Fru talman! Vi har alla anledning att glädja oss åt
den utveckling som skett inom svensk mineralhante-
ring de senaste åren, sedan den gamla minerallagen
förändrades radikalt den 1 juli 1992. Ett av syftena
med förändringarna var att prospekteringsverksamhe-
ten och därmed så småningom också gruvbrytningen
skulle öka. Den nya minerallagen har i själva verket
varit så lyckad i det avseendet att det starkt ökade
intresset för prospektering skapat så långa kötider för
att få undersökningstillstånd att detta i dag framstår
som det största problemet i den svenska mineralhan-
teringen.
Utskottets majoritet anser att IT-utvecklingen och
påbörjade arbeten inom Bergsstaten är tillräckliga för
att lösa detta köproblem. Vi i Folkpartiet är av en
annan uppfattning och anser att frågan är så viktig att
regeringen bör låta utreda vilka faktorer som bromsar
tillståndsgivningen och sedan vidta snabba motåtgär-
der.
Bergsstatens distriktsindelning är troligen en av de
bromsande faktorerna, och vi tillstyrker därför rege-
ringens förslag att en bergmästare får ansvaret för
tillståndsgivningen och tillsynen i hela landet. När det
sedan gäller lokaliseringen av bergmästaren så föror-
dar vi i Folkpartiet Malå framför utskottsmajoritetens
förslag om lokalisering till Luleå.
Förutom de uppenbara lokaliseringspolitiska skä-
len för Malå anser vi att en samlokalisering av berg-
mästaren och de i Malå befintliga mineralrelaterade
verksamheterna, t.ex. SGU:s mineralinformationskon-
tor och det nationella borrkärnearkivet med flera
verksamheter, skulle skapa synergieffekter och ytter-
ligare stimulanser till utveckling av den svenska mine-
ralnäringen.
Fru talman! De övriga frågor som propositionen
tar upp anser vi i Folkpartiet inte är av den karaktären
att det brådskar med förändringar av den nu gällande
minerallagen. Lagen har ju i stort sett fungerat bra och
gett avsett resultat, bland annat i form av starkt ökat
intresse för prospektering i Sverige.
I alla näringspolitiska sammanhang betonas värdet
av stabila spelregler. Mineralprospektering är ett
extremt långsiktigt risktagande. Villigheten att ta
långsiktiga risker minskar givetvis om spelreglerna i
ett land ändras för ofta. Det är därför av största vikt
att de ändringar av minerallagen som görs kan vara
stabila över mycket lång tid. Vi anser att man måste ta
de signaler som nått utskottet på allvar. De går ut på
att större hänsyn måste tas till förhållandena i våra
konkurrentländer, t.ex. Kanada och Australien. Det
vore olyckligt om vi i dag fattar beslut som försämrar
Sveriges konkurrenskraft i tävlingen om det interna-
tionella prospekteringskapitalet - beslut som inom en
nära framtid återigen måste ändras.
Det behövs enligt vår uppfattning en mer grundlig
analys av motsvarande lagstiftning i andra länder
innan beslut fattas om förändringar i den svenska
lagstiftningen. I utskottet har vi fått redovisat en del
jämförelser som visar likheter och olikheter i konkur-
rentländernas minerallagstiftning, men enligt vår
uppfattning behövs mer analyser och överväganden.
Vi yrkar alltså avslag på propositionen i dessa
delar, och jag yrkar därför bifall till vår reservation nr
3. Eftersom vi i Folkpartiet vill avslå stora delar av
propositionen så kommer vi heller inte att delta i
omröstningarna om dessa delar.