Herr talman! Jag tror att Allan Widman ska backa bandet lite grann. Vad var det diskussionen handlade om 2004? Jo, jag blev fullständigt utdömd därför att jag ansåg att det var möjligt att lyfta ut 3 miljarder och sänka försvarsramen. Samtidigt ställde jag upp den målsättning som Försvarsmakten ansåg behövdes för att vi skulle ha förmåga att också framgent försvara oss samt öka de internationella insatserna, inklusive vara med i EU:s snabbinsatsförmåga.
Det är det som det handlar om att få ihop resurser för. Det ser ganska bra ut, delvis därför att det omställningsarbete som man här i kammaren sade var totalt omöjligt om vi inte gick in och lagändrade blev frågor som parterna kunde hitta lösningar på. Därmed blev det också en effektivisering.
Men kravet på de olika myndigheterna, som är ett stöd för Försvarsmakten, att minska sina kostnader kvarstår. Det är orimligt att de ligger kvar med så stora volymer, utan i stället kan medel föras till insatsdelen.
Det är detta, Allan Widman, som bara har fått motstånd från oppositionen hela tiden i omställningsarbetet. Ni vill visa att era budgetantaganden var riktiga medan mina var felaktiga. Det är viktigt att komma ihåg det. Nu tar vi dessa steg fortsättningsvis.
Jag vill också säga att jag inte har för avsikt att försämra förutsättningarna för EU:s förmåga att delta i snabbinsatser. Tvärtom är Sverige ett föredöme, enligt EU, i hur vi arbetar med omställningen. Däremot handlar det naturligtvis om att Europeiska unionen som helhet inte får någon snabbinsatsförmåga om bara ett land kan uppfylla kraven. Det är också en fråga som gäller hela unionen.