Herr talman! De baltiska staterna tillhör våra nära
grannar här uppe i Norden. Våra länder gränsar till
varandra i samma hav, Östersjön, som vi har ett
gemensamt intresse av att värna och skydda.
Utrikesutskottet noterade i sitt betänkande
1991/92:UU16 vad regeringen sagt om
östsamarbetet, nämligen att ''Samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa har en särskild
karaktär.'' Och det är det ju lätt att instämma i.
Utskottet sade också i samma betänkande att
''Syftet är att stöjda dessa länder att bygga
demokratiska institutioner och att utveckla
marknadsekonomiska strukturer, för de baltiska
staterna även att bistå dessa att befästa sin
nationella suveränitet. Samtidigt finns betydande
svenska utrikes- och säkerhetspolitiska,
näringspolitiska och kommersiella intressen att
tillgodose.''
Det treårsprogram som regeringen lade fast i
samband med regeringsskiftet hösten 1991 omfattar
när det gäller östsamarbetet en miljard kronor om
året under tre år, vilket ju är ett välskänt faktum.
Samordningen av det svenska östsamarbetet sker i
Utrikesdepartementet. Huvuddelen av det
bilaterala samarbetet kanaliseras genom Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA), Beredningen
för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS), Swedecorp, Swedfund International AB
samt Svenska institutet.
Det finns också många andra aktörer inom
östsamarbetet förutom de jag nämnt här. Andra
departement bidrar exempelvis med betydande
belopp till stöd och hjälp för de baltiska staterna.
Län, landsting och kommuner engagerar sig.
Folkrörelser och enskilda organisationer är viktiga
samarbetspartner som hjälper till att i olika länder
bygga upp demokratiskt organiserade
sammanslutningar av liknande slag som den egna.
Det svenska näringslivet spelar dessutom en
betydande roll när det gäller kunskapsförmedling
om marknadsekonomi, industriproduktion och
handelsutbyte.
Herr talman! I dag finns inget samlat ansvar hos en
myndighet för detta nya samarbete som blir allt mer
omfattande. Som exempel vill jag också nämna
regeringens nyligen framlagda förslag om
kommunal biståndsversamhet, med föreslagen rätt
för kommuner och landsting att lämna
internationell katastrofhjälp och annat bistånd.
Men förslaget innebär bl.a. att tillstånd för ett
sådant bistånd måste ges av regeringen.
Med alla dessa många biståndsgivare, vilket i sig är
mycket positivt, medföljer ändå vissa svårigheter
att exempelvis få veta vart man både som
biståndsgivare och mottagare skall vända sig med
frågor om olika samarbetsprojekt. Ärenden kan
vandra runt mellan olika instanser. Många har fått
vänta länge på besked om det exempelvis funnits
något bidrag att få till ett projekt som man anser
angeläget.
Alla inblandade vill göra ett bra arbete, men
splittringen på flera myndigheter skapar osäkerhet
och ger kanske också en ofördelaktig bild av svensk
byråkrati. Vi kristdemokrater har därför
motionerat om behovet av att inrätta en
organisation för samordning av östsamarbetet.
Trots att det för närvarande pågår översyn av
östsamarbetet anser jag att hela hanteringen av
östbiståndet redan nu skall överflyttas till
Utrikesdepartementets biståndsavdelning, där den
bästa kompetensen på departementsnivå finns när
det gäller bistånd och samarbete med olika
organisationer.
Självfallet finns det en viss fördel i att hålla
biståndet åtskiljt från det övriga biståndet. Trots
allt är det ändå en gradskillnad mellan fattigdom
och fattigdom.
Men de gemensamma beröringspunkterna är
många. Målet med att skapa ett systemskifte är lika
aktuellt för öst som för u-länderna. Oavsett vem
som avses finns behov av stöd för att skapa en
modell där demokrati, marknadsekonomi,
mänskliga rättigheter och fungerande
samhällsinstitutioner ingår. Många u-länder har
tidigare haft planekonomiska modeller som grund,
precis som Östeuropa, och både u-länder och
länder i Östeuropa behöver suveränitetsstöd.
Dessutom skall alla stater som får bistånd uppfatta
det som en temporär lösning.
Herr talman! Jag hade förmånen att vara med på en
s.k. utskottsresa i höstas, dvs. hösten 1993. Resan
för den grupp jag deltog i gick till Estland och S:t
Petersburg. Avsikten var bl.a. att vi ville studera på
ort och ställe hur relationerna fungerade mellan
ester och ryssar i Estland och vad man ansåg om
Estland och övriga Baltikum i Ryssland.
Situationen i framför allt Narvaregionen var ganska
spänd. I Narva är flertalet invånare ryssar och
rysktalande. Man hade på ömse håll inte särskilt
vänliga uppfattningar om varandra. Det är
förståeligt om folk som utsatts för ockupation av en
diktatorisk härskare och hans folk under en så lång
tid som folken i de baltiska staterna har både hat
och andra starka känslor mot allt vad den härskaren
och makten representerar. Men samtidigt finns det
också Estlandsfödda ryssar som inte vet av något
annat hemland än just Estland.
Det som skiljer den ryska befolkningen från
framför allt den estniska är att ryssarna i stor
utsträckning inte behärskar det estniska språket,
vilket mer eller mindre är ett krav för att esterna
skall någotsånär kunna acceptera dem och för att
de själva skall bli fullvärdiga samarbetspartner och
medlemmar i samhället.
Herr talman! Jag tror inte att syftet med Sveriges
insatser att bl.a. bygga demokratiska institutioner i
de baltiska staterna kan uppfyllas om det inte också
i demokratiseringsarbetet ingår att lyfta fram och
erbjuda hjälp till utbildning av den ryska
befolkningen i de baltiska ländernas språk.
Herr talman! I tidigare debatter om samarbetet
med bl.a. Baltikum har hemsändandet av de ryska
trupperna behandlats och diskuterats. Glädjande
nog verkar den frågan gå mot sin lösning genom
olika avtal mellan Ryssland och de baltiska
staterna. Under detta år, 1994, skall trupperna ha
dragit sig tillbaka till sitt ursprungsland, eller
rättare sagt till sina ursprungsländer.
Jag anser att det är oerhört viktigt, vilket också
poängteras i betänkandet, att regeringen fortsätter
att uppmärksamt följa förhandlingarna om och
genomförandet av det ryska
trupptillbakadragandet från Estland och Lettland
ur både demokrati- och biståndssynpunkt. Det är
viktigt att både de baltiska staterna och Ryssland
har helt klart för sig att vi med stor uppmärksamhet
följer denna fråga från svensk sida.
Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall
till hemställan i betänkande UU16