Herr talman! Jag vill ge några kommentarer när det
gäller hanteringen av vårt bistånd till Öst- och
Centraleuropa.
Som har nämnts tidigare är det i dag flera
departement som fattar beslut om östbiståndet.
Det betyder att fler än 15 olika myndigheter direkt
har i uppdrag att ansvara för biståndsprogram. Det
är möjligt att alla har en viktig roll att spela, men
det är också helt klart att ingen har en tillräcklig
överblick.
För våra samarbetsparter i österled kan det inte
vara lätt att möta denna oordning och själva
försöka styra utformningen av det bistånd som ju
till slut skall svara mot deras behov. All
biståndserfarenhet visar nämligen att det bara är
insatser för vilka mottagaren själv tar ansvar och
som man känner som sina egna som blir lyckade
biståndsprojekt. Då måste vi naturligtvis ha en
ordning som möjliggör detta.
Det som är helt avgörande är alltså att få till stånd
en klar arbetsrelation mellan myndigheter och
regering. Det kan vara motiverat med några fall av
specialuppdrag som handhas direkt av regeringen,
men för de många olika långsiktiga insatserna är det
nödvändigt med en tydlig beredningsgång och ett
tydligt myndighetsansvar för att man skall kunna
göra bedömningar av olika förslag om insatser,
kostnadseffektivitet, uppföljning och liknande. Det
gäller hela den proffesionalism som krävs för att
organisera ett samarbete mellan svenska parter och
ett mottagarland i utveckling.
Den myndighet som har denna roll är BITS. BITS
har nu under mer än fyra år arbetat med att hantera
den centrala delen av vårt samarbete med Central-
och Östeuropa. Det bistånd som förmedlas av BITS
är störst, och det har växt varje år. Nu erkänns
också BITS roll i regeringens proposition. Det
långsiktiga uppdraget vill regeringen emellertid
inte uttala sig om. I stället talar man fortfarande om
bildandet av en ny myndighet. Den här attityden är
onekligen märklig.
Den översyn av östsamarbetet som gjordes på
uppdrag av Statsrådsberedningen har gett upphov
till ett förslag om bildandet av en ny beredning för
östsamarbetet, en beredning som kallas BÖS. Det
visar sig att det råder mycket delade meningar om
detta. Vi socialdemokrater har bestämt vänt oss
emot en sådan ordning. Förslaget innebär i
praktiken att man skulle tillsätta en
statssekreterargrupp med beredningsansvar -- allt
och inget, på tvärs mot svensk
förvaltningstradition. Det skulle ofelbart leda till
större oklarheter.
Vi menar i stället att regeringen äntligen bör göra
klart att BITS är den centrala myndigheten när det
gäller vårt östbistånd. Därutöver har naturligtvis en
rad andra myndigheter ansvar, men BITS bör
tillerkännas det mandat som man i dag i praktiken
försöker arbeta efter.
Programmen måste givetvis hållas samman inom
regeringskansliet. Det kan lösas på olika sätt, men
uppenbart är att en integrering av östsamarbetetet
med UD:s avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete är det mest rationella. Vi
förordar en sådan ordning. Samtidigt måste givetvis
den kompetens som finns i varje del av
regeringskansliet tas till vara och utnyttjas i olika
former.
Det är inte bara vi socialdemokrater som riktar
denna starka kritik mot regeringens
hanteringsordning. När vi i fjol behandlade
östbiståndet kunde jag i mitt inlägg hänvisa till ett
par ledande folkpartisters hårda kritik av
hanteringsordningen. Jag kunde också hänvisa till
den s.k. Engblomska utredningens synpunkter,
som de framfördes.
I år har vi fått höra företrädare för
Industriförbundet uttala stark kritik i detta ärende,
och man föreslår att BITS blir den myndighet som
har att handlägga östbiståndet för att samla ihop
trådarna och få effektivitet och ordning.
I en motion av Ingbritt Irhammar och andra
centerpartister med anknytning till utrikesutskottet
skriver man: Vi anser att nuvarande organisation,
med den mängd olika institutioner och
myndigheter som handhar samarbetsinsatserna för
Östeuropa, är otillfredsställande. Även
samordningen inom regeringskansliet måste
förbättras. Man fortsätter: En förbättrad
samordning är av betydelse för att även tydliggöra
regeringens mål för östsamarbetet. Det är av
betydelse för att vägleda de svenska
institutionernas agerande när de skall ta ställning
till olika projektansökningar.
Jag ser på talarlistan att Ingbritt Irhammar skall gå
upp i talarstolen litet senare. Det vore intressant att
höra henne kommentera de mycket mycket kritiska
synpunkter som framförs i centerns motion. Detta
är ytterligare ett stöd för den kritik som vi genom
åren har riktat mot hanteringen av dessa
biståndsinsatser.
Eftersom Lars Moquist yrkade bifall till samtliga
Ny demokratis reservationer vill jag, för att inga
komplikationer skall uppstå, avsluta med att yrka
bifall till alla socialdemokratiska reservationer.
Lars Moquist inkluderade även en
socialdemokratisk reservation i sitt yrkande. Jag
yrkar alltså bifall till samtliga socialdemokratiska
reservationer.