Fru talman! Miljöpartiet anser att ett land eller en
region behöver kontroll över sina naturresurser för att
kunna påverka utvecklingen. Vi förespråkar lokal,
regional och nationell kontroll över jord, skog, malm
och annan infrastruktur. Jordförvärvslagarna måste
utformas så att det därmed är möjligt att upprätthålla
kontroll över dessa viktiga resurser.
Tillväxtförespråkarnas tes att tillväxt är nödvändig
för att skapa resurser till miljövård fungerar inte efter-
som miljön blir underordnad ekonomin. All mänsklig
produktion har sitt pris i form av energi- och råvaru-
förbrukning. Mycket av det som vi i dag kallar pro-
duktion är i själva verket konsumtion - konsumtion
av naturresurser.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill inte bara starkt
betona naturskydds- och miljöintressen i samband
med undersökning och utvinning av mineralfyndighe-
ter. Vi lägger stor vikt vid att man beaktar att minera-
lerna är begränsade. De är inte förnybara. Det finns
bara dessa på den här planeten och för den här
mänskligheten. De skall räcka för dagens och för
kommande generationer.
Minerallagstiftningen aktualiserar solidaritet med
människor i vårt land, med natur och med det ekolo-
giska systemet, med världens folk och inte minst med
kommande generationer. Detta är de solidariteter som
vi gröna inleder vårt partiprogram med.
Det handlar om hushållning och naturresurser, vil-
ket borde avspeglas i dagens politik och lagstiftning.
Men så är inte fallet. I stället främjas en snabbare
exploatering av mineraler. Betänkandet genomsyras
av föreställningen att mineraltillgångarna i princip är
obegränsade och att en snabb och effektiv exploate-
ring är önskvärd, legitim och bör underlättas. Kvanti-
tet går för kvalitet. Penningen går före bevarandein-
tressena.
Miljöpartiet har sedan 1988 kämpat för att mark-
ägare, kommun och stat skall ha vetorätt gentemot
exploatörer. Vi har drivit frågan om och om igen för
att begränsa den areal som exploatören vill muta in. I
ett fall har det handlat om över 50 % av landet. Vi har
också krävt att ansökningsavgifterna skall höjas radi-
kalt. Vi anser att bevarandesynpunkterna alltid skall
ha företräde framför exploateringsintressena. Därför
menar vi att försiktighetsprincipen skall gå före kom-
mersiella intressen. Hänsyn till miljön skall styra.
Det heter ju att Sverige skall ställas om till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Med andra ord torde det
innebära att vi bygger ett kretsloppssamhälle där man
återanvänder råvaror i mycket högre grad än i dag.
Lösningen är alltså inte att öka uttaget av naturresur-
ser utan att återvinna dem.
Fru talman! I dag skall vi ändra på minerallag-
stiftningen. Miljöpartiet har fem reservationer angå-
ende ändring av giltighetstid för undersökningstill-
stånd, skärpning av kraven på förlängt undersök-
ningstillstånd, utvidgat miljöskydd för områden med
riksintresse, förläggning av Bergsstaten till Malå och
utredning om royalty som skulle innebära att pengar
återförs till bygden där gruvbrytningen pågår.
Lennart Beijer har tagit upp detta med Malå och
royalty. Därför tänkte jag bara kort nämna att vi anser
att undersökningstillståndet definitivt inte skall för-
längas. I dag har man tillstånd i upp till tio år. Nu vill
man förlänga det till femton år. Vi anser att det gott
och väl räcker med tio år. Det är nog länge att man
mutar in och undersöker ett område i tio år.
När det gäller riksintressen tycker vi att natur- och
kulturvärden skall utvidgas till att gälla flera områden.
Förutom fjällen gäller det kustremsor och många
områden som är skyddade. Vi menar att de skall ha ett
större och kraftigare miljöskydd. Egentligen skulle
jag önska att det gällde överallt. Men det återkommer
jag till.
I kommande lagstiftning skall minerallagen gälla
parallellt med miljöbalken. Då är det särskilt viktigt
att miljökvalitetsnormer, miljökonsekvensbeskriv-
ningar och naturligtvis försiktighetsprincipen tilläm-
pas. Vi anser också att miljöbalksprövning skall an-
vändas trots bearbetningskoncession, dvs. att man
skall kunna gå in i ett senare skede och ställa högre
miljökrav vid behov. I dag gäller hushållningsbe-
stämmelserna, dvs. intressen vägs mot varandra, men
brytning i områden ur särskilt känslig ekologisk syn-
punkt skall kunna stoppas enligt naturresurslagen
3 kap. 2 § om de är av riksintresse.
Men problemet är hur man skall vikta ekologisk
känslighet mot utvinning av mineral. Lagens styrning
är inte tydlig om hur dessa intressen skall viktas mot
varandra. Men eftersom naturresurslagen nu inarbetas
i miljöbalken gäller de allmänna hänsynsreglerna även
för hushållning med naturresurser. Ledande princip är
givetvis försiktighetsprincipen och principen om
hushållning med råvaror och energi, främjande av
återanvändning och återvinning. Det är helt i linje
med Agenda 21 och Göran Perssons intentioner, eller
vad säger Laila Bäck?
Fru talman! Är minerallagen allsmäktig? Det säger
folket i Urshult, Tingsryd och Blekinge. De har blivit
utsatta för Terra Mining som letar efter guld i ett
vidsträckt område från Urshult ned till Ronneby i
Blekinge. De säger: "Vi som är markägare får bara en
delgivning från bergmästaren. Minerallagen gör att
man utan vidare skulle kunna ta ifrån oss vår mark,
hus, boende och livsmiljö."
Trots att de bor i ett område som har natur- och
kulturvärden på grund av massor av fornlämningar,
tätt mellan stenåldersplatser osv. menar de att de inte
har rätten på sin sida. Minerallagen har en enorm
makt över markägarna. Men markägarna har givetvis
talerätt. Det handlar enbart om hur bergmästaren och
länsstyrelsen - statens förlängda armar - hanterar och
tolkar minerallagen.
Historien bakom detta började med att de fick en
delgivning i slutet oktober. Men ingen förstod allvaret
i det hela. Tingsryds kommun började fatta det först
när folket så småningom började göra uppror och
bildade en aktionsgrupp för en rättvisare minerallag.
De började kontakta jurister, LRF:s länsförbund i
Växjö och lusläste allt vad de hittade på biblioteket
osv. Efter hand kände de sig grundlurade. När de fick
delgivningen insåg de inte att de skulle överklaga
inom tre veckor. De förstod sig inte på delgivningen
och vad som stod där. De begrep inte lagen. Då kan
man fråga sig om lagen är skriven så vanligt folk
begriper. Dessutom är de inte vana vid gruvbrytning i
södra Sverige, precis som Lennart Beijer sade. Man
kan säga att de togs på sängen.
De var också förtvivlade över att ingen i kommu-
nen hade reagerat. I stället sade kommunalrådet i det
första skedet att nu får vi inte låta en död hand vila
över bygden och sabotera utvecklingen. Men nu har
han tvärvänt och sitter och skriver på en skrivelse
inför bergmästarens besök på måndag i Urshults för-
samlingshem. Där skriver han nu emot den här ex-
ploateringen. Ett nytt Dackeuppror är på gång.
Men invånarna som har sökt EU-bidrag för lands-
bygdsutveckling och för att stimulera kulturturism
undrar vilka rättigheter de har. De skall satsa på nå-
gonting som heter den blomstrande bygden. De för-
står inte riktigt detta med minerallagen. De förstår
inte varför Sverige vill sälja ut sitt land. Vad svarar
Laila Bäck folket i Tingsryds och Ronnebys kommu-
ner?
Jag skall avsluta med att läsa Guldgrävarsången
som jag fick från Olle Håkansson från Urshult.
Jag skulle gräva guld, bli rik och få det tjänt
men mina planer gick omkull och jag fick ej
en cent.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 4, 5 och 6.