Herr talman! Ny demokrati inser att
biståndsbehoven är enorma i världen. Men vi
behöver inte leta i fjärran länder för att finna de här
behoven. De finns på andra sidan Östersjön.
U-hjälpen måste ändras både till omfattning och
inriktning enligt Ny demokratis sätt att se. Vårt
långsiktiga biståndsmål bör vara det av FN
uppsatta, nämligen 0,7 % av
bruttonationalinkomsten. Inom den ramen skall
allt bistånd rymmas, både det till fjärran länder och
det som går till våra grannar på andra sidan
Östersjön.
Regeringen fortsätter dock att behandla biståndet
till Central- och Östeuropa under en särskild titel:
Samarbete med Central- och Östeuropa. Att dela
upp biståndsanslagen på utomeuropeiska länder --
utvecklingsländer -- och europeiska länder --
samarbetsländer -- är märkligt inte minst mot
bakgrund av att åtta länder i det forna
Sovjetunionen numera har utvecklingslandsstatus.
Uppdelningen synes mer vara ett sätt att
manipulera det svenska folket att tro att vi endast
lämnar bistånd motsvarande 0,93 % av vår BNI.
Det totala biståndet, inklusive det till Central- och
Östeuropa, uppgår till 1 % eller överstiger det s.k.
en-procents-målet.
Herr talman! Vi i Ny demokrati anser att det behov
av investeringar i ländernas infrastuktur som finns
bör främjas genom u-krediter. U-krediterna, som
nu är förbehållna u-länder, bör inriktas på
infrastuktur och miljö. Vi anser att u-krediterna
också skall kunna nyttjas för projekt i de baltiska
staterna, i Polen och i samtliga OSS-stater.
Om u-krediter kunde nyttjas även för projekt i
Baltikum, Polen och Ryssland skulle det leda till
positiva effekter också för svenskt näringsliv. Vi
anser att biståndsanslagen i större utsträckning
skall avse samarbetet med Baltikum, Öst- och
Centraleuropa.
Vi konstaterar att regeringen inte gjort någon
omorientering av biståndet från Afrika, Asien och
Latinamerika till Baltikum, Central- och
Östeuropa. Vi anser att hälften av det totala
biståndet inom C- och G-anslagen skall ges till
länder i vårt närområde. Vi måste dock konstatera
att en mängd ingångna fleråriga multilaterala avtal
innebär att detta mål inte kan uppnås budgetåret
1994/95.
Regeringen föreslår att 996,5 miljoner kronor
avsätts för samarbete med Central- och
Östeuropa -- det s.k. G-anslaget. Vi i Ny demokrati
föreslår att G-anslaget skall vara 2 miljarder, dvs.
en fördubbling. Vi vill samtidigt kraftigt minska C-
anslaget, dvs. bistånd till utomeuropeiska länder.
Under C-anslaget återfinns kontot för katastrofer
och återuppbyggnad m.m. Vi anser att
övervägande delen av anslaget skall nyttjas för
insatser i Central- och Östeuropa.
Herr talman! Vi i Ny demokrati anser att merparten
av det av oss föreslagna G-anslaget på 2 miljarder
skall utnyttjas för insatser i Polen och i de baltiska
staterna. Insatserna i Baltikum bör främst avse
olika miljöåtgärder, medan insatserna i Polen bör
avse såväl vägbyggen som miljöinsatser.
Vi föreslår ett utvidgat tekniskt samarbete i avsikt
att överföra kunnande till länderna på andra sidan
Östersjön. Kompetensutveckling och
kunskapsöverföring är viktiga element för att få i
gång ekonomisk utveckling. Genom den strategin
vill vi skapa större möjligheter för svenska företag
att få statliga investeringsgarantier och
exportkreditgarantier. Svenskt näringsliv skulle
därmed våga satsa rejält i Polen, Baltikum och
S:t Petersburgområdet.
Bristen på energi i de baltiska staterna är mycket
stor. Man är nästan helt beroende av import för att
klara sin energiförsörjning. På grund av att
Ryssland ställer krav på betalning i hårdvaluta
tvingas man införa hårda sparkrav på energin. Man
ransonerar inte bara hushållens eneregikonsumtion
utan även industrins. Bristerna i distributionsnätet
är också stora.
Det krävs investeringar såväl i materiel som i
kompetensutveckling och i kunskapsöverföring.
Sverige kan spela en stor roll om vi verkligen vill.
Vi har kunskaper och teknik. Låt oss visa att vi
också har ambitioner!
Vid sidan av högteknologiprojekt inom
energisektorn bör vi också försöka utveckla projekt
med en produktionsteknik som fungerar i länder
med svagt utvecklad infrastruktur och med liten
tillgång till service och underhållstjänster.
Vi anser att Sverige inte minst mot bakgrund av den
accelererande svenska arbetslösheten bör avsätta
rejäla belopp för bundet bistånd. Det är inte rimligt
att bistånd till främmande länder används för köp
av utländska produkter när den svenska
hemmamarknadsindustrin går på tomgång.
Obundet bistånd innebär att mottagarländerna
själva väljer var de vill göra sin upphandling.
Sverige lämnar jämfört med andra givarländer en
stor del av sitt bistånd obundet. Det innebär att
svenska industrier missgynnas i förhållande till
utländska.
Vi anser att det är viktigt att man i samarbete med
de baltiska staterna utnyttjar svenskt
småföretagarkunnande och svensk kompetens.
Vi har kunskaper och stor erfarenhet av vatten- och
avloppsrening. I Östersjön släpps det i dag ut
offantliga mängder miljöavfall utan någon som
helst rening. I den nuvarande lågkonjunkturen är
det sannolikt att de kunskaper och erfarenheter
som finns i svenska företag försvinner i brist på
arbetsuppgifter.
Genom svenska biståndspengar, öronmärkta för
reningsanläggningar, skulle svenska konsulter och
tekniker kunna fortsätta med det angelägna arbetet
att göra rent i vårt närområde. Det är också viktigt
att Östersjöstaterna samverkar och samordnar sina
resurser för att rädda Östersjön.
Av det svenska biståndet är en mycket liten del
bundet till leveranser från svensk industri. Vi anser
att den andelen skall öka.
Regeringen skriver i sin miljöbudgetproposition att
stöd till avloppsreningsanläggningar är ett
kostnadseffektivt sätt att förbättra miljön i
Östersjön. Vi har uppgifter från Världsnaturfonden
som säger att floden Wisla -- en flod som rinner upp
i Karpaterna och mynnar ut i Gdanskbukten -- står
för över hälften av föroreningar i Östersjön. En
investering i en reningsanläggning för en stad med
cirka 100 000 invånare lär enligt uppgifter från
industriföreträdare kosta omkring 75 miljoner
kronor.
Ny demokrati föreslår att BITS tar initiativ till att
en sådan investering kommer till stånd och att man
från BITS:s sida tar kontakt med organisationer,
företag och myndigheter för att genomföra ett
reningsanläggningsprojekt i Polen vid floden Wisla.
Detta skulle ge order till ett hundratal olika
leverantörer i Sverige. Om ett projekt kommer till
stånd får det effekter också för vår inhemska
sysselsättning.
I detta sammanhang vill vi påminna om den
räddningsplan på 20 år för Östersjöns rening som
utarbetats av länderna kring Östersjön. Man pekar
i sin plan bl.a. på våtmarkernas betydelse för att
minska kväve- och fosfor utsläpp i Östersjön. Det
kväve som finns i vattnet binds effektivt i våtmarker
när vattnet sipprar fram långsamt. Den utdikning
som utrotat de naturliga våtmarkerna har gjort stor
skada i naturen.
Ny demokrati vill också föreslå att svenska
biståndsmyndigheter -- BITS och Swedecorp -- tar
initiativ till samverkan med Världsnaturfonden,
som nu på olika sätt driver på arbetet för att rädda
Östersjön. Man har från Världsnaturfonden pekat
på behovet av att bevara våtmarken i
Matsaluområdet i västra Estland, liksom att skydda
kustlagunerna i södra och sydöstra Östersjön.
Världsnaturfonden har också initierat en
omfattande kartläggning av viktiga
naturskyddsområden i Baltikum.
Men det råder brist på kapital. Ibland behövs
mycket små belopp för organisationsstöd. Det kan
röra sig om kontors- och lagerlokaler, men det
behövs också pengar för expertutbyte och
forskningsutrustning.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter
initierar kontakter mellan svenska och polska
myndigheter och företag så att de projekt vi har
skissat kan komma i gång. Stöd till de åtgärder vi
föreslår bör utgå från G-anslaget -- samarbete med
länder i Central- och Östeuropa -- eller eventuellt
C 5-anslaget -- utvecklingssamarbete genom BITS.
Ett övergripande samarbete har inletts mellan de 4
nordiska länderna och Estland, Lettland, Litauen,
Polen, Ryssland, Vitryssland och Tyskland. Man
har bildat en samordningsgrupp, ''Group of Focal
Points'', och man har ett samordningskontor i
Karlskrona -- det s.k. Östersjöinstitutet.
Man arbetar nu med ett projekt som heter ''Vision
& Strategies around the Baltic Sea 2010''. Vid
sekelskiftet beräknas 10-15 % av Sveriges
utrikeshandel ske med Baltikum och Ryssland, vars
utrikeshandel med Sverige ökar med 30-35 % per
år.
Österuropas export till EU ökar i dag med ca 20 %
per år. Dessa siffror pekar på ett framtida behov av
goda kommunikationer -- inte minst av förbättrade
godstransporter.
Herr talman! Ett av Östersjöinstitutets stora
program är ett planerat motorvägssystem från
Stockholm/Oslo/Köpenhamn via
Karlshamn/Karlskrona ut i Europa via
Gdynia/Gdansk--Warszawa--Bratislava--
Budapest--Belgrad-Aten. Sidolänkar går dels ut
med baltiska kusten -- Via Baltica -- till Tallinn och
S:t Petersburg, dels till Berlin i väst och Minsk i
Öst, dels till Dresden i väst och Kiev i öst. Från
Bratislava går en länk vidare till Venedig, och från
Belgrad går en sista länk till Istanbul och Ankara.
Elva länder är med i projektet. Sverige är endast
med som observatör. Internationell finansiering
sker främst genom EBRD, dvs. European Bank of
Reconstruction and Development. Programmet
heter Tem Scandinavia. Man har konstaterat dels
att nuvarande vägnät i väst för nord--sydgående
transporter är överbelastat, dels att utvecklingen i
öst med växande ekonomier kommer att kräva
goda vägförbindelser. Kommunikationerna mellan
Polen och Tyskland har fyrdubblats sedan
Berlinmurens fall.
Viktigast för Sverige, Norge och Danmark är att
medverka i byggandet av en motorväg mellan
Gdynia/Gdansk och Warszawa. Söder om
Warszawa finns det redan i dag vägar med fyrfilig
motorvägsstandard. När avsnittet
Gdynia/Gdansk--Warszawa är klart har vi
utomordentliga möjligheter att konkurrera på den
östeuropeiska marknaden.
Ytterligare ett stort vägprojekt är på gång. Det är
Via Baltica, vars huvudstråk går mellan Tallinn och
Warszawa -- 969 kilometer. Ett kuststråk går från
Riga till Kaliningrad. Ryssarna är nu i full färd med
att bygga motorväg mellan Kaliningrad och den
polska gränsen, men mycket återstår tyvärr för
vägavsnittet från rysk-polska gränsen till staden
Elblag i nordöstra Polen.
Hela Via Baltica-projektet är en uppgradering av
den fyrfiliga väg som Tyskland arbetade med under
åren 1932--1938. Dåtida intentioner var att vägen
skulle vara fyrfilig, men av skilda anledningar
gjordes den bara tvåfilig. De flesta av de 83 broarna
byggdes för fyrfilig trafik.
Svenska Sweroad har gjort en omfattande studie av
vägnätet vad gäller Via Baltica i allmänhet och
vägavsnittet Kaliningrad--Elblag i synnerhet. Man
har pekat på vikten av att bistå Polen med att
iordningställa vägavsnittet Kaliningrad--Elblag,
eftersom de nordiska länderna då skulle få goda
möjligheter till snabba och bra godstransporter i
Baltikum. För Sverige är det viktigt att såväl Tem
Scandinavia som Via Baltica kommer i gång i
Polen.
Polen behöver dock ekonomiskt stöd för sina
vägprojekt. Svenska biståndsmyndigheter bör
därför initiera kontakter mellan svenska och polska
myndigheter och företag så att vägprojekten
kommer i gång och får svenskt stöd antingen via
G 1-anslaget eller via det tidigare nämnda C 5-
anslaget.
En biståndssatsning på vägprojekten Tem
Scandinavia och Via Baltica måste naturligtvis
samordnas med en uppgradering av det svenska
vägnätet mot Karlshamn/Karlskrona.
Svensk trähusindustri befinner sig i en svår kris.
Många människor riskerar att mista sin anställning.
Många trähustillverkare har fått slå igen
fabriksportarna för gott. Produktionskapacitet och
kunnande som kan komma att efterfrågas i senare
skede slås ut. Svackan för trähusindustrin är av
övergående natur, men i avvaktan på en ökad
inhemsk efterfrågan bör kapaciteten nyttjas för
bundet bistånd -- främst till de baltiska staterna. Vi
har både råvara och kunnande. Marknaden ligger
runt knuten.
Genom att utnyttja ledig industrikapacitet i Sverige
för att producera hus, främst i Baltikum, skulle vi
till en låg samhällsekonomisk kostnad kunna hjälpa
våra grannar på andra sidan Östersjön.
Ekonomiska beräkningar från företrädare för
svensk trähusindustri har visat att Sverige skulle
kunna leverera byggsatser till 1 000 enkla
småhuslägenheter på 50 kvadratmeter för en
kostnad av ca 90 miljoner kronor. Det skulle ge
arbete för 50 personer i den svenska
småhusindustrin under ett år, samt för två eller tre
gånger så många i samhället i övrigt. Man skulle
skapa jobb för 150--200 arbetslösa svenskar,
samtidigt som montering, grundläggning m.m.
skulle ge välbehövliga jobb i Baltikum. Självfallet
skulle våra samarbetspartner också få inblick i
svensk produktionsteknik.
Så småningom lär sig balterna vår
produktionsteknik och kan starta egen tillverkning
och då också nyttja egen skogsråvara.
Biståndsbehovet är stort inom många sektorer i
Baltikum. Det kalla klimatet och energibristen gör
behovet av bra bostäder stort. I utvecklingen mot
en hållbar demokrati är primära behov som tillgång
till mat, kläder och bostäder av största vikt.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter
initierar kontakter mellan svenska och polska
myndigheter och företag så att skisserade
trähusbyggnadsprojekt kan komma i gång.
Svenska företag står nu i kö för att investera i
Baltikum och Ryssland. I Ryssland fokuseras
intresset främst till S:t Petersburgområdet.
Behovet av exportkreditgarantier är enligt
välinitierade ekonomer mycket stort.
Vi föreslår att exportkreditgarantiramen höjs från
1 till 4 miljarder. En höjning till 4 miljarder är ett
första realistiskt steg för att möta behoven från
svensk industri. Den aktuella tidsperioden, som i
budgeten är ett år, kan medföra svårigheter att
utnyttja en större ram än nämnda 4 miljarder.
Herr talman! Vad gäller delposterna i samarbetet
med länderna i Central- och Östeuropa har
regeringen föreslagit ett anslag om 756 499 000
kronor. Vi i Ny demokrati föreslår att det anslaget
höjs till 1 309 999 000 kronor. Förutom ett
symboliskt belopp om 1 000 kr för täckande av
eventuella förluster inom Central- och
Östeuropabiståndet föreslår vi att avsättning för
förlustrisker vad avser garantiåtagandet sker enligt
regeringens modell, dvs. med 15 %.
Vi noterar dock att många bedömare anser att en
avsättning om 15 % är alldeles för stor, varför vi
varit mycket tveksamma när vi följt regeringens
bedömning. Anslaget skulle behöva höjas med 450
miljoner till 690 miljoner kronor, om vi följer
regeringens linje.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
våra reservationer nr 5, 7, 8 och 9. Vid bifall till
reservation nr 7 yrkar jag också bifall till
reservation nr 11. Jag yrkar slutligen bifall till
reservation nr 10.