Fru talman! Konkurrens är bra. En bättre funge-
rande konkurrens är av stor betydelse för att förbättra
effektivitet, tillväxt, dynamik och därmed skapa fler
jobb i den svenska ekonomin. Då ökar förutsättning-
arna för att kunna bevara eller öka välfärden för med-
borgarna. En ökad produktion i internationellt kon-
kurrenskraftiga företag ger nya arbetstillfällen och
ökade skatteintäkter. En ökad konkurrens av den
offentliga sektorn medför att offentligt finansierad
service i form av t.ex. vård och omsorg kan produce-
ras med fortsatt hög kvalitet men till lägre kostnader.
Stärkt konkurrenskraft leder till högre produktion
och försäljning på olika marknader, vilket ger ökad
sysselsättning och högre levnadsstandard. Det leder
till ökad lönsamhet, vilket ger utrymme för investe-
ringar, som i sin tur ger fler och riktiga jobb. Dålig
konkurrens kostar Sverige årligen åtskilliga miljarder
kronor. Konkurrens leder också till lägre kostnader
för varor och tjänster, till bättre kvalitet samt tvingar
fram en lyhördhet för konsumenternas krav och öns-
kemål.
Den borgerliga regeringen lade grunden till att effek-
tivisera och konkurrensutsätta den svenska ekonomin
genom att införa konkurrenslagen 1993 och inrätta
Konkurrensverket. De socialdemokratiska regeringar-
na har bara tillsatt nya utredningar i stället för att med
kraft angripa de brister i lagstiftning som Konkur-
rensverket och andra påtalat. Inte minst McKinsey-
rapporten och Underprissättningsutredningen har
pekat på stora brister. Dessa och andra utredningar
visar att stora välfärdsvinster står att finna i att utsätta
den offentliga sektorn för konkurrens. De har också
påtalat stora brister i konkurrensneutraliteten mellan
offentlig näringsverksamhet och privata bolag. Detta
kan åtgärdas genom skärpta krav på upphandlingar,
redovisningar och affärsmässighet.
Huvudproblemet, fru talman, är att en alltför liten
del av det svenska samhället är utsatt för konkurrens.
Politiken måste därför inriktas på att konkurrensutsät-
ta en betydligt större del av den svenska ekonomin.
Jag vill därför fråga Marie Granlund: Vad är So-
cialdemokraterna beredda att göra för att konkur-
rensutsätta en större del av den svenska ekonomin?
I stat, kommuner och landsting bedrivs betydande
verksamheter som inte är utsatta för någon konkurrens
alls. Hit hör en lång rad verksamheter som i dag be-
drivs i monopolform, som skola, sjukvård, åldrings-
vård och barnomsorg. Detta är verksamheter som kan
och bör konkurrensutsättas. Genom friskolesystemet
skapas konkurrens och privata alternativ inom ut-
bildningen. Införandet av fler stiftelsehögskolor ökar
mångfalden och konkurrensen inom den högre ut-
bildningen. Införandet av vårdnadsbidrag och barn-
omsorgspeng kan öka kvaliteten och sänka kostnader-
na för barnomsorgen, samtidigt som en helt ny mark-
nad öppnas för tusentals nya småföretagare, oftast
kvinnor. En allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
fritt val av egen läkare och fri etableringsrätt för läka-
re och sjukgymnaster leder till att vårdmonopolen
faller och konkurrensen öppnas.
Jag vill därför fråga Marie Granlund: Är Social-
demokraterna beredda att öppna de offentliga mono-
polen för konkurrens?
När det allmänna uppträder som producent av
tjänster samt helt eller delvis finansierar privat nä-
ringsverksamhet med skattemedel uppstår stora pro-
blem - livskraftiga småföretag slås ut och jobb för-
svinner.
När myndigheter och offentliga företag säljer va-
ror och tjänster på icke-konkurrensutsatta marknader
leder det till höga priser och bristande effektivitet.
Det blir problem för monopolen den dagen vi släpper
in konkurrensen. Se bara på Posten och City Mail.
När myndigheter och offentliga företag väljer va-
ror tjänster på konkurrensutsatta marknader kan resul-
tatet bli att effektiva privata företag slås ut, eftersom
de inte kan konkurrera med subventionerad offentlig
verksamhet. Det finns ett antal exempel på kommuna-
la solarier och gym som har slagit ut privat verksam-
het.
Drygt hälften av alla anmälningar till Konkur-
rensverket riktar sig mot kommuner, landsting och
statliga organ. En del handlar om hur framför allt
kommuner och landsting gynnar sina egna förvalt-
ningar och bolag vid upphandlingar. Men en allt stör-
re del gäller den offentliga sektorns ohämmade ex-
pansion på den öppna marknaden och hur skattesub-
ventionerade kommunala bolag med dumpade priser
konkurrerar ut privata småföretagare. Verkets möjlig-
het att ingripa med hjälp av konkurrenslagen är när-
mast obefintlig. Konkurrenslagen gäller företag och är
inte tillämplig för den offentliga sektorns konkur-
renssnedvridning. Här behövs ändringar i konkur-
renslagen.
Jag vill därför fråga Marie Granlund: Tycker So-
cialdemokraterna att detta är bra? Är det rätt att med
hjälp av skattebetalarnas pengar slå ihjäl småföretag
för att kunna öka eller behålla den kommunala verk-
samheten? Jag vill också fråga: Varför vill inte Soci-
aldemokraterna se över konkurrenslagen, så att den
blir tillämplig när kommunala och andra offentliga
aktörer på dessa flagranta sätt sätter konkurrensen ur
spel? Varför avslås yrkanden om en sådan översyn?
Enligt Konkurrensverket är det en dåligt utvecklad
kostnadsredovisning, i kombination med att offentlig
verksamhet normalt garanteras av skattemedel, som
kanske utgör de främsta skälen till klagomål mot
offentliga aktörers prissättning. En lag om konkur-
rensneutralitet vid offentlig prissättning borde därför
införas med krav på att offentlig näringsverksamhet
skall redovisas skild från annan verksamhet.
Jag vill därför fråga Marie Granlund: Är Social-
demokraterna beredda att medverka till en lagstiftning
som gör det lättare att jämföra offentlig verksamhet
med privat?
I vissa fall tycks myndigheters agerande främst
syfta till att öka myndighetens intäkter. Det gäller
t.ex. när kommunala aktörer säljer tjänster på mark-
naden utan att utsätta den egna delen för konkurrens.
Krav borde ställas på att den egna verksamheten
måste utsättas för konkurrens innan tjänster får erbju-
das på den öppna marknaden.
I går debatterades här i kammaren frågor om för-
ändringar i kommunallagen, bl.a. för att göra det
lättare att laglighetspröva kommunal verksamhet i
egen eller i eget bolags regi. Även då framstod Soci-
aldemokraterna som rigida försvarare av dagens sys-
tem, som gör det möjligt för kommuner och landsting
att med egen verksamhet slå ihjäl småföretagare med
hjälp av skattepengar.
Privata entreprenörer skall ha rätt att utmana den
offentliga sektorn.
Jag vill fråga Marie Granlund: Varför vill Social-
demokraterna förmena entreprenörerna denna rätt?
När det sedan gäller kooperativ näringsverksamhet
i mom. 2 vill jag anföra följande.
Vad gäller prissamverkan inom Södra skogsägarna
pågår en rättsprocess i Stockholms tingsrätt. Den tvist
som skall lösas avser i hög grad hur den gällande
konkurrenslagen skall tillämpas. Frågeställningarna
omfattar grundläggande rekvisit i lagen om hur den
relevanta marknaden skall definieras och om de i
sammanhanget aktuella produkterna skall anses som
vidareförädlade i föreningens regi. Det anges i lagens
motivtext att dessa gränsdragningar får ankomma på
rättstillämpningen.
Vi har vid diskussioner i vår grupp konstaterat att
det inte finns någon anledning att ingripa i pågående
rättsprocess eller att föregripa den förståeliga diskus-
sion som kommer som en följd av denna. Jag vill
därför å gruppens vägnar avge följande röstförklaring.
Vi kommer att avslå här aktuella motioner. Vi
kommer däremot inte att ta ställning vad gäller motiv-
texten utan kommer där att lägga ned våra röster.
Även inom handeln kan och bör konkurrensen
skärpas. Men det bör inte ske med lagstiftningsåtgär-
der som är specialdesignade för att slå sönder ICA-
rörelsen. Eventuella förändringar av gruppundantaget
måste noggrant prövas och analyseras.
Vi bör vidare ägna insatser åt att göra det lättare
att etablera nya butiker och inte, som majoriteten i
denna kammare har gjort, göra det lättare för kommu-
nerna att styra butiksetableringar genom det återinför-
da handelsförbudet i detaljplan.
Den ordning som gällde före 1992 och som nu
återinförts av Socialdemokraterna och Centern ledde
till att kommuners redan starka handelskedjor genom
effektivt lobbyarbete kunde utestänga konkurrenter
från att etablera sig. Det gynnade den redan etablera-
de handeln och missgynnade butiker med annorlunda
koncept, framför allt lågprisbutiker. De stora förlorar-
na var konsumenterna när konkurrensen inte tilläts
fungera.
Konkurrensen inom handeln bör underlättas, inte
begränsas. Konsumenternas möjlighet att genom egna
val styra handelns utveckling bör stärkas, inte försva-
gas.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1.