Herr talman! För ordningens skull vill jag säga att jag aldrig har dömt ut försvarsministern i någon debatt. Jag är tveksam till att någon annan har gjort det.
Jag förstår inte varför försvarsministern pratar om att vi har varit motståndare till den process som vi nu är inne i. Inledningen på reservationen av Allians för Sverige lyder:
"Strävan är att få ett bättre försvar för de pengar som nu satsas. Sverige försvaras inte av staber och förvaltningar. De fasta kostnaderna måste reduceras och ge utrymme för insatsförband."
Detta, fru minister, är en lovsång till inriktningen på de här förslagen.
Däremot finns det ett antal utestående frågetecken som vi har uppehållit oss omkring i den här debatten. Ett av dessa frågetecken, som försvarsministern vägrar att kommentera, är frågan om ockerhyrorna för Försvarsmakten. 1 miljard kronor ligger i kassan på Fortifikationsverket. Riksdagen har sagt att det skulle vara självkostnadsprincipen. Varför säger regeringen att Fortifikationsverket ska skicka in de här pengarna? Då blir det mindre pang för pengarna och mindre sannolikhet för att den nya och bättre förmåga som Sverige vill ha på det internationella planet verkligen ska bli av.
Nu märker jag, herr talman, att jag har lite kort om tid, och då vill jag ändå återvända till Arvidsjaur. Försvarsministern sade att den gången ville de borgerliga förhala. Bakgrunden var att Försvarsmakten och Regeringskansliet tillsammans i en arbetsgrupp hade bestämt hur Sveriges kommande grundorganisation skulle se ut, dagen innan försvarsbeslutet, så till följd av parlamentariska bekymmer skulle Arvidsjaur räddas.
I vår regeringsform står att varje myndighet som berörs av förändringar ska ha möjlighet att yttra sig över detta. Vi slogs för att Försvarsmakten skulle få yttra sig över denna extrasatsning av regionalpolitisk natur som regeringen, på initiativ av Vänsterpartiet, beslutade om.
Min avslutande fråga är: Tycker inte försvarsministern att vi i detta avseende skulle ha respekterat grundlagen?