Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i
dag heter Lagstiftningsprocessen. Det innehåller ett
tillkännagivande från konstitutionsutskottet till rege-
ringen. Det gäller en motion från Miljöpartiet som har
fått utskottets välsignelse. Den handlar om att mönstra
ut det omoderna och felaktiga ordet ras ur svensk
lagstiftning. Elisa Abascal Reyes som är författare till
motionen skall senare ta upp den frågan litet mer. Jag
kommer att koncentrera mig på några andra frågor i
det här betänkandet.
Den första frågan gäller den kommunala självsty-
relsen. Vi har ett grundlagsskydd för kommunal
självstyrelse. Trots det har vi de senaste åren sett att
riksdag och regering fattar beslut som t.ex. innebär att
den också grundlagsskyddade kommunala beskatt-
ningsrätten urholkas kraftigt. Det är en mycket märk-
lig ordning.
Alldeles nyss diskuterade vi om vi skall ha en för-
fattningsdomstol. Jag tycker att detta är ett mycket bra
argument för att vi kanske bör införa en författnings-
domstol i Sverige. Trots att vi har ett grundlagsskydd
för beskattningsrätten och den kommunala självstyrel-
sen kan riksdag och regering införa ett system som
innebär att visst får kommunerna höja skatten, men
staten drar in pengarna. Det är knappast rimligt. Om
man skall låta kommunmedborgarna styra över den
kommunala verksamheten måste man också ge dem
ansvar för detta. Om vi inte betror folket och kom-
munpolitiker att klara av detta, skall vi inte heller ha
något kommunalt självstyre.
Den kanske största och viktigaste motionen i det
här betänkandet är en motion som jag och Birger
Schlaug har skrivit. Den handlar om de demokratiska
effekterna av EU-medlemskapet. EU är ju någonting
som vi diskuterar ganska ofta här i kammaren. Vi har
varit medlemmar i ungefär tre och ett halvt år nu. Jag
tror att väldigt många upplever att vi är ombord på ett
tåg som rusar fram, men väldigt få vet vart tåget är på
väg. Vem har en klar uppfattning om vart EU-tåget
går? Vi i Miljöpartiet har ju en sådan uppfattning. Det
lutar åt att det blir mer och mer överstatlighet, mer
och mer federalism.
Regeringen hävdar att det inte alls finns några så-
dana planer. Det finns över huvud taget inga tankar åt
det hållet. Vi i Miljöpartiet har dragit slutsatsen att det
kanske skulle behövas en liten utredning där vi disku-
terar vart vi skall ta vägen. Vart är vi på väg? Var
skall besluten fattas i framtiden? Är det så att fler och
fler beslut skall lämnas över till EU därför att det är
bra, det blir effektivare och människor mår mycket
bättre om EU fattar besluten i stället för att vi gör det
här i riksdagen? Då får vi väl acceptera att utveck-
lingen går åt det hållet.
Men jag är inte alls övertygad om att människor
mår så mycket bättre bara för att EU tar över verk-
samheten. Jag tycker att det än så länge finns väldigt
litet som tyder på att EU-medlemskapet har lett till att
Sverige blir rikare, människor mår bättre, livskvalite-
ten ökar, miljön blir bättre osv. Det finns väldigt litet
som talar för det.
Däremot finns det väldigt mycket som talar för att
EU-medlemskapet har lett till ökade problem.
Det finns dock ingen utredning eller undersökning
i Sverige där vi har försökt kolla om det här egentli-
gen var en så väldigt bra idé. Är det inte dags för det
efter tre och ett halvt års medlemskap? Kanske finns
det trots allt en viss poäng med att svenska folket
genom sina institutioner, organisationer och politiska
system kan vara med och besluta och kanske t.o.m. ha
ett avgörande inflytande i vissa politiska frågor.
Är det t.ex. ett genialt drag att lyfta över jord-
brukspolitiken till EU-nivå och låta EU införa gemen-
samma tider för hela Västeuropa för när man skall ha
gödslat och sått? För oss som bor i Norrbotten blev
detta väldigt konstigt. Vi hade is och snö kvar när EU
hade bestämt att vi redan skulle ha sått.
Denna typ av frågor tycker jag faktiskt att vi borde
fundera över: Finns det några ytterligare frågor där
det kan finnas en poäng med att vi beslutar om dem
här i Sverige?
Med Amsterdamfördraget, som nu är på gång och
som vi skall besluta om redan i nästa vecka, kommer
ytterligare makt att föras över. Stora delar av rättssys-
temet, straffrätten och civilrätten skall harmoniseras
med EU, är det tänkt. Det finns inte ens någon analys
av varför detta skall göras. Det skall vara harmonise-
ring och förenhetligande - likadant i alla länder som
ingår i unionen - men ingen har kunnat presentera en
analys av varför. Skulle det bli bättre och effektivare
på något sätt? Nej. Det ligger liksom i sakens natur att
man genomför allt som går att genomföra i riktning
mot mer överstatlighet, men det finns ingen rimlig
analys av om det verkligen blir bättre då.
I USA, som är en federal stat, har man i stor ut-
sträckning straffrätten och hela rättssystemet på del-
statsnivå. Men i EU har man ännu inte kommit till
insikten att det kan finnas vissa områden som faktiskt
passar bättre att ha på nationell eller t.o.m. lokal nivå
- även om man har lyckats formulera en krånglig
princip som heter subsidiaritetsprincipen och som
man talar om i högtidliga sammanhang, vilken vissa,
t.ex. Folkpartiet i Sverige, har lyckats omformulera
till något slags närhetsprincip fast den i själva verket
innebär motsatsen.
Det finns en statlig utredning tillsatt som skall
hålla på med just demokratifrågor. Men i direktiven
har det inte angetts att man skall utreda de här sakerna
- vart vi är på väg, vad det egentligen är som har hänt
med Sverige sedan vi blev medlemmar i EU och var
besluten skall fattas. Utredningen kommer inte heller
att koncentrera sig på denna oerhört viktiga fråga.
Därför skulle vi behöva en särskild utredning om det
här.
Jag tycker att det vore väldigt bra. Jag tror att
väldigt många människor är intresserade av att få
något slags tanke om vart vi är på väg, att få veta litet
mer om vart det här tåget är på väg och kanske också
diskutera om det är många som har lämnats kvar på
perrongen, vilket man också kan befara. Tåget rusar
på, men de flesta hänger inte med. En mindre elit kör
fram i full fart utan att ha tillsatt någon som styr eller
beslutat vart man är på väg. I och för sig kan man
kanske skönja åt vilket håll rälsen leder, men jag
tycker inte riktigt att det räcker, fru talman. Därför
vill jag yrka bifall till reservation nr 6.