Fru talman! Folkhälsa berör väldigt många områ-
den, och det handlar om att ge människor kunskap.
Men det handlar också om politiska beslut som berör
den enskildes ekonomi, bostadsbyggande, arbetsmiljö
och mycket mer. Jag tänker i mitt anförande bara
beröra två områden där vi behöver göra speciella
insatser, och de områdena har var för sig mycket stor
betydelse för folkhälsan.
I Sverige begår mellan 1 400 och 2 000 personer
varje år självmord. Antalet självmordsförsök som
leder till sjukhusbesök uppgår till ca 20 000 år.
Självmord är ett folkhälsoproblem, som det också
definieras av FN.
Av den anledningen är det viktigt med fortsatt
forskning både för förståelsen av varför en del männi-
skor begår självmord och för utvecklingen av effekti-
va behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Vi vet i
dag att vissa signalsubstanser i hjärnan är av betydel-
se för vårt stämningsläge. Fortsatt forskning om dessa
signalsubstansers förekomst hos personer som har
begått självmord skulle kunna ge svar på frågan vilka
som är riskindivider.
Enligt uppgift har transplantationslagen, som
trädde i kraft 1996, lagt hinder i vägen för en fortsatt
sådan forskning. Folkpartiet anser att det borde vara
självklart att det skall utredas om och hur dessa hin-
der kan undanröjas. Utskottet har inte alls tagit fasta
på detta utan hänvisar i sitt betänkande till utredning-
ar om helt andra saker, när det egentligen handlar om
att kunna undanröja eventuella hinder i den lagstift-
ning som finns i dag.
Förutom forskningen är naturligtvis preventionen
mycket viktig. I Sverige har Folkhälsoinstitutet och
Centrum för suicidforskning presenterat ett nationellt
handlingsprogram, Stöd i självmordskriser. Strategin
för att nå målet att minska antalet självmord och
självmordsförsök är att skapa ökad medvetenhet och
en mer genomarbetad och allmänt accepterad syn på
självmordsproblemen. Men för att få genomslag för
detta måste det nationella programmet föras ut inte
bara till primärvård och sjukhusvård utan också till
skolan, skolhälsovården, företagshälsovården, social-
tjänsten och polisen. Psykiatrins bristande resurser för
att ge självmordsnära personer den vård och behand-
ling de behöver och för att stödja anhöriga måste
också avhjälpas.
Fru talman! Det andra stora problemet är tobaken.
Världshälsoorganisationen ser tobaksbruket som ett
av världens största folkhälsoproblem, som också drar
med sig mycket stora kostnader. Enligt Världsbanken
kostade tobaksbruket 200 miljarder dollar år 1993,
varav hälften av kostnaderna drabbar utvecklingslän-
derna.
Det sker en hel del i Sverige för att minska to-
baksbruket. Regeringen beslöt bl.a. i juni 1998 att
avsätta 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
för första året i en större satsning på förebyggande
insatser mot tobaksrökning.
Pengarna, som disponeras av Folkhälsoinstitutet,
skall främst användas som projektstöd till ideella
organisationer vars målgrupp är barn och ungdomar.
Totalt kommer regeringen att satsa 30 miljoner under
en treårsperiod.
Denna satsning tycker Folkpartiet är bra, men vi
vill påpeka att det måste till långsiktiga satsningar för
att minska tobaksbruket. Av detta skäl anser vi att den
enhet som arbetar med tobaksfrågor vid Folkhälsoin-
stitutet, liksom de organisationer som har som sin
enda uppgift att arbeta med tobaksförebyggande in-
satser, bör garanteras adekvata resurser och långsik-
tighet i den ekonomiska planeringen.
Fru talman! Under senare år har forskning pre-
senterats som stöder antagandet att rökdebut i unga år
kan vara en inkörsport till missbruk och droger senare
i livet. Att rökning också orsakar risker för en rad
sjukdomar är känt sedan länge. Detta visar att det är
mycket viktigt att unga människor inte börjar röka
och att de som har börjat får hjälp att sluta. Sedan
några år har vi en tobakslag i Sverige med ålders-
gräns för inköp. Tyvärr kommer ständigt rapporter
om att åldersgränsen inte respekteras. Därför anser vi
att det är viktigt att påpeka att kommunerna, som har
det lokala tillsynsansvaret, och Socialstyrelsen, som
har ansvaret på riksplanet, måste ta denna tillsyn-
suppgift på allvar.
Samma tobakslag omfattar även rökfria skolgår-
dar. Särskilt vid gymnasieskolorna har det visat sig
svårt att hålla skolgårdarna rökfria. Skolan är en vik-
tig förebild i det tobakspreventiva arbetet, och vi
anser därför att särskilda insatser måste till för att
hålla skolan rökfri.
Fru talman! De som vill sluta röka måste få hjälp
med detta. Ofta är det mycket svårt att bryta rökbegä-
ret. Bland dem som på egen hand slutar röka är åter-
fallsfrekvensen mycket hög, närmare 80 %. Det finns
i dag en rad hjälpmedel: plåster, nässprej, tuggummi
och piller. Det finns också stöd inom hälso- och sjuk-
vården. Men dessa hjälpmedel kostar också pengar.
De kostar ofta minst lika mycket som att röka. Det
gör att många människor inte tar steget. Vi tycker att
Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att närmare stude-
ra i vilken utsträckning människors ekonomi bedöms
lägga hinder i vägen för rökavvänjning och lämna
förslag till lösningar.
Fru talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga
reservationer men yrkar här bifall endast till reserva-
tion nr 20.