Herr talman! I dag debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande 11 om arbetskraftsinvandring. Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
I Miljöpartiet är vi stolta över att ha bidragit till de mest liberala reglerna för arbetskraftsinvandring inom OECD. Arbetskraftsinvandringen är en del av migrationspolitiken, och vi kommer alltid att verka för en ökad öppenhet över gränser oavsett om det handlar om asylsökande, studerande eller arbetstagare.
Förra året gjorde OECD en genomgång av Sveriges arbetskraftsinvandringslagstiftning. Det är positivt att OECD:s utvärdering från december förra året konstaterade att lagstiftningen i huvudsak fungerar bra. Det missbruk som ändå har påvisats är dock allvarligt och kräver åtgärder. Det är i sammanhanget viktigt att betona att detta missbruk, till exempel handeln med arbetstillstånd, är olagligt redan enligt dagens regelverk.
Med detta sagt ser Miljöpartiet naturligtvis behov av förbättringar. Det handlar till exempel om sanktioner mot arbetsgivare och förenklingar för så kallat spårbyte, det vill säga att asylsökande som får avslag ska kunna söka arbetstillstånd utan att lämna landet. Däremot kommer vi aldrig att gå med på att göra det svårare för människor att komma till Sverige för att hantera detta missbruk. Det kan inte vara lösningen.
Den reform för arbetskraftsinvandring som Miljöpartiet och regeringen beslutade om 2008 innebär att arbetsgivarens bedömning av arbetskraftsbehovet fått ett ökat inflytande för Migrationsverkets bedömning av arbetstillstånd. Samtidigt ges yttrande från berörd facklig organisation vid varje enskilt tillståndsärende. Den här modellen innebär att man både tittar på arbetsgivarens behov av arbetskraft och på arbetsvillkoren för den som är aktuell för jobbet.
Det svenska regelverket är en förebild internationellt eftersom det inte behandlar människor som produkter eller begränsar invandringen till särskilda kvoter.
Miljöpartiet ser med intresse på de förslag som Kommittén för cirkulär migration lämnade i sitt slutbetänkande. När vi nu arbetar fram konkreta gröna förslag till hur regelverket kan göras bättre tar vi vårt avstamp i följande:
Först har vi efterhandskontroller vid arbetskraftsinvandring. Det är viktigt att Migrationsverket gör kontroller av arbetsgivarna, både vid ansökningstillfället och efter det att anställningen har inletts. Efterhandskontrollen bör kontrollera att lön och sociala avgifter motsvarar det som utlovas i arbetserbjudandet. Den som arbetar i Sverige ska ha rätt till sin lön oavsett om man bor här permanent eller är här och jobbar under en kortare period. Det behövs också särskilda kontroller av de branscher som har visat sig särskilt sårbara för missbruk på det sätt som har föreslagits av facket.
För det andra har vi sanktioner mot arbetsgivare. När missbruk upptäcks i dag drabbas främst arbetstagaren då arbetstillståndet upphävs och personen behöver lämna landet. Detta gör att få vill anmäla missbruk. Vi vill att sanktioner mot oseriösa arbetsgivare ska kunna införas och vi vill göra det lättare för arbetstagaren att medverka till att få bort missförhållanden, till exempel genom att skadestånd kan dömas ut till arbetstagaren.
För det tredje vill vi utveckla möjligheten till spårbyte. Det bör bli lättare för asylsökande som fått avslag att ansöka om arbetstillstånd utan att lämna landet. Det underlättar också för personer att frigöra sig från arbetsgivare som inte sköter sig.
Slutligen vill vi se ett förlängt uppehållstillstånd för studenter så att de kan stanna kvar och arbeta efter studiernas slut och möjlighet till uppehållstillstånd för doktorander.
Vi är övertygade om att öppenheten är nyckeln till att möta många av de största framtidsutmaningarna. Vår åldrande befolkning kommer att bli en allvarlig välfärdsutmaning, inte minst för att hantera detta behövs arbetskraftsinvandring.
Ett samhälle som sluter sig mot omvärlden stagnerar i utveckling. För att klara av de samhällsutmaningar som vi står inför behöver vi värna och utveckla vårt öppna samhälle.
(Applåder)