Fru talman! Tanja Linderborg övertolkar min mo-
tion på ett sätt som jag finner märkligt. Jag förstår
inte riktigt vad syftet är med att lägga in saker i mo-
tionen som jag varken har skrivit eller menat.
Riksdagen har skapat lagar som gör det svårt för
vanligt folk att få arrendera en fin tomt och bygga en
stuga. Ingen markägare vid sunda vätskor skulle
nämligen numera arrendera ut sin mark till bostadsar-
rende, åtminstone inte om markägaren tar reda på hur
lagen ser ut.
Det är självklart bättre för en markägare att låta
marken ligga obrukad och oanvänd än att arrendera ut
den, oavsett hur lång tid det gäller.
Om du arrenderar ut en tomt och någon gång
skulle vilja ha den tillbaka kommer du nämligen att
upptäcka att arrendatorn har rätt att ha den kvar hela
sin livstid. Att arrendeperioden löper på ett visst antal
år har ingen betydelse. Arrendatorn har rätt att bo
kvar. Dessutom går arrendet i arv. Markägaren kan
alltså inte få igen den ens vid arvsskifte.
Om arrendatorn vill sälja sin stuga borde väl
markägaren kunna lösa in den och få igen sin mark?
Ja, han har företräde till marken då, men han
måste betala arrendatorns hus och de investeringar
han gjort. Han måste också betala ett högre pris än
vad huset och investeringarna är värda, eftersom de är
värda mer då de ligger på en attraktiv tomt. Han
måste också betala arrenderättens värde för tomten.
Eftersom besittningsrätten är så stark att man har
säkerhet i generationer t.o.m. vid försäljning som
arrendator är arrenderättens värde i princip det nor-
mala marknadsvärdet för marken. Därför kan tomten
och ett ruckel på tomten kosta många hundratusentals
kronor att lösa in.
En köpare av en fin tomt river ju ofta det hus som
finns och bygger ett nytt. Därför blir priset på mark-
naden för attraktiv mark inte särskilt mycket lägre om
det är ett ruckel du köper än om det är ett någorlunda
hyggligt hus.
Det en köpare är villig att betala måste också
markägaren betala. Därför kan priset för ett ruckel på
en attraktiv tomt bli mycket högt för markägaren att
lösa in.
Det som påverkar priset är däremot vilket arrende
du har tagit för tomten. Av naturliga skäl är de flesta
arrenden gamla eftersom ingen numera skulle vilja gå
in i ett sådant förhållande. Ofta har marken arrende-
rats ut till vänner eller släktingar till ett symboliskt
pris. Det låga arrendet hänger kvar som en del av
arrenderättens värde. Det ökar alltså arrenderättens
värde. Arrenderättens värde blir högre och priset för
markägaren blir således högre för att lösa in marken.
Undantag är om markägaren vill ändra använd-
ningen och bygga en industri på tomten. Om han då
bedöms ha ett betydligt större intresse än arrendatorn
kan han få lösa in marken när avtalet går ut. Att för-
störa mark kan givetvis gå före att bevara den.
Men om markägaren bara i all enkelhet själv vill
använda sin mark för sommarstuga går det inte. Om
man har tur och arrendatorn vill sälja och om man
dessutom är så rik att man kan köpa tillbaka sin mark
kan det gå, men inte om man är en vanlig människa
som inte är rik.