Fru talman! Samma beslutsamhet, säger kommu-
nikationsministern. Jag tar det som intäkt för ett fort-
satt aktivt arbete på det här området. Nya beteenden -
ja. Monopolet - ja. Posten har fortfarande 98 % av
brevmarknaden. Många konkurrenter har man inte.
Även om det finns ett antal är de inte så stora än så
länge.
Fru talman! Jag fick inget svar på om kommuni-
kationsministern är villig att arbeta med Posten som
regionalpolitiskt aktiv aktör. Jag hoppas att hon
kommer tillbaka till den biten. Jag menar att man
måste göra detta. Posten har möjligheter och resurser.
Men jag menar också att om Posten av olika anled-
ningar inte anser sig kunna klara den grundläggande
servicen i hela landet måste medel säkerställas för
upphandling och andra aktörer ges möjlighet att svara
för det här. Den uppfattningen delar inte kommunika-
tionsministern. Hon menar att Posten inom
"överskådlig framtid" skall vara den operatör som
skall sköta posttjänsten. Jag hoppas att det blir en bra
skötsel också i fortsättningen.
Jag vill i det här sammanhanget, fru talman, ta upp
och något belysa den bild av Postens verksamhet och
ekonomi som i olika sammanhang delges allmänheten
och som jag menar rymmer mängder av frågetecken.
Den ofullständiga, vill jag påstå, Analys av Posten
AB:s ekonomiska utveckling som den s.k. Öhrlingut-
redningen tog fram föranledde Kommunikationsde-
partementet att i ett pressmeddelande för ett halvår
sedan tala om att "Posten AB beräknas få ett succes-
sivt försämrat resultat" och: "Den finansiella utveck-
lingen bedöms inte som hållbar med nu gällande reg-
ler och krav."
Vad innebär de här påståendena? Vad innebär
denna signal? Innebär det en begäran om ytterligare
medel från staten - skattebetalarna? Innebär det en
begäran om nya och ändrade "regler och krav"? Inne-
bär det en begäran om fribrev från konkurrenslagen?
Eller innebär det en ursäkt för ytterligare in- och ned-
dragningar inom den s.k. olönsamma glesbygdsdistri-
butionen?
Vid årsskiftet 1989/90 beräknades merkostnaden
för att upprätthålla en rikstäckande brevservice till 2
miljarder. Våren 1997 hade merkostnaden enligt
Postens vd sjunkit till 600 miljoner. Öhrlingutred-
ningen uppskattar merkostnaden till 400 miljoner, och
Kommunikationsdepartementet bedömer merkostna-
den till 100 miljoner. Vad är sanningen?
Jag har ifrågasatt de här bedömningarna och siff-
rorna förut. Någon ordentlig analys har jag aldrig sett,
och jag kan kanske förstå varför. Jag påstår att dessa
siffror, antaganden och bedömningar inte speglar
verkligheten.
Att dela ut post på landsbygden är inte den dåliga
affär som alltid hävdas. Det är i själva verket, vilket
inte alls är förvånande, t.o.m. dyrare att dela ut brev i
storstäder än vad det är på landsbygden. Detta är ett
faktum som styrks bl.a. i tingsrättsförhandlingarna
mellan Konkurrensverket och Posten alldeles nyligen.
Varför ges denna osanna, skeva bild av den s.k.
alltid olönsamma glesbygdsdistributionen, när det i
själva verket är landsbygden som genom indragningar
och försämrad service får betala för den dyrare post-
distributionen i storstäderna? Jag vill gärna höra hur
kommunikationsministern ser på de här frågorna. Är
det inte dags att ta död på den falska myten om den
dyra och olönsamma landsbygden? Vad säger och
tycker kommunikationsministern?
Sedan, fru talman, vill jag säga några ord om bil-
den av Posten som ett företag i kris och Posten Brev
som en hotad verksamhet. Jag har svårt att förstå
Kommunikationsdepartementets pessimistiska be-
dömning beträffande Postens framtid. Prognosen för
koncernen Postens helårsresultat var i fjol 600 miljo-
ner kronor. Redan halvårsresultatet uppgick till 420
miljoner kronor. Helårsresultatet överträffade med
råge prognosen. Posten Brev ökade enbart under
första halvåret 1997 sitt resultat med 70 %, från 350
till 596 miljoner kronor.
Varför målas denna bild upp av ett företag i kris,
ett företag som kan uppvisa nyss nämnda resultatsiff-
ror och som har 98 % av landets brevmarknad? Siff-
rorna stämmer inte med vare sig Öhrlingutredningens
eller Kommunikationsdepartementets bild av Posten
som ett företag i kris eller Posten Brev som en hotad
verksamhet. Varför ges denna pessimistiska och skeva
bild? Det är många som är intresserade av att höra
kommunikationsministerns mening i den här frågan.