Fru talman! En förutsättning för att göra rätt insat-
ser och ge elever rätt hjälp är att skolan har kunskap
om vad eleven kan och inte kan och vad eleven behö-
ver hjälp med. När man ser att så få elever får Icke
godkänt i grundskolan och att sedan så många elever
inte har tillräckliga kunskaper i gymnasieskolan tyck-
er jag att det är naturligt att ställa sig frågan: Sätts
verkligen betygen i grundskolan på rätt grund?
Annars håller jag med skolministern om att det
betygssystem vi har nu, som fortfarande är relativt
nytt, är ett bra betygssystem på det sättet att det ska
mäta utifrån kunskapsmålen. Det är det hela betygs-
systemet bygger på. Men för att detta betygssystem
ska kunna leva upp till sin stolta ambition att skilja
sig från tidigare orättvisa betygssystem måste man
skaffa sig kunskaper om att betygssättningen sker på
ett rättvist och likvärdigt sätt. Med tanke på alla de
exempel jag nämnde i mitt förra inlägg tycker jag att
det finns alltför mycket som tyder på att så inte sker i
dag.
Skolministern frågar: Vad sker efter det att man
har fått uppgift om att eleven inte har uppnått kun-
skapsmålet? Ja, det är ju då insatserna ska sättas in.
Ett positivt exempel här i Stockholm är det projekt
som startats i ett antal skolor med obligatoriska lästest
redan i årskurs 3, där man sätter in ordentligt med
specialundervisning och hjälp till de elever som inte
har nått upp till de mål man kan förvänta sig.
Fru talman! Jag tror att lärarna i de allra flesta fall
gör ett oerhört arbete med att vara så omsorgsfulla
som möjligt i sin betygssättning. Men de har som sagt
inte tillräckligt stöd när det gäller hur de olika natio-
nella målen ska tolkas i betygssättningen. Med tanke
på att det trots allt är så många elever som inte lyckas
i den svenska skolan är det viktigt att betygen får ett
korrekt innehåll. Dessutom är det ett rättvisekrav att
betyg i samma kurs står för samma kunskapskrav
oavsett vilket gymnasieprogram det gäller. Jag tror att
skolministern som gammal rektor och lärare, precis
som jag själv, vet att det är en allmänt känd hemlighet
att betygskraven skiljer sig ganska mycket mellan
olika gymnasieprogram. Det är inte rätt, varken mot
de elever som får dåliga eller de som får bra betyg.
Skolministern säger att Skolverket kontinuerligt
gör uppföljningar och att lärarnas kompetensutveck-
ling är viktig. Det är bra, men det räcker inte. Enligt
min mening borde den nationella utvärderingen bli
mycket skarpare. En viktig första uppgift borde därför
vara att undersöka hur de satta betygen på olika håll i
landet motsvarar de krav som betygskriterierna anger.
Man kan ha nationella prov, men man kan också ha
andra test för att jämföra. Man behöver inte göra det
överallt, men man kan göra det på många representa-
tiva ställen.
Jag skulle vara tacksam över att få höra om skol-
ministern ändå inte vill vidta några kraftfullare åtgär-
der än att bara följa det löpande arbetet. Först som
sist: Det är många fakta som talar för att betygen inte
riktigt fungerar i dag.