Herr talman! I det här betänkandet behandlas bl.a.
en motion av mig själv och Ingbritt Irhammar. Den
motionen handlar om regionplanering i Skåne. Jag
måste ju säga, herr talman, att jag faktiskt blev väldigt
förvånad när jag tog del av utskottets hantering av
motionen. I ärlighetens namn skall jag t.o.m. erkänna
att jag blev litet upprörd.
Jag skall först gå in på delar av motionen.
I motionen visas på de goda förutsättningar som
finns för att utveckla det sammanslagna Skånelänet i
skilda hänseenden, men också på alla de problem som
finns till följd av motstridiga intressen.
På Skånes relativt begränsade yta finns en stor
variation av naturtyper och en vacker och omväxlande
natur. Inte minst har Skåne ett gammalt och unikt
kulturlandskap. Planeringen i västra Skåne har lett till
en låg andel kollektivtrafik och ett stort bilberoende. I
synnerhet i västra Skåne råder stor brist på allemans-
rättslig mark. Anspråken på att utnyttja marken blir
ännu större när Sverige nu öppnar sig ännu mera mot
Europa. Sveriges bästa åkermark exploateras, och
både kulturhistoriskt värdefulla miljöer och den bio-
logiska mångfalden hotas. Konflikterna är alltså
många. Miljösituationen är ytterst ansträngd, framför
allt till följd av luftföroreningar.
Samtidigt som sydvästra Skåne bedöms stå inför
en betydande befolkningstillväxt finns det andra om-
råden i Skåne - särskilt i dess östra del - som har
stora sysselsättningsproblem och vikande näringsliv.
Det är nödvändigt att förbättra livsvillkoren i hela
Skåne, och för att nå dithän är behoven av att sam-
ordna de olika kommunernas översiktliga planering
utomordentligt stora.
De frågor som jag här har tagit upp har under de
senaste åren varit föremål för en mängd utredningar.
Särskilt den förra fyrklöverregeringen tillsatte flera
viktiga utredningar som nu finns klara. Av speciellt
intresse är Skånedelegationen som i sin utredning
SOU 1995:62 Ett Renat Skåne klart visar på och
framför en mängd olika skäl till att det behövs en
omsorgsfull regionplanering för Skåne. Det är också
bråttom att få i gång en sådan, eftersom alltför många
planeringsmisstag redan har begåtts. Nu finns det
äntligen möjligheter att få i gång det viktiga arbetet
efter att Skåne har slagits samman till ett län. Det nya
självstyrelseorganet, som träder i kraft den 1 juli i år
och som skall styra Skånelänet fram till 1 januari
1999, bör nu ges befogenheter att utarbeta en region-
plan för Skåne. Och det är precis vad som begärs i
motionens yrkande 1.
Utskottet har valt att inte behandla yrkandet. Ut-
skottet har i stället totalt misstolkat motionen såvitt
gäller initiativfrågan och skriver att motionsförslaget
tycks utgå från uppfattningen att en erforderlig regi-
onplanering i Skåne inte kommer till stånd med mind-
re än att den initieras av riksdag och regering. Så står
det inte i motionen. Därefter följer i betänkandet ett
långt stycke i vilket erinras om vilka frågor som kan
tas upp i en regionplan och att en sådan kan komma
till stånd på initiativ från kommunerna. Det hela av-
slutas med att utskottet skriver att man anser att denna
ordning skall bestå. Jag vet inte för vem det här är
skrivet. Vi som har väckt den här motionen är väl
medvetna om denna ordning, och den har vi heller
inte ifrågasatt.
Herr talman! I kommentaren till 7 kap. 1 § PBL
står: "I första stycket avhandlas regeringens befogen-
het att utse ett regionplaneorgan med uppgift att ta
hand om regionplaneringen. Det finns inga regler om
vem som är behörig att ta initiativ till ett beslut om
regionplanering." Detta måste innebära att regionför-
bundet i Skåne län hos regeringen kan initiera frågan
om att utse förbundet till regionplaneorgan även om
någon enskild kommun - märk väl! - skulle motsätta
sig beslut om regionplanering. Jag antar att utskottets
ledamöter håller med mig om denna tolkning, och det
är precis det här vi har föreslagit i motionen. Om
regionförbundet begär att få bli regionplaneorgan
skall det av regeringen bemyndigas detta.
Jag är därför mycket förvånad över att det i betän-
kandet inte alls nämns att regeringen i höstas strax
efter att den här motionen väckts lade fram proposi-
tion 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisatio-
nen. I denna föreslogs att regionförbunden i Kalmar
län och Skåne län skall kunna utses till regionpla-
neorgan enligt plan- och bygglagen. Beslut om detta
fattades i kammaren den 4 december. Med andra ord
är yrkande 1 i vår motion tillgodosett, vilket såvitt jag
kan bedöma också borde komma fram i betänkandet.
Herr talman! Jag har inget yrkande att ställa, men
sammanfattningsvis vill jag säga följande. Som jag
tidigare sade framgår det av en rad utredningsuppdrag
hur viktigt det är med en samordning av planeringen i
Skåne län. I motionen har vi följt upp detta, och vi har
begärt tydliga uttalanden om vikten av regionplane-
ring i Skåne län och om att det skall finnas beredskap
för ett beslut om detta skulle initieras av det regionala
självstyrelseorganet. Det hade naturligtvis varit en
fördel om utskottet hade uttalat sig om detta i stället
för att ägna sig åt en närmast teknisk genomgång av
vilka frågor en regionplan kan omfatta. Eftersom
yrkande 1 har blivit tillgodosett genom regeringens
proposition hade naturligtvis en positiv skrivning i
betänkandet om behovet av regionplanering varit
värdefull för utvecklingen i det nya Skånelänet. Nog
borde vi väl alla i denna kammare, herr talman, vara
angelägna om att försöksverksamheten med de nya
länen som vi har beslutat om skall falla väl ut.