Herr talman! Jag har tänkt inleda mitt anförande med att tala om de mål vi har med vårt trafiksäkerhetsarbete i Sverige. Vi vet alla att vi formulerat detta i den så kallade nollvisionen och att vi har ett delmål fram till 2007. Det är också med tillfredsställelse som vi ser att trenden verkar vika. De senaste årens minskningar av skadade och dödade i trafiken måste vi uppfatta som mycket positivt. Det visar på att de omfattande åtgärder vi vidtagit har haft effekt och har lett till ökad trafiksäkerhet. Men dessvärre är det inte tillräckligt.
Bara en obotlig optimist kan hoppas att vi når delmålet till 2007 om högst 270 döda i trafiken. Vi måste våga se en verklighet där vi inte når ända fram men en bra bit på vägen. Men vi måste också veta vad det är vi ser. Vi socialdemokrater anser det därför nödvändigt att genomföra en fördjupad analys av de resultat som vi nått och vilka effekter de åtgärder som vi ytterligare ska vidta kommer att få för att nå nollvisionens mål. Analysen kommer självklart också att vara en viktig komponent när vi ska formulera ett nytt delmål. Jag är också övertygad om att det är oerhört viktigt att så många aktörer som möjligt involveras i att fastställa ett nytt delmål.
Herr talman! Jag kan med tillfredsställelse konstatera att utskottsmajoriteten står bakom två av mina partikamraters motion om behovet av ökad respekt för den vita käppen. Det är flera talare som talat om den tidigare. Som motionärerna påpekar är den vita käppen en välkänd internationell symbol och en ovärderlig hjälp för den synskadade men också en mycket tydlig signal till omgivningen. Det är just denna signal som är så viktig. Den som är synskadad ska kunna känna tillit till att signalen bemöts med den största respekt, inte minst i en allt stressigare trafikmiljö som vi har i dag.
I dag finns inte den vita käppen omnämnd i de lagar och förordningar som reglerar trafikmiljön. Jag menar inte att vi ska införa den vita käppen som ett trafikmärke, och jag tror inte heller att det är de synskadades mening. Att ta bort övergångsställen och på annat sätt säkra en bra trafikmiljö har inte alltid varit positivt för synskadade. Det finns också brist på information om trafiksäkerhet och tillgänglighet. Det är mot den bakgrunden som det är ytterst befogat och angeläget med en samlad redovisning av vilka åtgärder som vidtas och planeras för ökad trafiksäkerhet för synskadade. Genom en sådan översyn visar vi att vi tar den här frågan på allvar.
Herr talman! Vi har alla sett reklamen och informationen om "de nya livräddarna" på vägen. Det är den nya generationens trafiksäkerhetskameror som jag tänker på. I samband med att man satte upp en av de första nya kamerorna sade rikspolischefen Stefan Strömberg: Med de automatiska kamerorna kan vi höja säkerheten på många av våra farligaste vägar. Kamerorna och varningsskyltarna verkar återhållsamt på hastigheten, och vår förmåga att beivra fortkörning ökar kraftigt.
Vi vet att hög fart dödar. Eller man kanske ska våga drista sig till att säga att vi vet att fel fart dödar. Ibland behöver den inte ens vara särskilt hög. Respekten för våra hastighetsgränser måste öka. Därför är utbyggnaden av trafiksäkerhetskameror ett steg i rätt riktning. Att detta sedan ger polisen möjligheter att använda sina resurser till annan trafiksäkerhetsövervakning såsom överlast och utandningsprov är inte heller fel. Detta bekräftades i samband med den offentliga utfrågning som utskottet genomförde tillsammans med justitieutskottet om alkohol och trafik av länspolismästaren i Östergötland Mats Löfving.
Trafiksäkerhetskamerorna är ett bra hjälpmedel för att sänka medelhastigheterna och minska antalet olyckor och deras konsekvenser. Det är en mycket angelägen uppgift när vi vet att 57 % av trafikarbetet på våra statliga vägar sker med hastigheter som inte stämmer överens med de hastigheter som är bestämda och lagstadgade på den aktuella sträckan.
Enligt en undersökning utförd av Vägverket 2005 ser allmänheten fortkörning som ett stort problem, och överlag är inställningen till fler trafiksäkerhetskameror positiv. Sedan kan man tyvärr konstatera att det här också är en genderfråga. Kvinnor upplever fortkörning som ett större problem än vad män gör. Ur denna kunskap borde man kunna dra mer långtgående fördelar.
Herr talman! Vi har i utskottet också tagit ett initiativ om att ge regeringen till känna att förbättra kvalitetsbedömningen av alkolås. Det är bra att på detta sätt påbörja ett arbete med kvalitetssäkring. Det är nödvändigt för att vi konsumenter ska kunna förlita oss på de instrument som installerats. Det har framkommit uppgifter om att viktiga aktörer inte köper in fordon med alkolås eller upphandlar transporttjänster med fordon som har alkolås beroende på att kvalitetsbedömningar saknas.
Problem finns vidare med att vissa alkolås på marknaden har en skiftande kvalitet, vilket kan leda till minskad acceptans för en utvidgning av användningen av alkolås i trafiken. Det kan leda till att alkoholpåverkade förare invaggas i en falsk säkerhet om att de inte är påverkade av alkohol och ger sig ut i trafiken med enorma risker både för sig själva och för andra trafikanter. Att vi nu genom det här initiativet från utskottet snabbar upp den här processen med kvalitetssäkring tycker vi socialdemokrater är bra.
Det betänkande som vi nu behandlar är ett motionsbetänkande. Det visar på ett mycket stort och positivt engagemang för trafiksäkerheten både hos trafikutskottets ledamöter och hos många andra riksdagsledamöter. Sedan ligger det självfallet i sakens natur att oppositionen ska låta mer negativ än vad jag tror att den egentligen är.
Inte minst genom de olika åtgärder som har vidtagits i samhället, till exempel regional samling, görs ett stort arbete ute i landet av myndigheter, frivilligorganisationer, företag och transportörer. Jag tycker också att betänkandet ger en bra sammanfattning av många konkreta åtgärder som gjorts och görs och ytterligare åtgärder som absolut kommer att göras.
Herr talman! Med detta avslutar jag mitt anförande och yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.