Herr talman! Det blir svårare och svårare ju senare man kommer in i debatterna. Jag hade tänkt prata en hel del om Kommittén för cirkulär migration och utvecklings slutbetänkande, men mina kolleger har hunnit före med det.
Jag hade förmånen att vara ledamot av den kommittén, och jag tror att den innehåller ett oerhört viktigt perspektiv som handlar om att vi alla är rörliga på ett helt annat sätt än man tidigare tänkt.
Den gängse uppfattningen om hur migration ser ut har historiskt handlat om ett ganska linjärt tänkande, där en person har velat röra sig från land A och sedan landat i land B. Sedan händer inget mer. Men vad vi i kommittén också kom fram till var att det finns uppskattningsvis 200 000 personer som vi alla skulle anse som svenskar men som i någon mån är nyinflyttade, återigen, till Sverige och har en cirkulär migrationsupplevelse, eftersom man flera gånger har rört sig över gränserna.
Centerpartiet har i många år drivit frågan om arbetskraftsinvandring och möjligheten till öppnare gränser också när det kommer till utsikten att arbeta. Vi var väldigt glada den 15 december 2008 när den nya lagstiftning om arbetskraftsinvandring trädde i kraft som alliansregeringen och Miljöpartiet kunde utarbeta tillsammans.
Då kan man ställa sig frågan varför vi ville se detta. Är det för att man ska pressa lönekostnaderna på marknaden? Är det för att man vill slå ut inhemsk, svensk arbetskraft? Nej, absolut inte. Snarast är det så att vi vill täppa till luckor som de facto finns på vår arbetsmarknad.
Det var tidigare lätt att komma till Sverige om du var en otroligt duktig idrottsman. Då fanns det väldigt få hinder. Några typer av specialistyrken hade en gräddfil in i det svenska samhället. Det som var viktigt för allianspartierna och Miljöpartiet var att inte göra skillnad på folk och folk i det här avseendet heller, utan att också låta den som inte har en högkvalificerad utbildning få möjlighet att söka jobb och framtid här i Sverige.
Vi har kunnat se ganska goda resultat av detta. Den OECD-rapport som det redan har hänvisats till visar på fem tydliga punkter, där det innan fanns farhågor, att det till exempel inte har blivit någon lönedumpning i Sverige. Det är en mycket läsvärd rapport som visar att detta i huvudsak är en mycket framgångsrik förändring av svensk lagstiftning.
Däremot är det inte på något sätt en ursäkt för alla som far illa. Vi kan se att det är i ungefär samma branscher som människor utnyttjas som det har varit på den inhemska svenska arbetsmarknaden. Jag tror att min kollega Ulf Nilsson var inne på det här alldeles nyligen.
I Kommittén för cirkulär migration men också från Centerpartiets sida säger vi att det är väldigt viktigt att det finns ett system för att beivra den som beter sig på ett vedervärdigt sätt, som håller folk mot deras vilja, som tar pass ifrån dem, som det också finns berättelser om.
Men det är också viktigt att arbeta för att stärka arbetstagare. Ett sätt kan såklart vara att det utgår ett vite till den som har blivit utnyttjad på arbetsmarknaden. En annan bit är att öppna upp möjligheten för den som är arbetstagare att kunna söka sig till olika typer av branscher och olika typer av yrken. Är det så att man känner sig för starkt knuten till en arbetsgivare, vem vågar då anmäla, även om man är utsatt för väldigt vedervärdiga förhållanden.
Man ska ändå inte göra sig någon chimär. Det här är nog ett svenskt dilemma i flera debatter. Ofta när politiska förslag diskuteras är det
en
typ av argument som fastnar, herr talman, och då tror man att det är just det argumentet som är hela initiativet och hela syftet med reformen.
Syftet med reformen är inte att vi ska klara den demografiska utmaningen. Däremot kan det vara en del i att vi klarar den betydligt bättre. Vi tror inte att vi kommer att kunna täcka upp de hundratusentals händer som man beräknar kommer att saknas framöver i den svenska välfärdsapparaten. Däremot tror vi att ett antal personer kan komma och hjälpa till så att vi klarar övergången bättre.
Vi tror inte heller - det kan vi se ganska tydligt - att det bara är vårdyrket man kommer att söka sig till när man kommer till Sverige och arbetar. Vi kan se att det är högspecialiserade dataingenjörer, mycket begåvade människor från Indien, som kommer. Vi kan också se att det är mycket kanske lägre kvalificerad arbetskraft, men i flera yrken där vi har brist i Sverige, framför allt vad som rör de gröna näringarna.
Allt detta som arbetas betalas det skatt för i Sverige. Man ska inte räkna om någon är en belastning eller en vinst, men det är väl klart att den som inte har kostat samhället utbildning, inte har kostat samhället dagis och sjukvård under hela uppväxten utan kommer hit och från dag ett betalar skatt är en stor intäktskälla för Sverige. Därvidlag bidrar man också, även om det inte är direkt i vården är det till vården, till infrastrukturen, därför att man omedelbart är med och verkar.
Det finns en lång rad förslag som är värda att se över. Jag vet att när regeringen förra våren fick motta slutbetänkandet från Kommittén om cirkulär migration insåg man att det skulle ta en liten stund att analysera alla förslag. Vi var hämningslösa i vår vilja att se över olika förslag. Det var reformer i stort och smått som vi föreslog. Alla tyckte vi var av yttersta vikt. Men det gör också att det tar en viss tid för Regeringskansliet att kunna bereda detta och se vad som kanske är möjligt att genomföra inom överskådlig tid, men också att kunna få det att hamna på rätt ställen.
(Applåder)