Fru talman! Det är naturligtvis sant att en del ele-
ver känner sig stressade, kanske alldeles för många.
Det finns också många elever som känner sig olyckli-
ga över att de inte klarar skolan. Det är den avväg-
ningen man får göra - att ge en ung person det ärliga
budskapet att för att gå vidare måste du kunna mycket
mer än vad du kan i dag, eller att skjuta upp det bud-
skapet tills det inte går längre. Jag tror att vi måste
vara tydliga tidigare i skolan och hela vägen igenom.
Samtidigt är det naturligtvis rätt som skolminis-
tern säger: Ett hundraprocentigt rättvist betygssystem
är en omöjlighet. Men det är fullt möjligt att utveckla
ett betygssystem som i alla fall ger en minimi-
godkänd-nivå, ett system där man kan vara ganska
säker på att om man är över den nivån har man i alla
fall grundläggande kunskaper. Ett 95-procentigt be-
tygssystem kan täcka in det.
Med de stora skillnader som även skolministern
håller med om finns i dag mellan hur många som får
godkänt och hur många som i verkligheten inte klarar
sig följande år på gymnasiet ser jag det som ett av
nationens viktigaste ansvar att ställa upp tydliga na-
tionella mål. Med hjälp av test, ytterligare beskriv-
ningar, betygskriterier osv. ska man ge ett tydligt
budskap: Det här är den ribba man ska klara av för att
gå vidare till nästa nivå i utbildningssystemet.
Det är naturligtvis både alldeles utmärkt och nöd-
vändigt med diskussioner och kompetensutveckling.
Men nationen måste ta sitt ansvar för att målen för de
olika skolnivåerna blir väldigt tydliga. Och det tycker
jag inte att staten gör i dag i Sverige.