Fru talman! Sverige har en av världens mest öppna arbetsmarknader. Rörlighet över gränserna innebär ett utbyte av kunskap och erfarenheter som vi drar väldigt stor nytta av.
Vi ska vara ett attraktivt land för migrantarbetare, och vi borde se till att vi blir världens bästa migrantland. Rimliga arbetsvillkor och rättssäkerhet måste vara en självklarhet för den som kommer hit.
Reglerna är tydliga. Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjuds en anställning om anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig och om lön, försäkringsskydd och andra anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket och branschen.
När vi pratar om arbetskraftsinvandring får vi ofta höra om it-specialister, ingenjörer och tekniker. Vi får genom dessa yrkesgrupper en kompetens till vårt land som vi behöver och som vi välkomnar. Det ökar Sveriges konkurrenskraft att det finns möjlighet att rekrytera människor och personal från länder utanför EU.
Så långt är allting bra. Men låt oss för den sakens skull inte blunda för riskerna och inte heller för den verklighet som råder på sina håll. Det finns många migrerade arbetstagare i vårt land som jobbar i utsatta positioner med låga löner och i dåliga arbetsmiljöer. Det finns en verklighet som gör att jag skäms över vårt välfärdsland, en verklighet som vittnar om hur människor utnyttjas.
Regeringen måste också våga öppna ögonen och se just den verkligheten. Människor kommer till vårt välfärdsland och utnyttjas. De utnyttjas här hos oss, i ett land där vi stolt berättar om vår svenska modell med kollektivavtal och ordning och reda på arbetsmarknaden.
Man blir visserligen lovad en kollektivavtalsenlig lön, men verkligheten blir ibland någonting helt annat. Man tvingas jobba för usla löner, med taskiga anställningsförhållanden och ibland till och med i farliga arbetsmiljöer.
Villkoren ska självklart vara i nivå med dem som gäller för andra arbetstagare i vårt land, av flera skäl, också för att motverka social dumpning och arbetslöshet i Sverige och för att säkerställa att vi får en sjyst konkurrens.
Men vi ser en annan verklighet, och det är ingen risk utan ett faktum. Regeringen måste ta ansvar för den sociala dumpning som sker och de etniska motsättningar som riskerar att öka. Regeringen måste ta sitt ansvar så att vi får en fungerande migrationspolitik, så att det inte ges grogrund för främlingsfientliga krafter.
Hotell- och restaurangfacket berättar om sina erfarenheter, om hur bolag bedriver rovdrift på människor, människor som ingenting annat vill än att skapa sig ett bättre liv. De vittnar om hur människor faktiskt säljs, om hur pass tas om hand och om hur människor tvingas acceptera att jobba under helt orimliga arbetsvillkor i en arbetssituation som inte är acceptabel för att inte bli av med jobbet.
Ja, det är ingen risk vi ser. Det är ett faktum. Det finns då anledning för oss här att skämmas över vårt välfärdsland. För vårt välfärdsland får aldrig någonsin bygga på att vi skaffar oss ett B-lag på svensk arbetsmarknad - B som i billig.
Nej, vår styrka och vårt välstånd ska bygga på en arbetsmarknad med kunskap och kompetens och ordning och reda. Vår modell med kollektivavtal står jag stolt upp för. Den modellen och den ordningen och redan ska omfatta alla löntagare, oavsett var de kommer ifrån.
Fru talman! Jag vill än en gång vara tydlig med vad regelverket säger. Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjuds en anställning om anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig och om lönen, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än dem som följer av svenska kollektivavtal.
Men verkligheten, fru talman, är den här:
Tre byggnadsarbetare, Ernests, Igor och Andreys, fick 16 kronor i lön vid ett skolbygge i Vellinge. Enligt kollaktivavtal skulle de ha haft 158 kronor.
En byggnadsarbetare, Marcin, arbetade vid Citytunneln i Malmö. Han fick sämre betalt än svenska kolleger. Han förbjöds att gå med i facket, och när han blev sjuk fick han sparken.
Hong Yan från Kina fick bo i ett kylslaget rum i en källare. Efter att ha jobbat i 14 timmar om dagen i 41 dagar bröt han ihop och lades in på en psykiatrisk avdelning där han försökte ta sitt liv.
Igor och hans två kolleger blev lovade jobb med regelbunden betalning av en arbetsgivare i ett Trelleborgsföretag. I dag kan de tre jobbarna inte ens betala en biljett hem.
Juao är anställd på ett stort företag här i Stockholm. Han är anställd på 75 procent enligt den ansökan man gjort till Migrationsverket. Men i verkligheten jobbar han dag för dag och väntar på att bli inringd. Han kan inte försörja sig själv.
Dobaja fick sparken samma dag som han kom till sitt nya jobb. Arbetsgivaren var inte nöjd med honom. Han är försvunnen, och ingen vet var han är.
Företaget X har en personalstyrka på fyra personer men har ändå fått tolv ansökningar beviljade av Migrationsverket. Företaget hade 2010 en omsättning på en halv miljon. När Hotell- och restaurangfacket frågade vad de skulle göra på företaget om alla tolv kom till jobbet svarade arbetsgivaren att han kanske kunde satsa mer på reklam.
Fru talman! Detta är några exempel från den verklighet som råder. Nu gäller det bara att alla måste våga se den. Det är dags för regeringen att kliva ned i verkligheten. Det går inte längre att gömma sig bakom den arbetskraftsinvandring som fungerar väl, utan vi måste orka se den andra delen också.
Vad tänker ni göra åt det? Hur ska ni säkra anställningstryggheten för människor som kommer hit? Och hur ska ni se till att människor inte blir en handelsvara i Sverige? Hur tar ni ansvar för att de avtal som människor blir lovade också blir verklighet? Hur ser ni till att vi får en sjyst konkurrens där vi säkrar vår svenska modell?
Fru talman! Det krävs en del svar. Jag hoppas att denna debatt här i dag ska komma att handla om hur vi ser till att varenda kotte som kommer till vårt land får del av den trygghet, den lön, de anställningsvillkor och den arbetsmiljö som alla löntagare i Sverige förtjänar. Och jag hoppas att vi kan bli överens om att det system som vi har i dag inte fungerar för alla.
Det krävs verktyg för att kunna försäkra sig om seriositeten bakom de företag som erbjuder anställning i Sverige, och det krävs verktyg för att kunna försäkra sig om att en arbetsgivare som erbjuder anställning också fullföljer det anställningserbjudandet med den lön och de villkor som avtalet säger.
Det krävs åtgärder, fru talman, och det nu. Juao, Igor, Hong Yan och alla de andra förtjänar faktiskt en ansvarsfullare regering.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 6.
(Applåder)