patientavgifterna utgjorde 1990 mindre än 2 % av
huvudmännens intäkter. Patientavgifterna som
inkomstkälla är därför av mycket liten betydelse.
Men för den enskilde kan det i vissa situationer
ändå vara för dyrt. De som mest nyttjar sjukvården
och förbrukar läkemedel är barnfamiljer,
handikappade och äldre. Ganska många i dessa
grupper har små inkomster och får bekymmer när
det gäller att betala höga avgifter med den
konstruktion som högkostnadsskyddet ofta har.
Konstruktionen innebär också att styreffekterna
försvinner i och med att taket är uppnått.
För oss socialdemokrater finns det ett antal viktiga
principer för att kunna uppnå en god hälso- och
sjukvård för alla. Solidaritet och rättvisa skall vara
vägledande när framtiden formas och vägval sker.
Hälsooch sjukvården skall betalas solidariskt och
skall i huvudsak vara skattefinansierad.
Forskning och utbildning skall styras demokratiskt
och vara öppna för insyn. Den gemensamma
sektorn, kommuner och landsting, skall ha ett
övergripande ansvar för att bra och rättvis vård
finns tillgänglig även i framtiden.
Arbetet med att utveckla utvärderingsinstrument
måste gå vidare. Kvalitet och kostnader måste
kunna mätas när det gäller att få ett bra
beslutsunderlag och ett mera optimalt användande
av de gemensamma resurser som förbrukas inom de
här områdena.
Hälso- och sjukvårdslagen ställer stora krav på
vården. Det är lätt att instämma i dessa krav. Det
ökade intresset för kvalitetssäkring och utvärdering
av olika behandlingsmetoder är därför mycket
värdefullt. Sjukvårdpolitiken måste utveckla
system för kvalitet och utvärdering.
Det räcker inte med valfrihet när det gäller att gå
till doktorn, vårdcentralen och sjukhuset.
Medborgarna måste också bli delaktiga i
kvalitetssäkring och utvärdering på det sätt som
demokratin ger möjlighet till.
Vi socialdemokrater har i en av våra motioner tagit
upp barnmorskornas förskrivningsrätt. Vi anser att
barnmorskornas förskrivningsrätt inte behöver
övervägas längre. Man kan säga att
försöksverksamhet har pågått under flera år. Inget
negativt har framkommit. Förmodligen är det
motsättningar mellan olika yrkesgrupper som
fördröjer det hela. Det är otillfredsställande. Det
behövs en politisk vilja. Det som nu ges som
delegation, efter genomförd utbildning, borde i
stället vara en självständig förskrivningsrätt.
Vi socialdemokrater vill ge utrymme för
alternativmedicinen. Vi tar avstånd från
kvacksalveri, men har sett att det finns flera skäl att
ta den seriösa alternativmedicinen på allvar. Många
människor har numera erfarenhet av alternativ
behandling. Utredningar har visat att ungefär så
många som 1 miljon människor är positiva till
alternativa behandlingsformer. Rätten till
alternativ handlar om att respektera att det finns
olika synsätt också på medicinens område.
Alternativmedicinkommittén har lagt fram ett
förslag som borde resulterat i en proposition från
regeringen.
Hälso- och sjukvården skall inte bara lindra och
bota smärta och ohälsa, utan också aktivt medverka
till att människors hälsa förbättras. Det finns inga
outtömliga resurser att ösa ur för att uppfylla dessa
mål. Därför måste de resurser som finns fördelas
rättvist och efter behov.
Herr talman! Med tanke på de köp-och-
säljmodeller och marknadslösningar som nu börjat
användas inom hälsooch sjukvården, finns det
anledning att pröva om de nationella målen
uppfylls. Det finns skäl att undersöka om
målparagrafen i hälso- och sjukvårdslagen, ''en god
hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen'', fungerar i den borgerliga
systemskiftespolitiken.
Herr talman! Avslutningsvis skall jag yrka bifall till
våra reservationer. Men för att underlätta för
kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 7. Jag stöder naturligtvis i
övrigt de andra reservationerna.