Herr talman! Jag tycker att jag är en person som
kan både prata och skriva. Jag förstår inte riktigt vad
Anna Kinberg menade med sitt påstående.
Dessutom är inte positiv särbehandling min favo-
ritkäpphäst. Däremot är den negativa särbehandling
som många människor i vårt arbetsliv i dag råkar ut
för mitt hatobjekt nummer ett för att kunna nå ett
samhälle där alla har samma möjligheter.
På arbetsmarknaden har arbetslösheten bland våra
invandrade kamrater de senaste åren minskat mycket
mer än bland oss etniska svenskar. Sysselsättningen
har vuxit snabbare än bland oss etniska svenskar.
Det är alltså inte så att regeringen bara pratar, utan
vi har också agerat. Däremot är det väldigt många
arbetsgivare som fortfarande diskriminerar människor
beroende på deras utseende och ursprung.
I lagstiftningen finns det en möjlighet för progres-
siva arbetsgivare att positivt särbehandla när det gäl-
ler kön man vill premiera: kvinnor på en verkstad
eller män inom barnomsorgen. Det jag vill resonera
kring och har gett en utredning i uppdrag att titta på
är om progressiva arbetsgivare som vill få en mång-
fald också när det gäller etnicitet ska få den möjlig-
heten. Jag tycker att företagen borde ha möjlighet att
hjälpa till mot diskrimineringen.