Fru talman! Jag vill uttrycka min glädje över att
konstitutionsutskottet beslutat att förorda ett tillkän-
nagivande med anledning av den motion jag väckt om
begreppet ras i fråga om människor i svensk lagstift-
ning.
Jag har stor förståelse för att motionens att-satser
har avstyrkts då inte heller jag kan instämma i dem.
De kom att se ut på ett annat sätt än jag själv ville
efter den byråkratiska behandling som motionen
måste genomgå i riksdagen.
Ärendet har beretts noggrant och yttranden har in-
hämtats från Vetenskapsakademien, Språknämnden
och samordnaren för svensk översättning vid Europe-
iska kommissionen.
Vetenskapsakademien har, utan att stödja sig på
motionens yrkanden, bekräftat ett av de huvudsakliga
påståenden som görs där, nämligen att begreppet ras i
fråga om människor helt saknar vetenskaplig grund.
Detta är, enligt min mening, centralt.
Språknämnden anför att "rent verbala reformer le-
der sällan till någon verklig förändring". Det argu-
mentet hade varit betydligt intressantare om
Språknämnden i sitt yttrande även diskuterat vad
konsekvenserna av ett inkorrekt fördomsfullt språk-
bruk har för effekt angående verkliga förändringar.
Jag är ändå medveten om att Språknämnden pekar
på ett viktigt problem. Själva syftet med en ändring av
språket riskerar att försvinna helt och beslutet förlorar
sin legitimitet om en ändring av ett traditionellt
språkbruk ändras genom ett politiskt beslut och inte
genom att språkbruket i sig ändras på s.k. naturlig
väg, dvs. med tiden.
Människor kommer även fortsättningsvis att tala
om olika raser. Begreppsanvändningen, som är ett arv
från tidigare förlegad kunskap och fördomar, är väl
inarbetat i vårt samhälle. Ett exempel på det är den
annonsering som Sveriges television gjorde för det
senaste avsnittet av Dilemma. I annonseringen talas
det om att ett rasbråk bryter ut i Malmö, dvs. under-
förstått olika raser bråkar med varandra.
Men varför ändra språkbruket? För det första: Om
man verkligen respekterar lagstiftningen och tar i
beaktande den mycket noggranna tolkning som sker i
vårt rättsväsende av formuleringar i lagstiftningen,
kan man tycka att det är skäl nog att inte använda ett
otydligt och inkorrekt språkbruk. Vi är så aktsamma
om att inte annars använda slentrianmässiga uttryck i
vår lagstiftning.
För det andra: Vem spelar man i händerna genom
att fortsätta att använda ett förlegat och värdeladdat
språkbruk? Här måste jag återigen citera Språknämn-
den som enligt min mening har gjort en missuppfatt-
ning.
Språknämnden anför i sitt yttrande till konstitu-
tionsutskottet: "Rent språkligt kan tilläggas följande.
Redan motionärerna själva använder orden rasism
och rasist, vilka uppenbarligen skulle hänga i luften
om själva grundordet ras skulle avskaffas." I motio-
nen har på inget ställe förordats att grundordet ras
avskaffas helt. Det är den första missuppfattningen.
Vidare är Språknämndens argumentation underlig om
man betänker att det finns en del trosföreställningar
som benämns som ismer. Den som talar om ismerna,
t.ex. anarkism, socialism, konservatism, buddhism
osv., måste kunna beskriva anhängare av en viss tros-
föreställning eller annan åskådning utan att själv göra
sig delaktig av den. På den här punkten tycker jag att
Språknämnden är otydlig.
Samma otydlighet förstärks när man sedan läser
Språknämndens invändningar angående att negativa
ord med anknytning till rasism skulle luckras upp och
försvagas. Som exempel på sådana negativ ord näm-
ner Språknämnden rashets och rasdiskriminering. De
två orden bekräftar rastänkande i sig. Rashets måste
betyda att hetsa olika raser mot varandra. Det finns
enklare och mer precisa ord för detta, t.ex. rasism
eller rasistisk diskriminering. Det tycker jag att
Språknämnden borde ha uttryckt.
Det är också intressant att notera att såväl FN som
Europaparlamentet i olika sammanhang fastslagit att
begreppet ras i fråga om människor är olämpligt.
Ändå har det hängt kvar. Att diskussionen har vunnit
ett visst internationellt gehör tror jag kommer att
underlätta regeringens arbete på ett internationellt
plan för att verka för en utmönstring av begreppet i de
konventioner som även tillämpas i svensk lagstiftning.
Utskottet förordar att regeringen skall göra så.
Jag vill slutligen säga att jag som stark anhängare
av kampen mot rasism är väl medveten om att ett
förändrat svenskt språkbruk i svensk lagstiftning i sig
inte ger upphov till några långsiktiga samhällsföränd-
ringar. Men när tiden är mogen skall man ta tillfället i
akt och låta de förändringar i fråga om kunskap och
uppfattningar som finns i samhället även genomsyra
lagstiftningen.
Vi har med vår motion inte varit ute efter att ma-
nipulera språket för våra egna politiska syften. Tvärt-
om har vi sökt förhindra att svensk lagstiftning i
framtiden drabbas av politisk manipulation genom
språkbruket. Därest vi kan skall vi undvika att spela
rasisterna i händerna. Jag är därför mycket glad över
att riksdagen enhälligt, åtminstone i detta samman-
hang, instämmer i detta.