Herr talman! Jag börjar med den sista frågan, som handlade om vi i det här landet har en mönstring som står i överensstämmelse med de principer som riksdagen har lagt fast. Det är viktigt att pröva den frågan, och det kommer att ske i budgetprövningen. Det är kanske den tunga och viktiga frågan när det gäller att avgöra hur Pliktverkets verksamhet ska bedrivas framöver.
Sedan kommer frågan hur vi ska få fler kvinnor i försvaret. Allra först kan väl Erling Wälivaara ändå säga att det var roligt att vi inte blev av med alla kvinnliga officerare, som ni trodde, i samband med försvarsbeslutet. Så har ju inte skett. Det var en stor risk, med tanke på hur ni tolkade våra trygghetslagar i det här landet.
Den tredje frågan: Jag har inget annat sätt att göra det på än två saker. Det är att på alla sätt driva på och stödja Försvarsmaktens enorma genomgång av hur vi får en utbildning som är anpassad efter kvinnornas behov och förutsättningar, att det finns utrustning, att det finns instruktörer som förstår hur man lägger utbildningsmomenten så att kvinnor inte hela tiden får tillkortakommanden när de har bristande muskelstyrka. Men framför allt gäller det att attityderna och det arbete som sker där innebär att det blir en modern försvarsmakt, där man inte kränker och sårar människor som inte är som i det gamla traditionella försvaret, eftersom det är något nytt vi vill ha, tillsammans med arbetet att se till att FN:s resolution 1325 för det internationella arbetet kommer starkt i fokus. Det kommer att göra att alla officerare och alla som är ute i internationella insatser inser behovet av att ha både män och kvinnor i de styrkor vi sänder ut.