Fru talman! Detta betänkande från konstitutionsut-
skottet motsvarar väl närmast av det som i en annan
del av riksdagen, nämligen riksdagsrestaurangen, som
jag snart hoppas att få besöka, kallas för pytt i panna.
Det handlar alltså om ett antal i och för sig matnyttiga
beståndsdelar som av en eller annan anledning blivit
över och som nu för enkelhets skull serveras i ett
sammanhang.
Jag tänkte uppehålla mig vid en aspekt som åter-
kommer i flera motioner, främst i Moderaternas om
det kommunala självstyret, Kristdemokraternas om
subsidiariteten och Folkpartiets om decentraliserat
beslutsfattande. De uttrycker alla en strävan att mins-
ka centralstyrningen i samhället. Även i alla andra
partier finns mer eller mindre av denna strävan. Och i
andra delar av samhället - i näringsliv, organisationer
osv. - ser vi denna tendens ännu tydligare.
Vad är det då som gör att centralismen alltmer
ifrågasätts både här i Sverige och internationellt? För
att bättre förstå det tror jag att vi bör gå tillbaka och
studera de förutsättningar på vilka den svenska mo-
dellen byggdes upp. De samhällsorganisatoriska lös-
ningar som präglade den svenska modellen bygger på
fyra kännetecken:
1. Samförstånd på arbetsmarknaden, i politiken och i
övriga delar av samhället.
2. Expertlösningar. Modellen byggde i hög grad på
tanken att varje organisatoriskt problem bäst kun-
de lösas genom att de främsta experterna anlitades
för att lösa det.
3. Standardisering. Vi ansåg att alla människors
behov och önskemål i stor utsträckning var enhet-
liga och att alla hade samma rätt att få dem tillgo-
dosedda. Sedan experterna väl hade tänkt ut de
bästa lösningarna, skulle de alltså tillämpas så en-
hetligt som möjligt.
4. Storskalighet. Genom att de bästa standardlös-
ningarna producerades i långa serier i stora pro-
duktionsanläggningar, blev kostnaden för varje
producerad enhet så låg som möjligt.
Fru talman! Detta ledde till att vi fick ett tämligen
centraliserat samhälle uppbyggt kring välorganiserade
och välfungerande organisationspyramider.
Det första av dessa fyra kännetecken - strävan ef-
ter samförstånd - bygger på en flerhundraårig svensk
tradition av låg konfliktnivå i samhället mellan regio-
ner, samhällsklasser, etniska grupper och enskilda
människor.
De övriga tre kännetecknen är mera särpräglade
för 1900-talet. Men de är inte unikt svenska utan
kommer från USA där ett modernt industrisamhälle
började växa fram kring sekelskiftet präglat av expert-
lösningar, standardisering och storskalighet. Denna
organisationsfilosofi spred sig till hela den industriali-
serade världen, och vi svenskar kom att tillämpa den i
högre utsträckning än några andra länder i den fria
världen.
En pionjär för denna organisationsfilosofi är ame-
rikanen Frederick Winslow Taylor. Han hävdade att
genom att anlita rätt experter - i industrin var det
ingenjörerna - kunde man utveckla den optimala
lösningen på varje problem. Han talade om the one
best way.
Det här inspirerade den unga generationen social-
demokrater i början av 1900-talet, bl.a. Gustav Möl-
ler. Han formulerade i ett välkänt uttryck målet för
välfärdsbygget: "Endast det bästa är gott nog åt fol-
ket." Detta är inte bara uttryck för en hög ambitions-
nivå. Det är en direkt översättning av Taylors tankar
om the one best way. Det finns något "det bästa", i
bestämd form singularis, som medborgarna skall
erbjudas.
Den svenska modellen byggdes av industrins in-
genjörer och välfärdsstatens samhällsingenjörer. In-
dustriföretaget, storkommunen, enhetsskolan, stor-
sjukhuset, socialförsäkringarna, stadsskövlingarna och
miljonprogrammet för bostadsbyggandet - allt bygger
på principer om centralstyrning, storskalighet och
standardisering.
Men under 1980-talet börjar man alltmer ifrågasät-
ta detta. Det händer något i den allmänna sociala,
ekonomiska och tekniska utvecklingen som gör att
andra organisationsformer blir mer intressanta. Inom
företag, organisationer och offentlig förvaltning bör-
jar man ifrågasätta centralstyrda hierarkier, och man
börjar bygga mer av nätverksliknande lösningar.
Bakom denna omorientering ligger tre drivkrafter:
internationaliseringen, informationsrevolutionen och
individualiseringen. Dessa tre drivkrafter gör att de
grundläggande förutsättningarna för den svenska
modellens organisationspyramider inte längre förelig-
ger. I stället pekar fyra framgångsfaktorer åt ett annat
håll:
Den första handlar om kompetensnivån. Central-
styrning är effektiv i ett samhälle om kunskapen och
kompetensen är mycket ojämnt fördelad. Då är det
effektivt att en liten grupp experter tänker ut alla
lösningar, medan den stora massan sätts i rutinmässigt
arbete. Så var det för 100 år sedan i USA och även i
Sverige, men så är det inte i dag. Nu har människor en
bra utbildning, och eftersom kompetensen är spridd
bland många är det bättre med decentraliserade lös-
ningar, där många människor får stort ansvar för sitt
arbete.
Den andra faktorn är auktoritetstron. Om många
människor känner osäkerhet och rädsla inför att ta
ansvar, kan centralstyrning vara effektiv. Så var det i
stor utsträckning tidigare, men under senare decennier
har denna form av auktoritär styrning blivit mer pro-
blematisk. Människor vill ta större ansvar och är inte
beredda att okritiskt acceptera en auktoritär överhet.
Den tredje faktorn är stabiliteten. När efterfrågan
är relativt enhetlig och oföränderlig är centralstyrning
ofta effektiv, eftersom man kan skapa låga produk-
tionskostnader genom storskalighet och standardise-
ring. Så var det ännu på 1950-talet då vi svenskar
drömde om tre saker: PV, TV och WC. Men genom
internationaliseringen, informationsrevolutionen och
individualiseringen ökar kraven på individanpassning
och ständig förnyelse. Genom decentraliserade lös-
ningar, där många människor självständigt kan pröva
och utveckla nya lösningar, uppnår man lättare en
tillräcklig flexibilitet.
Den fjärde och sista faktorn är informationstekni-
ken. Centralstyrning fungerar bäst då det finns stor-
skaliga och stela system för att överföra och bearbeta
information. Telegrafnäten var den typiska informa-
tionsstrukturen då hierarkierna byggdes upp. Men
informationsrevolutionen har i dag gjort det möjligt
att till drastiskt sänkta kostnader bygga upp nätverk
där man kan sprida, överföra och bearbeta informa-
tion. Det gör att decentraliserade lösningar blir mer
möjliga och mer effektiva.
Övergången från centraliserade hierarkier till de-
centraliserade nätverk, vilket Folkpartiets motion och
flera andra motioner handlar om, är något som präglar
hela samhället och som gör att vi måste ifrågasätta
många delar av den traditionella svenska modellen.
Det handlar om relationerna mellan stat och kommun,
mellan myndighet och medborgare, mellan organisa-
tioner och medlemmar, mellan företag och medarbeta-
re.
Fru talman! Det här skulle vi kunna ägna hela da-
gen åt att diskutera. Men jag har förstått att det även
finns ett par andra ärenden som helst bör avgöras i
dag. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till
reservation nr 5.