Fru talman! Hälsobegreppet är inte alldeles enkelt,
vilket har framkommit här. Men hur man än mäter är
hälsoutvecklingen i Sverige, vid en internationell
jämförelse, positiv. Medellivslängden är bland de
längsta i världen. Det är sällsynt med död i olycksfall.
Vi är, tro det eller inte, smalast i Europa. Men det
finns mycket som inte är tillfredsställande i hälsolä-
get. Det finns oacceptabelt stora skillnader i hälsa
mellan olika grupper. Vi har hört Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna, som bl.a. har hänvisat till klass-
skillnader. Man kan inte genom eget arbete påverka
sin situation. Man kan inte komma någonstans så att
hälsan påverkas. Vi har efter mer än ett halvt århund-
rade av socialdemokratiskt styre inte ett klassamhälle
utan ett kastsamhälle. Det är ett samhälle där ingen,
eller alltför få, kan påverka sin eller sin familjs situa-
tion själv utan är utlämnad till politikers godtyckliga
bidrag. Kommer barnbidraget före eller efter mid-
sommar? Det är klart att den frustration och den
maktlöshet som finns i detta påverkar hälsan på ett
ogynnsamt sätt.
Självfallet finns det många andra faktorer. Alltför
många röker, speciellt bland de unga. Allergierna
ökar, och det är oklart varför. Det finns alltså mycket
att göra, och för att man skall nå resultat måste de
flesta samhällsområden inbegripas i folkhälsoarbetet.
Det finns också ett mycket stort intresse för folkhäl-
sofrågor både ute i samhället och här i riksdagen,
vilket mängden av motioner visar. Bakom det ligger
naturligtvis förhoppningar om att man skall kunna
undvika både lidanden och kostnader genom att före-
bygga sjukdomar samt uppfattningen att vissa sjuk-
domar får mindre uppmärksamhet än man finner
rimligt ur folkhälsosynpunkt.
Fru talman! Jag har stor förståelse för det här. Det
är viktigt att folkhälsan lyfts fram i riksdagen. Men vi
som riksdagsmän måste inse vår begränsning. Det är
svårt att avgöra vilka åtgärder i förebyggande syfte
som ger säker effekt, vilka områden som är viktigast.
Rosenröda förhoppningar och tro tar lätt överhanden
över den mer gråfärgade verkligheten. Vilka mål och
strategier är realistiska? Likaså är det lätt att uppleva
att en sjukdom, eller ett hälsoproblem, är åsidosatt,
och ett starkt engagemang gör att man vill att riksda-
gen skall uttala sig för åtgärder på just det området.
Samtidigt upplever, med rätta, de som lider av någon
annan sjukdom att riksdagen inte ser att deras sjuk-
dom och möjligheten att förebygga och åtgärda den är
minst lika försummad. Jag tror att det principiellt är
bra att vi överlåter till huvudmän och profession att
göra dessa mycket grannlaga överväganden när det
gäller preventionsmöjligheter och åtgärder och be-
dömningar av enskilda sjukdomar. Resurserna är
begränsade, och det uppstår en etisk konflikt om
medel går till osäkra förebyggande åtgärder när redan
sjuka får vänta på behandling för sin sjukdom. Likaså
måste prioriteringar av insatser mot enskilda sjukdo-
mar kunna ske utifrån en helt annan kunskapsbas än
den som vi har. Vi blir inte trovärdiga om vi går in på
detaljerna. Det är också en balansgång mellan för-
svarliga ingrepp när det gäller livsstil för att hälsan
skall främjas och sådana åtgärder som för många är
oacceptabla och med rätta kan ses som förmynderi
och intrång i den personliga integriteten. För oss
moderater är integriteten mycket viktig. Preventiva
åtgärder måste alltså grundas på ett mycket starkt
faktaunderlag för att vara försvarbara. Däremot måste
vi hålla debatten om betydelsen av folkhälsoåtgärder
levande samt påminna om att man ständigt skall vara
uppmärksam på olika aspekter av sjukdomspanora-
mat och förändringar i det.
Tyvärr är kunskaperna, som jag sade, otillräckliga
om vilka förebyggande insatser som är effektiva och
vilka åtgärder i preventivt syfte som är möjliga att
utföra. Det är därför angeläget att man studerar vilka
preventiva insatser som har bäst effekt och är lättast
och rimligast att genomföra. Det är en uppgift för
Nationella folkhälsokommittén, och vi har därför från
moderat håll inte reserverat oss för något yrkande
utan markerat vikten av en principiell syn i dessa
frågor genom att medverka till, som vi tycker, bra
skrivningar.
Fru talman! Jag vill också tydliggöra en sak. När
dessa frågor senast behandlades stödde vi en flerpar-
timotion om osteoporos. Det gjorde vi trots vår prin-
cipiella inställning att man som politiker inte skall
prioritera en sjukdom framför en annan, som jag just
sagt. Men då var läget sådant att man uppenbarligen
inte hade observerat det folkhälsoproblem som osteo-
poros utgör. Att vi nu inte reserverar oss till förmån
för en likalydande motion beror inte på att vi inte
inser problemet utan på att mycket har hänt, och hän-
der, när det gäller det här sedan den motionen lämna-
des in. Under hösten 1998 redovisade Folkhälsoin-
stitutet nationella och internationella erfarenheter av
hälsoförebyggande åtgärder för äldre bl.a. när det
gäller osteoporos. Som en följd av det har Folkhäl-
soinstitutet beslutat att år 2001 skall bli ett särskilt
aktivitetsår, då man också skall ta sikte på levnadsva-
nor för att förebygga bl.a. osteoporos på nationell,
regional och lokal nivå. I år utarbetar Socialstyrelsen
ett state of the art-dokument rörande kunskapsläget
om osteoporos. Man tar upp diagnostik, behandling
och uppföljning. Vi tycker att man i och med det som
där lyfts fram är på så god väg att det inte finns skäl
att lyfta fram en enskild sjukdom framför alla andra.
Fru talman! Låt mig också beröra en speciell
punkt i betänkandet! Varningstexter på varor är ett
utomordentligt starkt styrmedel. Man noterar var-
ningen just i anslutning till konsumtionsögonblicket,
och påverkan blir förhoppningsvis stor. Det är därför
mycket angeläget att denna påverkan stöds av att
trovärdigheten i varningen är så stor som möjligt. Om
trovärdigheten sjunker för en varning genom att den
visar sig vara felaktig berör det inte bara den aktuella
varan, utan tvivlet färgar av sig på alla andra varning-
ar hur väl underbyggda de än är. Om det visar sig att
en varning saknar grund är det för hela systemets
trovärdighet viktigt att den svagt underbyggda eller
felaktiga varningen snarast tas bort.
Fru talman! Vi trodde att snus orsakade cancer.
Därav följde att en varningstext var befogad. Nu
framgår det av välgjorda svenska undersökningar på
svenskt snus att så inte är fallet. Varningen har inget
säkert underlag. Det är då som följd av vad jag har
sagt viktigt att snabbt få bort varningstexten för att
inte äventyra systemets allmänna trovärdighet. Likaså
är det viktigt att regeringen driver frågan om ändring
av EG-direktivet i denna sak med största kraft med
stöd av de svenska undersökningarna.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet.