Herr talman! Görel Thurdin har ställt följande nio
frågor till mig:
1. Vilka initiativ har regeringen tagit och avser att
ta för att amalgamet skall avvecklas inom beslutad
tid?
2. Vilka initiativ har regeringen tagit och avser att
ta för att öka kunskapen om ersättningsmaterial och
om metoder för amalgamsanering i samband med
avvecklingen?
3. Vilka initiativ har regeringen tagit och avser att
ta för att öka svensk forskning på området och däri-
genom öka kunskapen om kvicksilvrets och därmed
amalgamets effekter på människors hälsa
4. Vilken är regeringens strategi för att möta pati-
enternas behov av förståelse för deras situation och
för att öka vårdens kunskap om sjukdomar relaterade
till tandfyllnadsmaterial?
5. Vilka initiativ avser regeringen att ta för att för-
bättra situationen i vården för patienter som hamnat
mellan beprövad erfarenhet och vetenskapliga bevis?
6. Vilka bestämmelser gäller inom EU vad avser
tandfyllnadsmaterial inklusive rotfyllnadsmaterial?
7. Vilka initiativ har regeringen tagit för att inom
EU-arbetets ram driva frågan om amalgamets av-
veckling?
8. Är regeringen beredd att ta initiativ för att ge-
nomföra de riksdagsbeslut som fattats om patienters
rätt att byta ut tandfyllnadsmaterial vid avvikande
reaktioner?
9. Har tandläkare inom Försäkringskassan den
utbildning som behövs för att överpröva diagnoser
som ställs av specialistkompetenta läkare?
Vissa av dessa frågor, bl.a. forskningen, ligger inte
inom mitt ansvarsområde. Jag kommer därför att
koncentrera mitt svar på de frågor som jag har ansvar
för.
Som svar på fråga ett får jag nämna följande.
Riksdagen beslutade under våren 1994 att använd-
ningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas
senast till år 1997. Kemikalieinspektionen har av den
dåvarande regeringen fått i uppdrag att i samarbete
med Socialstyrelsen senast den 1 juli 1996 redovisa
en utvärdering av hur avvecklingen av amalgam fort-
går. Vidare har regeringen godkänt en överenskom-
melse mellan staten och Landstingsförbundet om en
avveckling av amalgam inom barn- och ungdom-
standvården fr.o.m. den 1 juli 1995.
Som svar på fråga två kan jag meddela att rege-
ringen i årets budgetproposition har aviserat att rege-
ringen avser att pröva förutsättningarna för att avsätta
vissa medel för en särskild satsning på efterutbild-
ningsinsatser när det gäller alternativa dentala mate-
rial. Vad gäller grundutbildningen av tandläkare för-
stärker de odontologiska fakulteterna kunskaperna om
dentala biomaterial.
Som svar på fråga tre vill jag nämna att Medicins-
ka forskningsrådet t.o.m. budgetåret 1994/95 har
avsatt sammanlagt drygt 16 miljoner kronor för amal-
gamrelaterad forskning. Projekten inom området har
varit av neurologisk, immunologisk, epidemologisk,
socialmedicinsk eller materialteknisk karaktär.
Forskningsrådet har bedrivit en aktiv verksamhet för
att bygga upp forskningsområdet. För att bredda kun-
skapsbasen inom landet har t.ex. medel disponerats
för ett antal doktorand- och forskarassistenttjänster.
Som svar på frågorna fyra och fem vill jag nämna
att jag erfarit att Socialstyrelsen under hösten 1995
kommer att anordna konferenser för vårdpersonal
kring temat hur patienter som anser sig skadade av
kvicksilver från amalgam på bästa sätt skall tas om
hand i sjukvården.
Svar på fråga sex är att dentala material omfattas
av EG:s direktiv om medicintekniska produkter
(93/42/EEG). Det har trätt i kraft den 1 januari 1995.
För dentala material gäller i princip att de skall vara
certifierade av ett oberoende ackrediterat certifie-
ringsorgan inom EES-området. De skall uppfylla de
väsentliga kraven i direktivet och vara förenliga med
hög hälso- och säkerhetsnivå. Direktivet har införli-
vats med svensk rätt genom särskilda författningar.
Som svar på fråga sju kan nämnas att Europeiska
kommissionen, efter bl.a. ett initiativ från Sverige, har
tillkallat en särskild arbetsgrupp som skall undersöka
vilka regler som finns i olika länder när det gäller
användningen av dentala amalgam och eventuellt
komma med rekommendationer om lämpliga åtgärder.
Arbetsgruppen skall bl.a. analysera tillgänglig infor-
mation om biverkningar av amalgam. Arbetsgruppen
skall även analysera tillgängliga forskningsresultat när
det gäller dentala amalgams säkerhet och vilken yt-
terligare forskning som kan behövas för att utgöra ett
underlag för framtida beslutsfattande. Arbetsgruppen
beräknas slutföra sitt uppdrag i början av år 1996.
Sverige är representerat i arbetsgruppen.
Som svar på fråga åtta vill jag redovisa följande.
Fr.o.m. den 1 juli 1989 finns utökade möjligheter för
patienter att få ersättning vid utbyte av amalgamfyll-
ningar. Även i de fall man inte har kunnat konstatera
samband mellan sjukdomsbesvär och amalgam kan
patienten få amalgamsaneringen ersatt som vid annan
tandvårdsbehandling.
Riksdagen beslöt hösten 1990 att med anledning
av några motioner ge regeringen till känna att det var
rimligt att den som på grund av sjukdomsbesvär ville
byta ut sina amalgamfyllningar skulle kunna göra det
på ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Riksför-
säkringsverket har därefter, i syfte att fullfölja riks-
dagsbeslutet, ändrat sina anvisningar fr.o.m. den 1 juli
1991.
Riksdagen uttalade i ett senare betänkande, i no-
vember 1991, att Riksförsäkringsverket noga borde
följa tillämpningen av de nya anvisningarna men
gjorde inte något ytterligare uttalande. Riksförsäk-
ringsverket har en mycket noggrann uppföljning av
tillämpningen av dessa ersättningsregler genom rap-
porter från försäkringskassorna och regelbundna för-
troendetandläkarkonferenser.
Som svar på fråga nio gäller att tandläkare vid för-
säkringskassorna i första hand gör en bedömning av
om beslutsunderlaget är tillräckligt för ett ställnings-
tagande från försäkringskassan. Denna bedömning
kan leda till en begäran om komplettering av underla-
get. t.ex. allergitest. I den mån försäkringskassans
beslut förutsätter en bedömning som ligger utanför
förtroendetandläkarens kompetens har försäkringskas-
sorna också tillgång till förtroendeläkare och annan
medicinsk expertis.